Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den stora kuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
i stora lårar, som först fördes till Eger, där Königsmarks
gemål ännu vistades, men därpå fraktades utför Elbe, sedan
slottet Tetschens kommendant Zobel givit sig åt överste
Coppy.
Då detta oerhörda material 1649 anlänt till Stockholm,
fick drottningens bibliotekarie, Raphael Trichet de Fresne,
i uppdrag att upprätta ett inventarium över alla rariteter —
en handskriven diger volym på franska, jämte svensk
översättning, av år 1652, som förvaras i kungliga biblioteket,
och för vars blandade innehåll (statyetter av brons och
marmor, medaljer, elfenbenssaker, porslinsvaser, speglar,
kristaller, ädelstenar, instrument m. m.) Olof Granberg utförligt
redogjort i sina konsthistoriska studier. Drottning Kristinas
förvärv från Prag bestod, förutom oljetavlorna, av 69
bronsfigurer, flera tusen medaljer, 179 elfenbenssaker, 26 föremål
av bernsten, 24 av korall, 660 käril av kristall och sten, 174
fajanser, 403 indiska kuriositeter, 2 väggskåp av ebenholz,
16 ur, 5 metallspeglar, 185 ädelstenar och oslipade
diamanter, 7 mosaikbord, 24 träsniderier o. s. v. Men det
stannade icke vid detta. Även enskilda fältherrar — i främsta
rummet Wrangel och Königsmark — höllo sig naturligtvis
framme vid delningen av rovet, och ensamt inventariet över
de från Prag »räddade» vapen, konstsaker o. d., som fördes
till det av Wrangel då uppförda slottet Skokloster i Mälaren,
upptager 764 nummer.
Det största värdet hade utan tvivel tavelsamlingen, ty
många av de till ett antal av flera hundra uppgående
oljetavlor, som hamnade i Sverige, äro verkliga prydnader i
konsthistorien, t. ex. Raffaellos »Lustvandrande madonna»,
Michelangelos »Ganymedes’ bortförande», Tizians »Venus»,
Rubens’ »De fyra flodgudarna» samt andra mästerverk. Att
icke alla dessa klenoder fortfarande äro i den svenska statens
ägo — härför måste skulden kastas på drottning Kristina,
som betraktade dem såsom sin privata tillhörighet och tog
mycket med sig, då hon flyttade till Rom. Där gingo konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
