Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - aker deld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moghen BSH 5: 383 (1510). ther han wänther sik
frukt oc siäla akker gudhi affla (ubi fructuose se
æstimarent egisse) Su 148. — akers iordh, f. åkerjord.
Al 7010. Jfr akeriordh. — akers land, n. åkerland,
åker. MB 2: 42. — akra avärkan, f. L. — akra
avärkning, f. L. — akra gärþi, n. L. — akra
gärþning, f. L. — akralaghi, m. L. — akra
skipt, f. L. — akra skipti, n. [Isl. akraskipti]
L. åkerbyte. SD NS 1: 157 (1402). — akra sädhe,
n. i åkrar odlad säd. some thera yrkte jordhina
ok akra sädhe mz manlikt äruodhe Bir 3: 366.
aker deld, f. L.
akeredskaper (aache-), m. åkredskap, fordon.
met aacheredzskap FM 291 (1506).
akerfaster, adj. L.
akerflälder (aaker-), m. åker som särskildt
tillhör någon, utan gemenskap med grannarne i en by.
iach ... vplather ok säl ... larens i rasbo min
aakerfiäl SD NS 2: 119 (1409). ib 120.
akergardher, m. gärdsgård kring åker. TB 77.
FH 5: 91 (1484), 159 (1492).
aker giald, n. L.
akergrind, f. grind till en inhägnad åker. böte
swa fore the grind som fore akergrind ellir ängia
TB 77.
aker gärþi, n. L.
akerharver? m.? L.
akerhöns, n. åkerhöns, rapphöns? ST 421. LB 3: 109.
akeriordh, f. åkerjord. VKR 42. Bir 5: 120. FH
4: 36 (1454).
akerkal? (agrekol), m. [Isl. akrkál. N. åkerkål.
Fdan. akerkal. D. agerkål]. sinapis arvensis Lin.?
brassica campestris Lin.? eruka agrekol LB 6: 284.
akerkarl, m. [Isl. akrkarl] åkerman, med jordens
brukande sysselsatt arbetare. godhir akir karl (agricola)
at saa gudz ordh jnnan siälinna Bil 214. faa sin
vingardh androm akirkarlom (agricolis) Bo 148. — arbetare
(i allmh.). thän sama akerkarlin (förut kallad hirdhe)
fan Iv 678.
akerlass, n. L.
akermal, n. L.
akerman, m. [Isl. akrmaðr] åkermän, jordbrukare,
landtman. jak yrker ey jordhina swasom bonde älla
akarman Bir 3: 366. Gr 276. ST 321. Al 1967.
akernam, n. L.
akerskaþi, m. L.
aker skipt, f. L.
aker tegher, m. åkerteg. änger ... och aker
tege BtFH 282 (1508). ib 269 (1508).
aker tiund, f. L.
akervälde (-välle), n. jordområde. widh aker wällit
jefleti (juxto terminum Jephleti) MB 2: 44.
akh, interj. [Mht. ach] ack! o! ss uttryck af
önskan, längtan, saknad, sorg. akh äwärdhelikin gudh.
hwa är hon älla hwilken Su 390. akh älskoghans
mästerska ... skodha at älskoghen är enande dygdh
ib 393. akh kom thu min aldra kärasta ib. akh hwat
mykit iak tapadhe mz hanom ib 406. akh hwat thrang mik
i thässe vidbo wärldenne är af sorgh ok vidhermödho
ib 409. akh hwat vist tekn thätta är at thässen ...
bygningen vil alzstingis forganga ib 420.
akkare (akkiäri. akkiär), se ankare.
aklagha, v. eg. åklaga; klandra, väcka tvist om.
ath thenne gardhin och gooz kylo ällir hans arffwm
affginge ällir aklaghat ällir atalath wordhe aff mich
SD NS 1: 233 (1403).
aklaghan, f. [Isl. áklagan] 1) åklagan,
klagomål. SD 3: 413. 2) klander, tvist. hulkit jak
affhänder mik oc minom arfuom oc äghnar thät hanom
oc hans arfuom quijt oc fri vtan alla swiklica
aclaghan SJ 101 (1439). Jfr naklaghan.
aklaghare, m. åklagare. LfK 110. SO 159, 201.
— kärande. tesse effternempde ware aklagare SJ 359
(1469).
akläþe (aaklädhe. oclede BSH 5: 155 (1507)), n.
[Isl. áklæði] L. sängtäcke. vnum torale dictum akledhi
SD 2: 330 (1300). likamliken sängh behöffwer at
minzsta try tingh, som är dyno, örnegat oc aklädhe
LfK 76. ib 77. j sinne sängh hafdhe hon eeth
aklädhe vndir sik ok annat owir sik VKR xiv. oppa
sik hawin eet aklädhe ellir sengaklädhe aff wadhmal
ib 11. reghlonna siäng skal vara af halm oc
ofuer halmyn tw aaklädhe (toralia) af watmal ib 57.
MB 2: 211. Lg 3: 204. BSH 5: 155 (1507). söme samman
aaklädy ryghior (sannolikt för aaklädy äller ryghior)
PM 4.
akoma (-kumma), v. L. 1) tillkomma, ega
rum. änkte se thet fagert ok lustelikt godz i ängiom
ella öghiom ella androm stadhom ther ey skal åkoma
wår häfd ok handawerk KS 60 (151, 66). 2) tillfalla,
komma till del. ey war thz orättelika a komith
som han fik ägha mz gudhz wilia MB 1: 223. — med dat.
i holmstens jonsons gardh gilbergha, som hanom är
laghlika oc rättelika akummin oc audhwardhadher
SD NS 2: 408 (1411). ath fornämpde olafwe the twee
örtogh land jord ... räthälike akomin war meth
laghum DD 3: 14 (1384, afskr.). — part. pres.
akomande (akommande), frände. fiärdhe lotthen kom
oppa ysakar oc hans näste akommande skylle (per
cognationes suas) MB 2: 51. — Jfr koma a.
akoma (aakomma), f. [Isl. ákoma] L. åkomma,
tillfogad skada, sår. gör han schada böte epter thy
akoman är SO 86. gör han och några åkomma å han
TS 21. at hownskild inthet aahaal eller aakomma
giorde paa honum BSH 5: 362 (1509).
akosmässa? f. om ena acossmässo (utg. föreslår
vecossmässo, veckomessa) ok wigiliis FH 1: 54 (1485).
akraf, n. kraf, anspråk. gaff hon honom ... frij
quitt ledogan och lösan ffor hwars mans eller quinno
akraff och tiltalan SJ 398 (1473). ib 395 (1466).
akt (-ir), f. [Mnt. acht] L. 1) håg, sinne,
tanke. vtan gudz nadher lypta nakars mantz akt oc
vnderstandilse swa höght ower all likamlik thing MB
1: 353. kropsins gärning är aktenna (mentis) tekn Ber
30. ptolomeus fäste thz i siin akt Al 7890. ekke häffde
han lenger j akth then godha venskap han hafde
marsken sakth RK 2: 5578. hafwer iak thet nw
storleca for akt ok öghum SD NS 2: 11 (1408). hulke
som allan sin vilia ok akt hafwa til wärldinna Bir
1: 109. hans bön ok godh akt som han hafdhe til
thin ib 3: 105. til dygd ok äro stod all hans akt
RK 1: 1941. al marskens wele oc all sin akt satte
han til gudh aff all sin makt ib 2: 6122. laffua
gudh aff alla makth och säya tiil honum theres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
