Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - aftala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftala (part. pret. -an för -adh BSH 4: 101 (1483);
FM 303 (1506)), v. aftala, afgöra, bestämma. SO 102.
RK 3: (till. om Chr. II red. B) 6210. — uppgöra,
bilägga. en alstinges aff talan sagh BSH 4: 101 (1483).
FM 303 (1506). SO 109. Jfr tala af.
aftan, se aptan.
aftogh, n.? [Mnt. aftoch] afdrag, minskning?
vthen all hielperädha forswmelsa oc afftogh BSH 3:
151 (1464).
aftra, se atra.
afträdha (aaff-), v. afvika från, affalla från,
öfvergifva. then lydne oc vederkäning, the aaffträdne
woro BSH 5: 224 (1507).
aftäker? adj. som får el. bör tagas, förbruten.
ware aftäkt (för -tökt?) alt thet han far mz TB 79.
aftäkt, f. [Isl. aftekt] L. 1) borttagande,
fråntagande, afhändande. göra them änga handa aff täkt
Al 9638. — särsk. borttagande af kläder eller redskap
från den som förbrutit sig i något af vissa i lag el.
särskild stadga angifna fall. them mannom aff täkt
göra som brutlike äru TB 78. alla afftäkter som göras
j thenna fornempda scoghom sculu lysas a nästa tridhiwngx
thinge ther äpter the waro giordha ib. dyll
han aftäkt som hana giordhe ib. then aftäkt giordhis
till ib. then aftäkt giordhe ib. 2) sak som sålunda
blifvit tagen från någon. aff täkt till nästa tridhiungx
föra TB 78. fae fram aftäkt ib. 3) afdrag. vtan
afftäkt oc minzkan VKR 37. Bir 5: 119. — aftäkta
vitne, n. L.
aftälghia, v. tälja bort. thok alt thz han hafdhe
aff thälght oc lagdhe vpa sina hand Bil 870.
aftälia, v. [Isl. aftelja] L. 1) afråda. aftalde
han fran cristne thro Bil 460. aftaldo han wardha
cristin ib 564. ib 86. MB 1: 431. som afftaldo folkith
ib 422. 2) ej tillräkna, räkna som godtgjord, tillgifva.
skal all skade wara aftalder opa bade sijdor
BtRK 87 (1435).
aftökis fä, n. L.
aftöma, v. [Isl. aftœma] tömma af, tömma. som
j fyllir ok af töme Bir 1: 347.
afthrängia, v. L. 1) tränga från, aftvinga. at
thenna for:da godz forscrepnom eskild eskilsson sua
olaghlica aff thrängd waro SD NS 2: 197 (1409).
huilken en broder androm sin broder sit rwm afftrenger
SO 142. ib 151. 2) undantränga, med våld aflägsna,
afsätta. han afftrengde then som ret walder erkie
bischof war BSH 3: 113 (1458, nyare afskr.). 3)
afskaffa. haffue wij aldrig någre helgedager aftrengt
eller aflyst BSH 3: 115 (1458, nyare afskr.).
af þva, v. aftvå, borttvätta. haua afthwaghit thz
etrit Bir 3: 430. af þwande sinna förro lasta smitto
KL 186. rensilsinna stadhir j hulkom siälanna smittor
af thwas Bir 1: 387. Ber 38, 97. — utplåna. här är
ey at enast aff thwaghin täxstirin ok scriptin Bir
3: 265. Jfr thva af.
afthörka (-thyrka MP 2: 141. -thorka Bir 3:
32), v. aftorka. afthorka sua alla smittona aff sino
änlite Bir 3: 32. ib 1: 30. MP 2: 141.
afund (KL 140, 156; -undin MP 2: 243. afwnd Bo
95; Bir 2: 13, 3: 99. affwnd Su 354. affwndh MB 2:
324. aaffwndh RK 3: 2112. awund MB l: 229, 230,
279, 394, 395; Al 2591; ST 326; Lg 35. auund MP
2: 247. awnd Bu 51, 516; Bil 212; Bir 1: 123; ST
321, 349, 448; Va 8, 35, 38; Lg 90; Di 161. awndh
Va 9. agwnd RK 1: (yngre red. af LRK) s. 260,
262, 266, 268. auond MP 2: 49. afuond MP 2: 243.
