- Project Runeberg -  Svenska minnen från Böhmen och Mähren : kulturhistoriska skisser från trettioåriga kriget /
227

(1910) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tjechiska sägner om svenskarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

svensk löjtnant från Westfalen», hade 1648 bemäktigat sig
slottet Houska (nära Melnik) och förvandlat det till ett
rövarnäste. Han ansågs »hård», och ett pris av 100 thaler
hade satts på hans huvud utan resultat. Men de båda
jägarna Gyranda och Masanez gingo till en kunnig smed i
byn Schwedowitz vid Widim och skaffade sig nattetid —
vid nymåne — under diverse besvärjelser s. k. frikulor.
Den onde siktade åt dem, och Oront stupade.

Även till den av Zatocil nämnde skytten, som under
Prags belägring gjorde svenskarna så stora tjänster bakom
sin skjutskärm, har samma saga anslutit sig. Då
Wittenberg 1648 hade bemäktigat sig Konopischt, ett slott
tillhörigt furst Lobkowitz, och under spaningståg kom fram
till staden Beneschau, fick han på avstånd se en procession,
liknande ett liktåg. Genom en bondpojke fick han reda på
att det var en rik borgareson Zdenko Novak, som skulle
dömas till döden för dubbelt mord. Han hade varit
förlovad med en flicka, som på föräldrarnas befallning givit
honom sitt jaord. Men hon höll en annan kär, och vid själva
vigseln, då alla voro samlade i kyrkan, svarade hon
vägrande på prästens övliga fråga, om hon ville älska sin make
i nöd och lust. I det samma sjönk hon död ned för ett
skott av Zdenkos pistol, och med ett nytt skott dödade han
sin rival, varpå han fängslades och dömdes till
halshuggning.

Då Wittenberg fick veta, att det var en utmärkt skytt,
beslöt han att sätta honom på prov och taga honom i sin
tjänst. Han samlade en trupp, lade sig på lur i en
skogsdunge vid avrättsplatsen, skingrade domare och bödlar och
befriade den bundne med dessa ord: »Om du är en så
skicklig skytt som de säga, så skall du få behålla livet och
komma i min tjänst, i fall du först kan skjuta den där
duvan på takrännan i foten och sedan träffa en thaler, som
en karl skall hålla mellan sina fingrar. Men bommar du
eller sårar karlen, måste du dö, om också ej i galge.» Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svminnen/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free