Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Maria-kyrkan i Svaty Kopecek, sedan han roffat åt sig alla
dess dyrbarheter. Men till straff härför blev han, jämte
hustru och barn, besatt av den onde anden. Han ville
dock bygga upp kyrkan igen och till och med övergå till
den katolska läran, men enär han ej gitte återlämna, vad
han hade tagit från kyrkan, hörde Gud honom icke. Han
och hela hans familj dogo kort därpå och begravdes på
kyrkogården vid S:t Peter-kyrkan i Olmütz. Och då en
svensk kapten i Olmütz ur en kyrka hade rövat en vacker
korkåpa och därav låtit sy sig kläder, anfäktades han av
den onde anden och dog. När hans landsmän fingo veta
detta, blevo de förfärade och vågade ej mer stjäla ur
kyrkorna, utan återställde till och med tjuvgodset, ehuru det
icke kom på sin rätta plats igen.
Det enda drag av mildhet från svenskarnas sida, som
denne fanatiske jesuit hade att meddela från Olmütz, har
avseende på kommendanten själv. När Paikull fick höra,
att alla fattiga på Alla själars dag (i början av november)
plägade få allmosor vid kyrkorna, befallde han, att alla
stadens fattighjon skulle komma till hans bostad. Där fick
var och en en grosch (— 3 kreuzer), men det ålades dem
strängeligen, att de skulle lämna staden, och att ingen
skulle få komma tillbaka.
Beckovskys uppgifter måste naturligtvis läsas med stor
kritisk reservation, ty han berättade endast vad han hade
hört av andra, och hela hans framställning präglas av den
katolska ofördragsamhetens tendensiösa ovilja mot »kättarna»
och av vidskeplig benägenhet att taga munkhistorier på
god tro. Men trots uppenbara överdrifter var hans
teckning i huvudsak sann, tyvärr, och vår enda tröst är den,
att de »svenskar», som han talar om, i själva verket endast
till ett litet mindretal voro infödda svenskar. Högst en
tredjedel av den svenska garnisonen var av svensk
nationalitet. Men detta fritager naturligtvis icke svenskarna från
all skuld, och ansvaret för de svåra övergreppen faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
