Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område 1). Kring detta centrum uppträder arten icke blott rikast
på individer, utan äfven på former, men den typiska formen får
man ofta söka vid gränserna för dess utbredning 2).
Värme och fuktighet äro de tvenne vigtigaste faktorerna vid
arternas utbredning, men äfven lokala förhållanden äro dervid
verksamma, antingen gynnande eller hindrande. Detta kunna vi redan
förmoda af den låga grad af utveckling nervsystemet har hos
blöt-dj nren, den nedstämning af alla animala funktioner, som deraf blir
en följd, deras tröghet, passivitet, ytterliga känslolöshet och seghet.
Värmen utöfvar icke på dem detsamma inflytande, som på de högre
djuren, hvarföre andra förhållanden, hvilka vid de sednares
förekomst icke äro märkbara, äro betydliga hos molluskerna. 3)
För att ega en rik molluskfauna måste ett land naturligtvis
i första rummet hafva för de särskilda arterne passande lokaler.
Men äfven med sådana, kunna arter saknas, som i de närgränsande
länderna äro ymniga. För landsnäckornas utbredning äro
bergsträckningar med riktning i öster och vester icke blott mekaniska,
utan, genom den olika temperatur, som i allmänhet råder på deras
norra och södra sida, äfven fysikaliska hinder. Så dela Pyreneerna,
Alperna och Karpaterna den Europeiska Molluskfaunan i två delar,
hvardera icke blott med en mängd egendomliga arter, utan
slägt-typerna ofta på ett olika sätt varierade.
Det är dock hufvudsakligen af ländernas geologiska förhållanden,
vi få förklaring på en mängd arters fördelning. De trakter, som
hvila på granitens uråldriga grund, der denna öfverallt träder i
dagen, äro alltid relativt, ofta absolut fattiga på snäckor, och jag
känner ingen enda art, som för dem är egendomlig, om ej möjligen
H. harpa. Denna för snäckornas lif fientliga bildning, är i de södra
länderna betäckt af yngre lager. Der är ock en rikedom på stora,
’) Jfr ”Anteckningar i Zoologien” af Wallengren, p. 35.
2) ”Meine Erfahrung ist, dass in der nördlichen Fauna die Typen fur
viele in der sudlichen weiter ausgeprägte Arten, Gattungen oder Gruppen
vorkommen.” Rossm. Icon. XII p. 22. Jfr A. Schmidt: Die kritischen
Grupp, der Fur. Claus. p. 6. — A. Malm i Göteb. K. Vet. och Vitth.
Samb. II. VIII p. 126.
a) Motsatsen kan ock ega rum. Under det insekternas utbredning
till en stor del är beroende af de växters utbredning, hvaraf deras larver
hemta den lmfvudsakligaste födan, har födan tvifvelsutan alldeles intet
inflytande på fördelningen af molluskerna, emedan dessa, såsom till
största delen fytofager, förtära alla slags, isynnerhet saftiga växter, och
försmå icke en gång de giftiga svamparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
