Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djurets slutningsmuskler hafva sitt fäste, kallas muskelintryck
(impressiones musculares). Dessa äro i hvardera skalet två: ett vid
låständerna, nära skalets främre kant, det främre miiskelinfrycket
(impressio anterior), samt ett nära skalets bakre kant, bakre
muskel-intrycket (impressio posterior). Mantelintryck (impressio pallealis)
kallas den emellan kvardera muskelintrycken, med nedra kanten
parallelt löpande fåran.
De flesta blötdjur lägga ägg, antingen skilda (i hålor i jorden,
under mossa, stenar o. s. v. såsom flertalet landsnäckor) eller i
klumpar likt grodrom (vid vattenväxter, stenar o. d. såsom de flesta
vattenmolluskerna) eller i regelbundna sammanhängande rader (t. ex.
Bitliinia-arterna); endast få föda lefvande ungar, hvilka de föra med
sig en lång tid inom snäckskalet (t. ex. Paludina, Clausilia v
entr icosa, Palea, Pupa-arter ss. P. umbilicata m. fl.) eller inom
musselskalen (t. ex. Sphærium). Blötdjuren äro vanligen skildkönade,
men ej sällan tvåkönade, då både den hanliga och honliga
könsap-paraten förekommer hos en och samma individ. Aggens skal är
vanligen tunt och genomskinligt, men stundom (t. ex. Helix
poma-tia) fast, kalkhaltigt och ojemnt. (Ilos den amerikanska Bulhnus
hcemastonias äro äggen betäckta af ett hårdt kalkskal och nästan af
dufäggs storlek). När skalet sönderspränges, framkommer den unga
snäckan försedd med ett oftast genomskinligt hus, hvilket ofvan vid
spetsen är nära förenadt med djuret. Det förökas lagervis inifrån
utåt, så att hvarje yngre (inre) lager med sina kanter skjuter utom
de äldre och är i början tunt, känsligt och elastiskt, samt erhåller
först sent samma färg och hårdhet, som det öfriga skalet. Hos
många snäckor (Helix, Papa, Vertigo, Clausilia m. fl.) kan man
lätt genom denna mjuka kant kring mynningen skilja unga
individer från de fullväxta, helst dessa sednare vanligen afsluta
bildningen af skalet genom en mer eller mindre uppsvälld, tillbakaböjd
eller rak, munsöm, hvilken dessutom ofta är såsom fullbildad
försedd med tänder eller veck. Hos andra arter (Ancylus, Acroloxus,
Physa m. fl.) angifver intet yttre tecken den fullväxta snäckan,
utan man får vid dem stödja sig på erfarenheten, att man ej
funnit några större. Nybörjaren får tillika akta sig, att han ej tager
ungar af en art för att tillhöra en annan, t. ex. späda ungar af
Pupa muscorum eller V. antivertigo för en liten Ilelix, af Clausilia
nigricans för en Pupa eller Vertigo, af Palud. acitat, för en Vitrina
(V. femorata Auct.) o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
