Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15. Helix harpa Say.
Skal gulbruni, med glesa tvärlameller, utan borst; mynning
halft äggrund eller rundad; munsöm enkel, krass, rak. Bredd
2lj2, höjd 4 m. m.
II. harpa Say American Conchology, or Descriptions of the Shells
of North America. New Ilarmony, 1830—1832. — Nylander Bidr.
till Fini. Naturk. h. III p. 131.
Skalet utdraget äggformigt, grönaktigt hornfärgadt eller
gulbrunt, temligen tunt och genomskinligt, utan glans, på tvären
otydligt finstrimmigt och försedt med framstående tvärlameller; spiran
konisk, mot spetsen något trubbig. Yindningarne 4—5. konvexa,
triuda, den sista af samma bredd, som de båda näst föregående
tillsamman. Sömmen djup. Nafvelen trång, men djup. Mynningen
halft äggrund eller rundad, med en liten månformig urringning vid
basen. Munsömmen enkel, hvass, rak, endast vid nafvelen något
utåtböjd. — Djuret (enl. Nyl.) ljusgrått, med ryggen och de långa
trefvarne mörkare.
Denna art, som först upptäcktes vid Maine nära S:t
Petersflo-den i Norra Amerika, fans hos oss af Prof. Boheman 1843 i Luleå
och 1856 i Lycksele Lappmark. I Finland har A. E. Nylander
o
funnit den på Aland och i Kemi träsk samt öfver hela Lappmarken
till Ishafskusten. Enligt Prof. Lilljeborg (i bref) är den äfven
funnen i Jemtland. ”Anträffas företrädesvis vid rötterna af Björk- och
Salix-arter, under förmultnande löf, isynnerhet vid vattendrag, men
äfven på fjellen i björkregionen” (Nyl.). — Prof. Lilljeborg har
tagit, denna art i Norge vid Hongheim i Romsdalen.
Mina exemplar från Qvickjock-trakten öfverensstämma, såsom af
be-skrifningen synes, nästan helt och hållet med de finska, äfven hvad
storleken beträffar. Den Åländska formen skall deremot ej obetydligt afvika,
hvarföre jag vill anföra H:r Nylanders yttrande om den på anförda ställe
p. 132. ”De Åländska exemplaren, säger han, ha ytterst tunt,
genomskinligt, grönaktigt, hornfärgadt skal; vindningar 4, den sista mycket vidgad
och af samma höjd som spiran, hvarigenom snäckan får en bredt konisk
form; mynningen rundad, storleken 2 3/4 m. m. i längd och 2’/, i bredd.
De lappska exemplaren deremot hafva en mer långsträckt form, tjockare,
vanligen brungult skal, vindningarne närmare 5, den sista */s af skalets
längd, mynningen halft äggrundad samt äro af betydligare storlek.”
C) Skalet rundadt koniskt, nedtryckt klotform igt eller klotformigt,
oftast med ett längsband, slätt eller hårigt; nafvelen än
öppen, än trång; munsömmen endast rid nafvelen något
tillbakar iken, invändigt försedd med läpp. (Subg. Hygromia Risso).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
