Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Alla svenskarna, som aldrig förut hade skådat en sådan
myckenhet av detta slags fåglar, betraktade dem med
förundran, ty i häpnaden hade de icke kunnat sova den natten.
Sedan starka vaktposter blivit utsatta överallt, förde de
allahanda samspråk och undrade, vad fåglarna kunde betyda.
På andra dagen sökte de tyda dessa järtecken såväl vid
enskilda rådslag som på de militära posteringarna. Bland
annat uppställdes frågan, varifrån fåglarna hade kommit och
åt vilket håll de flögo. Många hade sett dem komma
flygande från väster till norr. Många uttydde det så, att om
fåglarna flugit från väster, där det underhandlades om fred,
norrut — till Sverige, så betydde det, att freden hade blivit
avslutad i Riket och att svenskarna skulle följa storkarnas
exempel. Och efter fjorton dagar bekräftades det genom
det exemplar av fredsfördraget, som kommendanten fick,
att just på den dag och den afton, då storkarna kommit
flygande, hade freden blivit undertecknad, och
kommendanten uppfordrades att så småningom förbereda sig till
uppbrott med de sina».
Men trots all leda vid kriget och trots alla lidanden
var det ändå med blandade känslor som svenskarna och
borgerskapet i Olmütz skildes åt, om man får tro Zaczkovic.
De »svenska» soldaterna klagade: »Vad ska vi göra, om
det nu är fred? Vi äro födda i krig, hava intet hem eller
fosterland eller vänner. Kriget är vårt enda goda. Vart
ska vi nu ta vägen?» Och kvinnorna jämrade sig: »Under
bar himmel ha vi tillbragt hela vårt liv och vistats bland
soldater. Barn hava vi många, men ingen kvinna har en
bestämd make». Och mödrarna sade: »Våra söner känna
icke igen sina mödrar, och ej heller vi våra egna söner.
Vad skola vi göra?» Men — säger den gode Zaczkovic
till slut — gripna av svenskarnas och svenskornas ömkliga
läge, läto några borgare i Olmütz frivilligt sina döttrar och
söner äkta dem.
Denna naiva, lakoniska skildring ger i själva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
