Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande, plattade, den sista sammantryckt, på midten försedd med
en hvass ehuru smal köl, hvilken är lika synlig från skalets öfre,
som undre sida. Mynningen mycket sned, smalt oval, framtill
spets-vinklig, med kölen oftast tydligt framstående vid basen inom
spindelkanten. Munsömmen hvass, med yttre kanten starkt bågformigt
utdragen. — Djuret hos unga exemplar rödbrunt, hos äldre grågult.
Förekommer såväl i friskt och rent, som innestängdt,
stagnerande vatten, vida sällsyntare än föregående. Funnen på många
ställen i Skåne (Ringsjön, flerest. kring Lund, Malmö och
Christi-anstad &c.), i Blekinge (i Wesan, kärren vid Gammalstorp och
Sis-sebäck: Gosselm. p. 31), i Östergötland (enl. Lekt. Zett.), i Nerike
(vid Skebäck, i Markkärret, i Mellösa och i Viby s:n: Lekt. Hartm.
p. 8), vid Stockholm (Lekt. Joh.), Upsala (Prof. Lilljeb.), i Gustafs
s:n i Dalarne (F. Em. Ridderbielke, enl. Lekt. Joh.), på Gotland
(Prof. Lilljeb. Ofvers. 7 Arg. p. 80) samt på Oland (i Resmo mosse).
De båda sist beskrifna arterna blifva lika ofta af författarne förenade,
som skilda, och äfven H:r Malm säger sig vara öfvertygad, att de blott
utgöra af lokalen beroende fonner af samma art, hvilken han benämner
B. Linnéi. För min del måste jag dock förena mig med Nilsson,
Ross-mässler, Stein, Hartman m. fl., som antaga dem såsom skilda species.
Utom det att djurens färg alltid är konstant olika (se Hartm. Ner. Moll.
p. 8), har jag aldrig sett några verkliga öfvergångar, ehuru af P. umb.
ofta förekomma tillfälliga eller lokala varieteter med temligen plattadt
skal och kölen i följd deraf mera på midten af sista vindningen, samt af
P. car. den ofvan upptagna formen med mörkare, mera hvälfdt skal.
Dessa äro dock inga öfvergångar. Skalets beskaffenhet skiljer alltid de
båda arterna, ty hos P. umb. är det hårdt, fast och hornartadt, då det
hos P. car. är tunt, bräckligt, genomskinligt och kalkartadt. Lika stora
exemplar af båda visa hos den förra 6—7 vindningar, men blott 4—5 hos
den sednare, hvarjemte mynningen alltid är mycket spetsigare hos denna.
H:r Malm säger i Göt. Vet. och Vitt. Samli. Handl. h. III. p. 138:
”carinatus har jag endast funnit uti friskt vatten, och ju mera vattnet, der
marginatus förekommit, varit innestängdt och trångt, desto mera rundade
hafva vindningarne varit hos denna form.” Härvid får jag anmärka, att
båda arterna förekomma ymnigt i samma nästan uttorkade grop vid
ve-stertull vid Lund och att P. car. var den enda af dessa båda, som jag
fann i de dyiga torfgrafvarne vid Sissebäck.
3. Planorbis vortex (Lin.) Mull.
Skal gulbrunt, matt, mycket plattadt: vindningar 6 7, ofvan
konvexa, under platta, den sista utåt nedtryckt till en skarp kant;
mynning nästan äggrund, framtill spetsvinklig. Bredd 10—12 m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
