Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tjechiska sägner om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
dige far låter nu blidka sig och anhåller själv om Lidkas
hand för sin son. Lidka själv har ställt sig i spetsen för
frivillig insamling av brandskatt, och de älskande få
varandra tack vare den svenske översten Hornsohns
ädelmod *).
Den tjechiske författaren Våclav Benes-Trebizskys
historiska skisser *Pobelohorské elegie» (Elegier efter slaget
på Vita berget) innehålla tre berättelser, som behandla
svensktiden och höra till det bästa, som i den vägen
skrivits på tjechisk prosa. I den första, »Gothards dal» (1874),
skildras på ett enkelt, naturligt språk, huru Gothard, bödeln
vid 1621 års avrättningar på Prags rådhustorg, vistas som
en gammal människoskygg enstöring i en undangömd
dalsänka vid Zerotin. Då Banér tågar genom denna trakt, ger
G. sina landsmän ett tryggt gömställe här för att sona
sitt brott. »Dalarnas barn» (1876) återger konstnärligt en
episod från det svenska lägret vid Klecany (mellan
Altbunzlau och Prag) år 1639. Gent emot den grymme Banér
är Dalregementet sympatiskt tecknat. En hederlig dalkarl
gripes av religiösa samvetskval och kastar i Moldau en dukat,
som han rövat från kyrkan i Altbunzlau. I lägret berättas
en fantastisk episod från Gustav Vasas reformation, då man
tog klockorna från katolska kyrkor; men när de på vagnar
skulle föras över en frusen sjö, brast isen . .. Ganska
stämningsfullt är det, då författaren låter »Dalarnas barn»
där nere i Böhmen drömma om sitt avlägsna land och om
*) Den föga konstnärliga berättelsen har en smula historiskt
intresse, därför att författaren som källa anför en gammal dagbok,
förvarad i Kuttenbergs stadsarkiv och skriven av en borgare Adalbert
Kegler. Vid mitt besök i Kuttenberg var det icke möjligt att få se
denna handskrift, emedan den var utlånad till annan ort. Enligt en
not av Braun skulle man i Kuttenberg är 1639, av brist pä pängar,
ha lämnat en kalk, och då skulle den svenske översten ha blivit så
rörd, att han sagt: »Jag vet av det heliga evangeliet, att det, som är
av Gud, måste tillhöra Gud. Jag vill därför icke taga detta käril, som
är bestämt och helgat till Guds ära».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
