- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
22

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - akära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


akära, f.akärolös (okäralös), adj. [Isl.
ákærulauss] fri från klander. friia oc okäralösa
(akærolausa) for huariom manne SD 4: 302 (öfvers.
fr.
1400-talet). til egnar iak för:de gunne siggasson
thetta forscreffna goz ... fryth ok akälösth (för
akärolösth) ib NS 1: 527 (1406). lot thät hans
bysmarket fornempdom vp fritt frälst ok akärolöst fore
allom äpterkallom SJ 7 (1422). ib 14 (1424) o. s. v.

akäran, f. käromål, klander, anspråk. dömer jak
fornempda jacob jönisson frian oc saklösan fore
fornämpdä powels akäran FH 2: 59 (1424).

akärande (eg. part. pres.), m. L. kärande,
åklagare.
än rättär akiärande är til SD 5: 376 (1344, nyare
afskr.
). ib 480 (1345, nyare afskr.). them the baden
asämber akärandenum oc swarandenum GS 31 (1380).
millan akäranden ... oc brodher niclis VAH 24: 322
(1442). GS 58 (1474).

akärare, m. [Isl. ákærari] L. kärande, åklagare.
at the skulde hafwe sielfwe warit badhe ware akärare
och domare BtRK 231 (1464). aff them iilkloka
akärarenom (d. v. s. djäfvulen) Bir 5: 100.

akävin, adj. [Jfr Isl. ákafr] enträgen, envis. var
hon ey at enasto stadhugh vtan än thrättin som man
pläghir kalla een akäfwin älla thrabetin Bo 112.

aköra, v. pådrifva. thäs mera han akörer, twingar
oc alägher LfK 34.

al, f.? [Isl. ölr, m.]. Jfr alvidh barker och äle.
ala trä (ale thrä), n. al. taka ale thrä LB 2: 32.

al (aal, aall), m. [Isl. áll] ål. gäddor ok braxn
flundror ok aall Al 5229. tak aal quikkan LB 3: 162.
ib 110, 7: 76. — ala fiske (aala- SD NS 1: 468
(1405); VAH 24: 323 (1454)), n. [Fnor. álafiski] ålfiske.
piscariis wlgariter dictis laxæfiske et alæfiske SD 4:
88 (1329). alle the som atto ii thy alafiskeno, vid
hornadal ligger DD 3: 7 (1367, afskr.). eet lanawirke
äller aalafiske i munkabodha ström VAH 24: 323 (1454).
SD 5: 276 (1344, gammal afskr.). ib NS 1: 468 (1405),
588 (1406), 2: 96 (1409), 98 (1409), 309 (1410), 485
(1412), 486. — ala galle (aala-), m. ålgalle. tak
atramentum ok honak ok aalagalla LB 2: 56. ib 3:
161. tak balsamum ällir ala galla ib 160. — ala
gardher,
m. [Fnor. álagarðr] i vattendrag uppfördt
stängsel för att fånga ål.
cum duabus piscariis,
quo svinæbiargs alagartha dicuntur SD 3: 118
(1313, nyare afskr.). dimidietas vnius alagarth ib.
Jfr algardher.ala kista, f. ålkista. SD NS
2: 485 (1412). — ala kroker, m. ålkrok, krok som
utsättes för att fånga ål. pl. ss ortnamn.
eet
alafiske som callas alakroka SD NS 2: 96 (1409). Jfr
alkroker.ala värke, m. ålverke, ett slags
i vattendrag uppförd inrättning för att fånga ål.

omnes piscarias meas ... dictas alawærkæ SD 4:
392 (1334). — alavärman, n. i vattendrag gjord
afstängning för att fånga ål, ålfiske.
ii alawermanet
siäx natta fänge aff tyo natta vmgangh SD NS 1:
203 (1403).

ala, v. L.

alabaster sten, m. alabaster. Lg 3: 532.

alagh, n. L.

