Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - af ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnorum operum) Su 295. biscop magnus aff säla
aminnelse (salig i åminnelse) FH 5: 47 (l467, nyare afskr.),
ib 48 (1467, nyare afskr.). 115 (1487). vnga oc klena
människio aff fämtan aarom Bo (Cod. B) 343. SO 18.
Lg 3: 60. swa som hon ware aff xviij arom ST
156. 20) for att beteckna föremålet för den
handling, som ligger i substantivets begrepp (omskrifning
af gen. objectivus): för. haffde herskapet räddogha aff
sancto seruacio Lg 3: 196. 21) för att beteckna
det, med afseende hvarpå ett förhållande eger rum: a)
med afseende på, med hänseende till, till. fatikir af
klädhum Bil 352. mäktvghare aff myklikhet MB 1: 73.
faghirt aff (ex) nampneno Bir 3: 118. saa blid war
hon aff tal oc lat RK 2: 8380. hon synes vtantil
gudhlik af klädhabonadhenom ok är innantil vanskapadh
af ondom vilia Su 452. viis man ok spaa aff
fughla galdrum Bil 111. Lg 3: 33, 328. RK 3: 1797.
Di 194. thänk hans godhlek ey at enast af (ex)
älskoghanom ... vtan ämuäl af (ex) hans diupa
ödhmiukt Bo 232. giua thik tholomodh oc styrk aff
diäfulsins inskiutilsom (ad immissiones diaboli tolerandas)
Bir 3: 63. vm tholka thanka ok mz tholkom vilia
dräpa the vsle thik aff (a) sinom hiärtom ib 79.
kirkian hwlkin af enom deel (ex parte) stridher
... ok af androm deel (ex parte) styre i
himerike Ber 143. hörör han konungin tiil aff bordh MD
(S) 243. af ... väghna, se väghna. — b) med.
tholik sama rätuisa är aff mannenom swa som aff
änglomen Bir 3: 461. swa är ok aff (de) dygdhom
ib 230. ib 252, 400. skal vapnasyn halles i
eneköpungi af vpsalä byscopzdöme oc wästräarus. j
strängenes af suthermannälande oc närike SD 5:
477 (1345, nyare afskr.). — c) af. thört af (ex) natur
Bir 1: 255. the värö glödheta af sik Pa 18. ib 19, 20.
Al 1947. Ansg 179, 213, 229, 239. MB 2: 229. Lg 3:
483. at the ... äru godhe ok dyghdelike af sik ok
sinom åthäuom KS 40 (104, 43). är nåkot aff (i och
för) sik siälwom ib 3 (5, 3). 22) om, angående. af
þy hur waar fru warþ först scapath Bu 3. hon talar
af þöm rika ib 153. lärdhe han them af mangra handa
thingom Bo 64. än han wiste nakath aff hans färdh
MB 1: 224. är thz at vnderstanda aff hans släkt ib
185. swa som sigx af aspide Ber 156. här sigx
aff huru siälin oc kroppin thrätto MD 92. 23) efter
komp.: än (öfversättning af ab i senare Latin). jak
skal gifwa idher ... bätra nampnit af sunom och
dötrom (nomen melius a filiis et filiabus) Ber 75. 24) af
för a. benkt rydz aff wapn SD NS 1: 4 (1401). ib 6
(1401). aff wapn SO 141. aff wapen ib 160. Jfr a vapn
under a, A II:o 8. — af vapnsynenä kumä SD 5: 477
(1345, nyare afskr.). aff gamblom aldir ST 422.
B) adv. af, bort, borta. bättre är kampin än hoffwdet
aff Va 37. ther til fradhan är aff LB 3: 120. han
dechtingar sich aff RK 2: 1394. ib 1398. thz jak mz
mich mina hafwar af finge (finge föra bort) ib
s. 343. (af för a PfN 138).
