Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
lingar med svenskarnas fiender, och att den mördades
dotter, som vid faderns lik hade svurit en blodig hämnd,
spårlöst hade försvunnit ur staden efter begravningen. En
gammal krigare yppade då, att Österling i sin ungdom
hade fört ett utsvävande liv och efter att hava stuckit ihjäl
en studiekamrat i Wittenberg irrat kring i olika länder och
även kommit till det nordligaste Finland. Under ett oväder
hade han sökt sin tillflykt i en grotta, där en gammal
trollkarl bodde. Denne hade fattat behag i den svenske ädlingen
och givit honom ett trollmedel, som var osvikligt mot bly
och järn, men — hade han tillagt — akta dig för glas, ty
endast det kan såra dig! Men Österling lönade gästfriheten
och visade sin tacksamhet för den undergörande gåvan
genom att med falska löften förföra sin välgörares fagra
dotter Astrid och lämna henne i sticket.
Under dessa samspråk hade en okänd gestalt smugit
sig fram och lyssnat, men försvann spårlöst. Dagen därpå
fick Österling ett hemlighetsfullt brev, vari han uppmanades
att ångra sig, enär hans död var omedelbart förestående,
och då skulle han stånda inför Gud för att avlägga
räkenskap för sin rysliga vandel. Österling aktade dock icke
på denna varning, utan gjorde förberedelser till ett nytt
utfall. I spetsen för en utvald skara drog han ut i kampen;
runt omkring föllo hans män, men själv förblev han oskadd
som vanligt. Plötsligt ven en kula genom luften; med ett
skri sjönk översten ned, träffad i bröstet av en kula av
glas. Alla svenskar dödades eller togos till fånga, och
ingen vände åter inom stadens murar. På slagfältet låg i
månskensnatten den döende Österling. Då nalkades en
okänd gestalt, slog upp kappan och sade: »Maria har
blodigt hämnats sin faders död och Iglaus nesa på dig, skurk!
Jag skyndar nu från världens vimmel till klostrets tysta frid
för att inom dess murar tjäna Gud i from vandel. Jag har
förlåtit dig. Far i frid!»
»Och — heter det i en variant av denna hemska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
