Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
roliga barnsaga — i dystra höstnätter, då stormen vrider den
gnisslande väderflöjeln runt, och tunga regndroppar slå mot
de skallrande fönsterrutorna, varsnar man understundom i
Iglau vid midnatt på murarna ett grinande spöke, som rider
på en kolsvart häst. Det förnimmes ett förvirrat larm som
av en drabbning och stönanden av döende samt hånskratt,
och plötsligt klingar det som av sönderslaget glas.
Spöksynen är försvunnen, och stormen far tjutande genom
skorstensrören. Det är den svenske översten Samuel Österlings
osälla ande, som till straff för sina inom Iglaus murar
förövade grymheter nattetid måste irra kring . . . .»
Även vid den nyare tyska skönlitteraturen är
Österlings namn knutet. År 1836 komponerade Evermod Eduard
Batka ett festspel med prolog av en professor Wolf i Iglau,
och 1840 trycktes i tidskriften »Moravia» J. P. E. Weiners
patriotiska novell »Die Schweden in Iglau». Den sköna
Elisabeth Zabusch uppvaktas av den råe Österling och
hans ridderlige överstelöjtnant Benchhoe, vilken vinner
hennes hjärta. Av svartsjuka låter Österling utvisa
Elisabeth ur staden, men nemesis vakar i skepnad av den
dödande kulan. Benchhoe lämnar krigstjänsten, förmäler sig
med den älskade och flyttar till en liten lantgård i Italien ....
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
