- Project Runeberg -  Sveriges Land- och Sötvatten-mollusker /
5

(1865) Author: Carl Agardh Westerlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

går tvärs öfver spindelen spindelvecket (plica subcolumellaris), som
aldrig saknas, ehuru det sträcker sig mer eller mindre långt fram
och stundom döljes af lamellen. Ännu längre ned vid mynningens
högra sida, nära basen, finner man hos många arter en från
mynningkanten inåt gående djup ränna (canaliculus), som motsvarar
upphöjningen (kammen) vid sidan af nacken, och till venster om
den hos samma arter en parallel, vanligen stark kallositet, som
motsvarar fördjupningen bredvid kammen på nacken. Ifrån denna
kallositet går oftast uppåt en smal fortsättning, det nedra gomvecket
(plica palatalis infera). Längst upp i gommen, straxt under
sömmen och mer eller mindre parallelt med densamma, löpa de öfra
gomvecken (plicæ palatales superse). Månveck (lunella) kallas ett på
tvären löpande veck uti den inre ytan af sista vindningen, långt
till höger, inom spindelvecket, och betecknas på skalets yttersida af
en röd- eller gul-aktig, åt venster månformigt krökt,
genomskimrande fläck.

Skalen hos alla våra sötvedten-musslor äro lika formade och
hvälfda, likskaliga (æquivalves). Kunna de genom ett tvärsnitt
delas i två nästan lika hälfter, så kallas musslan nästan liksidig
(sub-æquilatera), t. ex. hos slägtet Sphærium; i motsatt fall oliksidig
(inæquilatera), såsom hos Pisidium, Unio och Anodonta. Hvälfning
eller buckla (umbo) benämnes musselskalets mest hvälfda och
vanligen högsta del. Musslans öppna kant kallas nedre (margo inferior)
och den på hvilken låsbandet är beläget och der de båda skalen
sammanhänga, kallas öfra kant (margo snperior). Om man ställer
musslan framför sig på tvären, med öfra kanten uppåt och så, att
hvälfningarne äro höger om låsbandet, så utgör den till höger
belägna ändan af skalen främre kanten (margo anterior) och den
motsatta bakre kanten (margo posterior). Högra skedet (valva dextra)
kallas det, som är till höger, då musslan står på nedra kanten och
har den främra kanten vänd ifrån oss; det, som ligger till venster,
kallas det venstra skedet (valva sinistra). Skolet (area) benämnes
den del af skalets yta, som ligger bakom hvälfningen, ända till
ba-kersta kanten; mindre skölden (areola) det, som är beläget framom
hvälfningen. Inuti musslan, under låsbandet, finnes låsen (cardo),
som oftast består af vid öfra kanten belägna, uti hvarandra gripande
låständer (dentes cardinales), hvilka äro mer eller mindre kägellika,
och sidotänder (dentes laterales), hvilka äro längre och skiflika samt
befinna sig antingen på båda sidorna eller blott på den ena sidan
om låständerna. De på skalens inre yta befintliga gropar, uti hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmollusk/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free