Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalet spolformigt eller stundom, isynnerhet hos artens minsta
former, bukigt, fint, men vackert tvärstrimmadt, ofta med fina
spiralstrimmor på sista vindningen, till färgen gul-, grå-, röd- eller
svart-hrunt, i seduare fallet ofta med mer eller mindre tydliga hvita
strimmor under suturen och mer eller mindre glans. Vindningarne
vanligen 10, sällan flera, plattade; de 3 första lika breda, den sista
vid nafvelfåran med en hög köllik upphöjning, som går ned till
mynningkanten, derofvan en parallel något krökt fåra. Mynningen
pärouformig, aflång, vid basen med en djup ränna och bredvid den
med en vanligen hvit knöl. Öfre spindellamellen oftast förenad med
spirallamellen på öfversta kanten af mynningväggen; den nedre är
till storlek och form underkastad många förändringar. An är den
framtill försvinnande, än slutar den med en obetydlig uppsvallning
eller med två knölar, den ena öfver den andra; stundom utgår från
den öfre knölen en fin lamell ända fram till mynningkanten,
stundom får densamma en bakåt riktad gren, eller från nedre knölen
ett framåt riktadt veck; ofta är nedre spindellamellen bakåt
gaffel-klufven. Rummet emellan lamellerna är än alldeles slätt, än har
det två, sällan flera, veck. Gomvecken två, det öfre nästan
parallelt med sömmen, det nedre stundom otydligt. Spindelvecket
tem-ligen framstående. Månvecket starkt krökt, tydligt. Munsömmen
hvit, tillhakaviken. Clausiliet såsom hos C. plicatula.
Förekommer allmänt från Skåne till Norrland och troligen
Lappland. — Var. b: Blekinge, Ronneby.
Nilsson har en var. y. (”testa majori subventricosa brunnea, nitida,
minutissime striata; plicarum columellæ interstitio plicula solitaria
obliqua”) hvilken Rossmässler m. fi. anse vara identisk med C. pumila,
hvilket dock orden ”minutissime striata" motsäga, hvarföre Lilljeborg
förmodar, att Nilssons form är C. dubia Drap. Denna sistnämnda,
omtvistade, men af A. Schm. såsom god art ansedda, snäcka beskrifves i ”Die
Krit. Grupp, der Europ. Claus.” p. 40 (då vi afskilja de mindre
väsentliga karakterna) sålunda: skalet strimmadt, bukigt spolformigt, brunt,
med täta hvita strimmor; rummet emellan lamellerna nästan alltid slätt;
öfre lamellen snedt riktad mot midten af venstra kanten, den nedre djupt
inne, framtill tvåknölig; månvecket otydligt. L. 13, br. 3 m. m. Skiljer
sig dessutom från C. nigr. derigenom, att nedre gomvecket ofta saknas,
hvilket hos den sednare aldrig händer, och från C. pumila derigenom, att
vindningarne tilltaga i höjd redan från den 4:de, då hos C. pum. de 6 7
öfversta äro lika höga. Utom Cl. dubia upptager H:r Mörch för Danmark
C. parvula Stud. (”testa gracilis, lævigata, saturate brunnea, long. 9 m.
m”) samt C. sejuncta Schm. (”testa præcedenti (C. pum.) peratfiuis sed
major (long. 15 m. m.), labio interno obtuse plieuloso”).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
