Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Wenzel Kotiborsky beskylldes för att några gånger ha varit
gäst vid kommendantens taffel och för hemliga uppdrag.
Martin Weltner hade sagt åt en katolsk präst: »I ären väl
den svenska kronan trogna», och Martin Petersel hade vid
svenskarnas ankomst avfallit från den katolska läran och
skjutit på flera kejserliga. Klädesmakaresonen Paul Schwarz
hade förtroligt umgåtts med sin systers make, en svensk
fänrik, vilken lovat honom anställning hos svenskarna, och
han hade velat följa dem vid avtågandet, men blev
fasttagen vid stadsporten. En annan hade försyndat sig genom
att tjäna som ölbryggare hos svenskarna, och en tredje
hade ännu värre brott på samvetet: han hade varit skaffare
hos svenskarna och supit med dem samt talat ohöviskt om
kejsaren och jesuiterna, »skälmar som förföra hela världen».
Även kvinnor voro inblandade i denna löjliga
högförräderi-process. Den avlidne Kaspar Adermanns dotter Ursula
hade gift sig med en svensk soldat och avvikit ur staden,
och Elisabeth Menschik, som givit en svensk trumpetare
sitt hjärta och sin hand, hade ävenledes olovligt sökt lämna
staden.
De stackars brottslingarna skrevo i fängelset en rörande
böneskrift till kejsaren. Några blevo visserligen dömda till
döden, men straffet mildrades av det nådiga majestätet.
Härmed lämna vi för alltid Iglau för att i andanom
förflytta oss till en stad i östra Mähren, där svenskarna i
åtta år gjorde sig hemmastadda på sitt vanliga otrevliga sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
