Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2—3 vindningarne, vara betäckt med ovala, något halfmånlika, på
tvären i rader ställda, korn. — Djuret är ofvan på hufvudet,
halsen och trefvarne grynigt, gråsvart, foten hvitgul; på halsen finnes
i midten en längsgående upphöjd linea. Enl. Hartm. är djurets
färg hvitgul, med talrika svartbruna prickar på ryggen, hvilka
blifva tätare och mörkare frampå halsen och hufvudet, hvars öfra
sida jemte tentaklerna äro svarta. ”Pilen trind, rak, i spetsen med
två bredare och två smalare eggar.” (Mörch).
Förekommer under buskar bland multnande blad, vid
trädrötter på sumpiga ställen, i Skåne vid Esperöd (Nilss.), W. Wram
o
(Prof. Lilljeb. i bref), Akesholm, Bäckaskog och Stampe (Malm),
Fogels&ng och Öfvedskloster (H:r L. P. Holmström enl. ex.),
Ringsjön!; Blek., Gammalstorp (Gosselm. p. 24), Östergötl. i
Wäfver-sunda storäng vid Omberg samt vid Hvitlersbäcken på sjelfva
berget, ymnigt! Nerike på en mängd ställen (C. Hartm. p. 5);
West-manland, Sala, i gröna gången (enl. Lekt. Johanson).
Mörch upptager för Danmark den nära beslägtade TI. edentula Drp.
”T. conoidea, cornea; peristoma intus labiatum, subdentatum. Dm.Bm.m."
19. Helix inearuata Mull.
Skal med trång, till en del af spindelkanten bctäckt nafvel;
mynning aflångt månformig, sned; munsöm med en hög, vanligen
röd läpp. Bredd 12—13, höjd 8—9 m. m.
H. inc. Mull. V. H. p. 63. — Rossm. Ic. I p. 62, fig. 10. —
Hy-gromia incarn. Mörch S. M. Dan. p. 19. — *Yngre: Helix sericea
Mull. (spec. origin. Mulleri! enl. Mörch).
Skalet nedtryckt klotformigt, tunt och genomskinligt, föga
glänsande, fint tvärstrimmadt, mycket fint och tätt kornigt, rödaktigt,
med ett smalt, hvitt, klart genomskinande längsband. Vindningarne
6, den sista utåt trubbvinklig, liksom kölad. Sömmen vid
mynningen nedböjd. Nafvelen mycket trång, men djup, till en del betäckt
af den tillbakavikna spindelkanten. Mynningen aflångt månformig,
sned. Munsömmen utböjd, med spindelkanten nästan rak nedtill,
betydligt längre än ytterkanten, utvändigt rödbrun och derbakom ett
bredt rödgult tvärband, på inre sidan liffärgad och derinom försedd
med en hög, särdeles på spindelkanten utvecklad hvit, gulaktig eller
köttröd läpp. Vid stark förstoring synes skalet, isynnerhet hos den
unga snäckan, fint spiralstrimmigt och på dessa strimmor de ofvan
nämnda kornen såsom i regelbundna rader ordnade, något böjda,
mot båda ändarne tillspetsade knölar. — Djuret, enl. Nilss., ljus-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
