Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Samma ton av ödmjuk resignation och viss förtröstan
om framtiden framlyser i Komenskys »Ksaft», hans
underbart gripande och rörande testamente till det böhmiska
folket: »Dig, mitt kära fosterland, mitt folk i Böhmen och
Mähren, kan jag icke förgäta, fastän min skilsmässa från
dig redan är avgjord, ty till dig vänder jag mig allra först,
dig gör jag till arvtagare av de skatter, som Herren har
anförtrott mig, efter föredöme av rika romerska medborgare
och käjsare, vilka på dödsbädden insatte till sin arvinge
det romerska samhället, som behärskade hela den kända
världen. Jag tror, att efter de vreda stormvindar, som för
våra synders skull rasat över våra huvuden, makten över
dina tillhörigheter skall återkomma till dig, o tjechiska folk,
och i denna förhoppning gör jag dig till arvtagare av allt,
som jag har övertagit av mina fäder och bevarat under
svåra och tunga tider .... Det återstår mig nu endast att
taga avsked av dig, kära fosterjord. Men huru? På samma
sätt som när patriarken Josef på dödsbädden välsignade
sina söner, liksom Moses, när han gick bort från sitt folk.
Från deras läppar lånar jag mina avskedsord till dig,
tjechiska folk, och vid skilsmässan förkunnar jag välsignelsen
av Herren din Gud, med önskan, att du måtte vara och
förbliva en växande gren på muren, och att du, huru
mycket du än må hemsökas av bitterhet och bliva träffad
av deras pilar, vilka hata dig, måtte stånda kvar med ditt
starka armborst och med dina starka armar, med bistånd
av den allsmäktige, som dina fäder tjänat och som från
ovan sänder dig sin välsignelse. Lev väl, du i Herranom
helgade folk! Måtte du icke dö, och må dina modiga män
vara utan tal!»
Och Comenius’ varma önskan gick i fullbordan. Hus’
ande fortlevde i Böhmen, och det tjechiska folket sprängde
i tidens fullbordan locket på den kista, vari den skendöde
hade vilat i mer än hundra år. Detta folk stod åter upp
Jensen, Svenska minnen från Böhmen och Mähren.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
