Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta trind eller med en otydlig kant nära undre sidan, föga bredare
oeli icke högre än den föregående vindningen. Mynningen rundad,
något vinklad genom sista vindningens kant, hvilken kant äfven
fortsätter sig nedom spindelkanten och således icke blir synlig i
mynningen, såsom hos föregående. Munsömmen är invändigt försedd
med en livit läpp. — Djuret (enl. Rossm.) grått, med hvitaktiga
trefvare. dessa lika långa, som lmfvud och fot tillsammantagna.
Förekommer på vattenväxter i diken, dammar, gropaf o. s. v.
öfver hela Sverige, isynnerhet dess södra och mellersta provinser.
Var. septem gyr. är af Stud. J. A. Wallin meddelad från Lund.
Rossmässler beskrifver i sin Iconographie h. I. p. 10G. en Planorbis
under namn af ”P. spirorbis Midi.,” hvarefter han säger: hier haben wir
den eehten P. spirorbis von Muller, iiber den uur Diejenigen in Zweifel
sein können, die Muller nicht selbst zu Rathe zielien. Detta påstående
är dock oriktigt. Den snäcka, Rossm. beskrifver och pl. 2. tig. 63. ger
figurer af, är icke densamma, som Muller upptagit under samma namn,
utan en i Skandinavien ännu icke funnen form, måhända art, hvilken
skiljer sig ifrån föregående genom färre (endast 5) vindningar, hvilka
hastigare tillväxa, så att den sista är betydligt högre och bredare än näst
sista och fullkomligt trind, utan tecken till köl eller kant; genom
fullkomligt rund, endast af mynningväggen något månformigt inskuren
mynning, tydligare läpp o. s. v. Den art, Rossm. deremot p. 105. beskrifver
under namn af Plan. leucostoma Midi., är den äkta Midlerska P.
spirorbis. O. Mörch har i Syn. Moll. Daniæ p. 51. för denna sednare upptagit
Poirets namn P. rotundatus, emedan han anser Linnés Helix spirorbis
vara P. albus. Denna åsigt kan jag dock icke dela, utan ser just i
Linnés beskrifning, hvilken H:r Mörch anser såsom bevis för sin mening, det
säkraste beviset för oriktigheten af densamma. ”Magnitudo seminis Aneti.
Testa alba, pellucida: anfractibus quinque, plana, parum utrinque
concava, vix tamen umbilicata; minime marginata uti sequentis.” P. albus
har aldrig 5 vindningar, utan 3—3’/;, ytterst sällan 4, och är ”supra
pla-niuscula centro excavato, subtus umbilicata” (Nilss.). Orden ”alba” och
”minime” i Linnés beskrifning, vid hvilka H:r M. hufvudsakligen fäster
sig, gifva icke någon ledning, ty färgen är beroende af lokala
förhållanden och af det tillstånd i hvilket snäckan tages, och liksom en form af
P. spir. tinnes utan tecken till kant, förekommer ofta en form af P. albus
med ganska tydlig kant.
5. Planorbis contortus (Lin.) Mull.
Skal pä undre sidan vidt nafladt; vindningar 6—7, tätt
hoppressade, den sista 2—3 gånger högre än bred; mynning mycket
smal, snedt månformig. Br. 3—5 m. m.
Helix cont. Lin. F. S. p. 528. — P. cont. Mull. Y. IL p. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