alagha, f. [Isl. álaga] L. pålaga, skattebörda. aff
allum aarlikum konunglikum wtskulum ok alaghum
SD 4: 408 (1335, nyare afskr.). lete oc spyri granleka
en nokot är þät ingäld älla alagho oc skatar älla
þiänist vnder pafa döme är kumit vskäleka Bir 4: (Avt)
179. KS 57 (144, 63), 62 (l56, 68).

aland (aa-), m.? [Mnt. âlant]. inula helenium Lin.,
alant, ålandsrot.
elenacampana är aalandh hon styrker
hiertha röther LB 2: 65. helena campana thz er aland
ib 6: 284. enula alandh ib 5: 81. enula campana aland
ib 8: 43. ib 3: 54. aalandh helar hiertha röther ib
7: 59. — alands rot, f. ålandsrot. tag aalandz roott
LB 7: 337.

alboghi (albughi. eg. alnboghi), m. [Isl. alnbogi,
ölnbogi, albogi, ölbogi. Fgutn. alnbugi] L.
armbåge. til min alboga RK 1: (LRK) s. 218. Di
17. — albogha kroker (albugha krogh), m.
armveck.
vena circularis pa badhä armena j adbwgha
kroghen LB 6: 107.

al bränder (all-), adj. L.

alda, f. L.

alda oþal, n. L.

aldas (älthas Di 262), v. åldras. Di 23, 262.

aldelis, se allaledhis.

alder (aller SD NS 1: 20 (1401) o. s. v.; Di 21. pl.
-rar), m. [Isl. aldr] L. 1) lifstid, lif.
ändaþe syn aldar mäþ dyghþelekom lifnaþe Bu 8.
gingo blinde allan sin aldar ib 15. ib 18, 26. fik
hans aldar goþan ända ib 28. aldar þin aldar var
möþa ok þrang ib 76. KL 302. til himerikis koma
thaghar epter sin alder MB 1: 158. sua langir hans
aldir vare Bir 2: 255. han raþar eigh pänigenom
sik tel nokon aldars heþar (heder i lifvet) Bu 153.
2) tid. langan alder wiiste swa hwar androm Lg 53.
epther langan alder Bil 53. stakkotther oc ledhosamber
är wars liffs aldher (tempus vitæ nostræ) Su 74. 3)
ålder, forntid, lång tid; i uttrycken af alder och (någon
gång)
mäþ alder. som han af alder hawer varit SD 5:
662 (1347). medher allum thöm tillaghum ther them
for:da twem marklandom nw till ligger och aff alder
till lighat haffuer ib NS 1: 8 (1401). ib 10 (1401) o.
s. v.
the hafdho ther standith aff aldir Lg 93. som
thz aff aldir hauir warith SO 4. ib 63, 115. KS 5 (12,
6). aff aldar oc heden höss HSH 29: 41 (1481).
aff gammel alder oc aff hedhenhööss ib 43 (1496).
som meth allir ther vndhe hafuir 1eghat SD NS 1:
543 (1406). 4) tidsålder. wardher emkte aldra
skipte sidhan eller wärlda MB 1: 66. förste wärldinna
alder ib 2. ib 5, 7, 11, 28. här thykkis första allirsins
(primæ ætatis) godha enfalloghet vara opnyadh Bo 140.
swa tekna jak thik oc scrifwa thre aldra (ætates) vara
j världinne Bir 3: 187. 5) det genom tiden stadgade,
sed.
swik ok sqwaldher är nw landsins aldher
GO 355. 6) ålder. vändes simons anlate tel
alskons aldar Bu 102. gamble karl ... glömde sin ald
(för alder) Bu 156. a vngom äldre Bil 565 at han
aff gamblom aldir ofwir gaff gudh ST 422. alla iuffru
som ... tel aldar (mogen ålder) värö komna Bu 5.
siþan hon kom tel sin aldar ib 10. wäl oppa sin aldir
(väl till ålder) komin Lg 31. Jfr barndoms-, lagha-,
manz-, midh-, mäþ-, ungdoms-alder.
7)
hög ålder, ålderdom. gamblir män gother þeer sum for
sin alder latäs bort af warre thiänist SD 1: 669 (1285,
gammal afskr.). mins aldirs thröst Bil 476. j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free