Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det sista krigsåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
kvinnor, kristna och judar — heter det i S:t
Adalbertus-kyr-kans dagbok — betraktade med vördnad Guds stora verk
och hjälpte till att förstöra fiendens verk. Somliga antände
träställningar, andra skottade igen löpgravar; några jämnade
vallar med marken, andra samlade upp söndriga redskap
av trä och järn, andra beskådade halvförbrända lik av fiender,
som lågo här och var, särskilt på murarna vid Galgporten;
andra räknade träkorsen, som utmärkte gravplatser; andra
undersökte skadan på kullarnas vingårdar och de
underjordiska gångarna» etc. — Flera hundra svenska lik
begravdes på Fasangatan vid Hradschin, och först år 1650
kom befallning från Wien, att det skulle strös kalk på denna
jord, för att icke korpar och andra rovfåglar skulle lockas
dit av liklukten, krafsa upp de döda kropparna och
därigenom sprida farsot.
Den 13 november kom greve Oxenstjerna d. y. till
Prag med själva fredsdokumentet, varav exemplar på latin
och tyska utdelades åt befolkningen. Mitt på Karlsbron,
där nyligen häftiga sammandrabbningar hade ägt rum,
byggdes ett litet hus av trä med var sin ingång för de
svenska och de käjserliga fredskommissarierna, generalmajor
Göran Paikull och Alexander Erskin å den förra sidan,
greve Kolovrat och baron Blumenthal å den andra. Emellan
de båda kanslierna fanns ett rum för gemensamma
överläggningar. Det första sammanträdet, som räckte i tre
timmar, hölls den 29 november; det sista den 7 januari 1649,
då det beslöts, att svenskarna skulle få 200,000 thaler, tills
utrymningen hunnit försiggå.
Det finnes även en på hebreiska skriven skildring av
belägringen, författad av rabbinen Judas Lev *), son till
rabbinen Josua, vilken omständligt redogör för huru svårt
judarna hade det under denna tid, huru de måste arbeta i
*) »Libellus hebraicus Milchama Beschalom sive Historia de
Semipragensis urbis postrema expugnatione», översatt på latin i J. Ch.
Wagenseils »Exercitationes varii argumenti» (Altorfii 1687).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
