Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
schandliche discursus und questiones aufgegeben worden, ist
der Keiisch- und Ehrbarkeit halber zu verschweigen.»
Den förut omnämnde Beckovsky meddelar i sina
»po-selkynë» *) åtskilliga intressanta detaljer, som icke kunna
frånkännas historiskt värde, om de också icke grunda sig
på personliga iakttagelser, utan endast på hörsagor. Då en
ny stadsmur skulle byggas, inristades det svenska riksvapnet
därpå. Varje dag måste hälften av det svenska fotfolket
och av dragonregementet arbeta, medan den andra hälften
höll vakt. Tre män från varje hus måste dagligen hjälpa
till med arbetet, även på sön- och helgdagar. Om borgarena
ej kunde skicka folk i sitt ställe, måste de komma själva
eller ock anskaffa arbeterskor. »Om någon skickade
ynglingar eller flickor till detta arbete, blevo de inspärrade i en
järnbur, som stod på torget, och det kastades havre och
korn åt dem i stället för mat, liksom åt fåglar. Kvinnorna
i Olmütz måste utstå mycket obehag vid dessa arbeten,
och det förekom, att ganska hedervärda jungfrur måste gifta
sig med eländiga svenska soldater till fots.» Om vintrarna
hälldes vatten på vallar och murar (för att göra dem
svårtillgängligare för angripare). En svensk löjtnant Rittefort
halkade en gång på denna glanskis och föll ned i floden
Morava. En bonde räckte honom då en lång stång och
drog upp honom på stranden. Till tack härför gav
löjtnanten sin räddare en blank dukat och bjöd honom ett par
gånger hem till sig.
Enligt samme sagesman blev det så ont om livsmedel
i Olmütz, att ett skålpund bröd, bakat med olja, kostade
ända till 2 dukater, ett skålpund hästkött en halv thaler
och en kappe tröskad säd 30, dukater. Det fanns
visserligen spannmål, men inga kvarnar. Många dogo av hunger
och gnagde till och med köttet av sina egna händer (!?).
Så kom pesten. Som botemedel förordade en läkare —
*) Jmfr sid. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