Jfr gent-, hvaþan-, hvar-, häþan-, här-,
nnan-, ovan-, thvärs-, thvärt-, þäþan-, thär-,
up-, ut-, utan-af.
af, återgifvande det Danska of (af), konj. om. aff
henna rooth knwsas (D. Harpestr. of hännä root
knusæs 112) LB 2: 42.
afal (affal), n. [Isl. áfall. N. aafall] L. fall,
fallande (mot något), påströmning, nedströmning.
watnet ... mz idkeliket affal gnagher oc gröper harda
stena oc bärgh LfK 129. — afalls drap, n. L.
afaster (affaster: -fast MB 1: (Cod. B) 534)?
adj. [Isl. áfastr. Fgutn. a fastr] fäst vid,
sammanhängande med, stötande till. med dat. som växer affast
(d. v. s. på; Cod. A a 73) iordhinni MB 1: (Cod. B)
534. — med prep. viþ. et skiul ... som a fast war widh
afgudha mönster Bil 266. Lg 983.
afat (ofath Fr (Cod. C) 1764. afaat SD 5: 564
(1346); MB 1: 80, 86, 351; Ber 253. a faat Fr (Cod. C)
1262. aafaat Lg 94. aa faath Fr (Cod. E, F) 1262.
af fat Bu 416. affat Bil 741. aff fat RK 2: 6382.
offath Fr (Cod. D) 1262, 1764. affaat MB l: 101,
191; Al 8998; RK 1: 1416; Ber 243, 254. offaath Fr
(Cod. E) 1764), adj. n. af ett obrukligt afar [Isl.
áfátt. N. aafaatt] L. bristande, som fattas (brukas
endast predikativt). swa mykit goþz som ... afaat
är SD 5: 564 (1346). fylte thz affat var Bil 741. ther
war engin gläde affaat RK 1: 1416. tha war en biälke
aafaat Lg 94. — med dat. utmärkande den el. det, som
saknar något. böta þät af fat war sancti laurencii
kirkio Bu 416. at ther är änkte nakrom afat MB 1: 400.
ib 80, 86, 101, 351. KS 28 (71, 30), 40 (104, 43), 41
(107, 45). Ber 243, 254. ther war marghom glädhi
affaat Al 8998. Fr (Cod. C, D, E, F) 1262, 1764. RK 2: 6382.
huru manga dygdhe thik äru afaat Ber 253. — med dat.
betecknande huru mycket som fattas i något. än fäm
mannom wardher affaat i fämtighi (om det fattas fem
menniskor i femtio) MB 1: 191. Jfr far, adj.
af bena, v. L.
afbeskatta, v. genom beskattning fråntaga,
beskatta. att wij haffue någentidh honnom afbeskattet
BSH 3: 115 (1458, nyare afskr.).
af bidhia, v. 1) bedja, begära af (någon). thz
j wilden witä mik enä bön, then iach wil idher aff
bidhiä Va 33. 2) genom bön förmå att afstå från,
genom bön förekomma. thz skal mik engin man aff
bidhiä Va 17. at hon kunde thz engelunda aff bidhiä ib 28.
afbita, v. afbita. swa som faar afbithir gräsit MP 1: 202.
afblasa (-blesa), v. afblåsa, genom blåsinstrument
gifva tecken till afmarsch. opersonl. tha the
hördho at wektene afbleste RK 2: 2429.
afbradher, se ofbradher.
afbrinna (-bränna), v. L. genom förbränning
förstöras. staande skåden för thet som ther
affbrändher HSH 29: 16 (1497, afskr.).
afbryta, v. 1) afbryta. thz i min wiinbär
haffwen aff brwtit Lg 3: 184. 2) bryta ned, rifva
ned. alle the qwerne bygningh aff brytha FH 1: 32
(1455, gammal afskr.). at the skermar schulle affbrytas
BSH 4: 13 (1471). 3) bryta, kränka. there lagh
oc rätt ey ... af bryta RK 2: 1723. ib 1717. abs. at
konungen wille aff bryta (näml. öfverenskommelsen)
RK 2: 1750. — Jfr bryta af.
af bränna, v. afbränna, genom eld förstöra.
hans trähws the af brendhe RK 2: 2757. ib 1511.
halff stadhen är affbrändh BSH 5: 123 (1506). Jfr
bränna af.
af bära, v. L.
afdaghthinga (afdätinga), v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
