Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Linné haft for sig en ung, icke utbildad H. rotundata. Rossmässler
(Icon. Y & VI p. 35, VII & VIII p. 41) åter var öfvertygad, att
Linnés H. albella är synonym med H. albina Mull., d. v. s. är en
ung II. pisana Muller. Thieneman (Malakozoologische Blätter 1857)
söker samma form i II. crystallina! Alla dessa gissningar äro
oriktiga. Den snäcka Linné tog på Oland och under namnet H. albella
beskref i Fauna Suecica, var icke något annat än en ung,
outvecklad, blekt färgad, måhända förvittrad II. lapicida! Jag är derom
fullt förvissad. Under flera år har jag många gånger ytterst noga, hela
dagar i sender, undersökt den trakt, nästan den fläck, der Linné tog sin
snäcka, utan att finna någon annan med köl försedd art än H. lapicida,
men af denna två fullväxta och ett ungt exemplar lefvande, hvilka hade
nästan hvita skal, det seduare exemplaret till alla delar
öfverensstäm-mande med Linnés beskrifning. Då jag af utländska konkyliologer hört
uppgifvas, att afl. Adj. G. Marklin i Upsala såsom en stor raritet i sin
samling för besökande förevisade två exemplar af ”H. albella L. vera,”
vill jag nämna att jag redan för tolf år sedan (1852) granskade dessa
snäckor och fann egarens bestämning fullt riktig, hvarföre de ock båda
voro unga individer af H. lapicida. Det ena ex. var taget i
”Westergöth-land på Mösseberg i Besstorps katarakt af Thengberg” och hade skalet
smutsigt hvitt med blå anstrykning, 3 vindningar, 6 m. m. bredt och 2 ’/2
m. m. högt samt fullkomligt sådant den yngre snäckans skal af H. lap.
här ofvanför beskrifves. Det andra ex. var af Marklin sjelf taget i
”Gott-sundabergen vid Upsala under rönnbark år 1821” samt var ofvan
horn-färgadt, under blåhvitt, skarpt köladt, 10 m. m. bredt, 3 m. m. högt,
med mynningens längd 5 m. m. och 3 ’/2 vindningar.
b) Skalet utan köl; mynningen rundad. (Subgen. Vallonia
Risso).
23. Helix pulchella Mull.
Skal hvitt, glänsande, genomskinande, finstrimmadt; mynning
rundadt månformig; munsöm ej sammanhängande. Bredd 2 3/4,
höjd 1V3 m. m.
H. pulch. Mull. V. H. p. 30. — H. pulch. var. /3 Nilss. II. M.
p. 30. — H. pulch. var. /3 Rossm. Ic. VII. p. 6. fig. 440. — H. pulch.
N. & Nyl. F. M. p. 24. f. 16. — Vallonia pulch. Mörch S. M. Dan.
p. 17.
Skalet plattadt, vidt nafladt, glänsande, hvitt, genomskinande,
mycket fint strimmadt. Vindningarne ‘3 xj2, något konvexa, på
hvar-dera sidan skönjbara, den sista vid mynningen utbredd, ej nedböjd.
Mynningen rundad, af näst sista vindningen månformigt urnupen.
Munsömmen ej sammanlöpande med kanterna, vidgad, tillbakaviken
och förtjockad. — Djuret hvitt, med svarta ögon. ”Pilen lång rak.”
(Mörch).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