afwond Bil 867; MP 2: 110), f. [Isl. öfund] L. 1)
afund. awund är grund fore alt swik wnna ängom got
vtan siälfwum sik Al 2591. awund fölgher likamlika
thinga giri MB 1: 394. ib 230. Bir 2: 13, 3: 99. MP 2:
49, 110, 243, 247. tendis awund oc hat them i mällan
MB 1: 229. Bo 95. andelika thinga awund (afund öfver
andeliga ting) MB 1: 261. hafdhe kain mykla awnd
widh honum Lg 90. hafdhe afwond vidh gudz hedher
ok andra hälgha manna Bil 867. han hafdhe awund widh
at nakar konungir wara (för -e) bätre än han Lg 35.
han hafdhe awnd til mik Bir 1: 123. ST 321, 326
349. affwnd til annars wälgang Su 354. drager mik
engen awnd effter (hys ingen afund mot mig för det?) Di
161. 2) ovilja, harm, förtrytelse. diäwlen bar þäs awnd
Bu 516. Bil 212. iulianus bar awnd viþ guþlekt iartighne
Bu 51. KL 140, 156. 3) fiendskap, hat. SD 5: 377 (1344,
nyare afskr.). MP 2: 247. Va 8, 9, 35, 38. RK 3: 2112.
han hawer ... awund widh waara gudha MB 1: 279. the
affwndh (odium) han til jwdana haffde ib 2: 324. ST
448. — afunda ämne (awunda ämpne), n.
anledning till afund. MB l: 229. — affunds fulder
(afwndz- KL 418; Bir 3: 157. awns fullir MP l:
45), adj. afundsjuk. KL 418. MP 1: 45. Bir 3: 157. —
afunds man (affwndz- Bir 4: 58. awndz- ST
15. awnz- Bil 576), m. afundsmän. lögh thera awnz
man Bil 576. ST 15. Bir 4: 58. — afunds oqvädhins
ord 11 (awndz-)? n. af afund el. hat föranledt
oqvädinsord. kallar man annan otwghit nampn
thiuff liwghara härianson ellir awndz oqwädhins ordh
(troligen står dock här awndz för annat el. annor;
MEGR red. A har: annat oquädhins ordh 54; red. B:
annar vquädis ordh 59) EGR 63.
afunger, se ofunger.
afunda (afwnda: -adhe Bir 3: 99. awunda.
-ar, -aþe), v. [Isl. öfunda] afunda, afundas, hysa
afund (mot el. öfver). awundadho honum hans rikedom
MB 1: 210. awundar man androm, at han är bätre ib
395. ib 123. awundar han them ib 277. ib 266. Bir
3: 99. han awundadhe fadherfadhers hedher Bil 376.
— refl. afundas (afwndas Bo 11; Bir 3: 77.
affwndas: -adis RK 2: 2778; -adhos Lg 3: 395;
-andis Su 226. avundas: -aþes Bu 143. auundas:
-adhis MP 2: 110. awndas Bo 95; Bir 1: 287, 3: 176;
-adhis ib 1: 105, 3: 57) 1) afundas, hysa afund (mot
el. öfver). diäwlin avundaþes hanom Bu 143. awndas
människian vidh them som hedhir hafwa. Bo 95. ib
11. affwndadis ther wid RK 2: 2778. Su 226.
awndadhis iak mot thik Bir 1: 105. ib 3: 57, 77. MP
2: 110. awndas mot hans wälfärd ok godho Bir 1:
287. 2) harmas, hysa förtrytelse (öfver). diäfwllin
awndas mykyt vidh mario liuärne Bir 3: 176.
affwndadhos the oc wredhgados moth hennas helsosama
gärniggom Lg 3: 395.
afundsiuker (afundzsiwker: -an Bil 165.
afwndz siukir Bir 3: 73. affwnsiwker: -om
Su 377. awundsiwker: -t MB 1: 481. awundzsiwker
Lg 1010; -o MB l: 262. awndsiuker: -a Bo
108; Bir 2: 279), adj. 1) afundsjuk. thu tholde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
