Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - barka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barka
79
barn
til sancta anna kyrkio barfföt oc barhuffwdhe Lg 3:
671. ib 79.
barka ( -ar, -adher), r. barka, lägga (/äller) i
barklag, garfva (med bark). SO 13. mera barka ön
iina huth ib 18. barkar läther ib 20. thz se rath äller
barkath ib 21. MD (S) 291. — bi/dl. vnge skulu sik
idlia badho beka (Irol. för betaj ok barka (d. v. s.
söka härda sig) GO 857. — Jfr rabarkadher.
barkar (bark aar), B. år då man nödgas äta bark,
nödår, almogen leed stora twangh bade med bark
aar oc örlüge HS/l 22: 37 (1492, gammal afskr.).
barkarö, m. [S». dial. barkarö] L. garfvare. sardo,
barkarö GU 7.
barker (borker, börker Z,.), m. [Isl. börkr]
bark. ey är göth stinga hand mällom trä ok barken
GO 611. MB 1: 223. I’a 5. MD (S) 256. SO 20, 22.
Jfr alvidha-, aspa-, brakvidlia-, eke-, hylle-,
hiiggia-, kanel-, liiidhal-, mällom-, pila-, röna-,
trä-, iile-barker. — barkakoniinger, m. ett
konung Kristofer af Bayern tillagdt vedernamn. RK 2:
7187, 7326. PK 240. — harkalöpa, f. L. —-
bar-kalöpniiig, /. L.
barkfliit l fi L.
barklöp (-ir), f. L. af barkning, af skalning af
barken, vm barklöpir oc eke brennor wari samu lagli
som om ekehug TB 76.
barklöpa, /. L. Jfr eke barklöpa.
barklöpau, /. L.
barklös, adj. saknande bark. Lg 91.
barlast, m. L.
barlastadlier, p. adj. L.
barliþ, n. L.
barlipa, adj. L.
barliker, adj. L.
banna (-adhe), v. [Mht. barmen] — barnia sik,
hafva medlidande med, förbarma sig. moyses barmadhe
sik ok pinadhis swasom aff ümko ok varkunnan j alla
thera dödh Bir 3: 451. barmadho sik offwer mik MB
2 : 382. Ansg 187, 189. Su 243. Lg 3 : 540, 560. —
Jfr förbarma.
barillber, m. [Fgutn. barmbr] barm, sköte, hitte
gulkarin j sinom barmo BU 686. MB 1: 285. RK 1:
3958. Al 2296.
barmelika (-ligha ST 67), adv. på ett sätt, som
väcker förbarmande, erbarmligt, jämmerligt, ropadhe
swa barmelica Bo ill. ST 67. at grata sua sarlica oc
barmolica Bir 2: ’93. Jfr obarnielika.
barnieliker (-lig), adj. [Mnt. barmelik] ömklig.
som barmeligt war at höra Fil 5: 2 (1446, nyare
afskr.).
barmliet, /. [Mnt. barmheit] barmhertighet,
medlidande. huxsins varkunnan ok barmliot j sina
jam-cristna thwingd ok plagho Bir 3: 170.
barmhiirtelika, adv. Jfr obariuhiirtelika.
harinhiirteliker (barmhertelig), adj.
harm-hertig. RK 3: (sista forts.) 4988.
barmhiirtogher (barmhertogher.
barmhiär-togher Lg 3: 368), adj. [Jfr Mht. barmhcrzec]
barmhertig, varkunsam. the waro badbin mild oc
barm-hertogh ofwir then fatigha ST 55. ib 385. at han matte
barmhertoghir wara oc miskunsambir at spisa then
fatika ib 237. Su 208. Lg 3 : 368. Jfr
obarinlliir-toglier.
" barinhiirtoghet (barmhertigheet Lg 3: 61.
barmhiärtoghet JP 70. barmhiärtogheth ib 4.
barmhjertoghet Lg 3 : 346), /. [Mnt. [-barinhor-tichcit]-] {+barinhor-
tichcit]+} medlidande, barmhertighet, for nokre ðmko
sculdh äller barmhärtoghet Ansg 187. at han swa
stora barmhärtoghoth hafdhe ofwir sin fianda ST 523.
Su 255, 379. Lg 669, 3: 61, 346. JP 4, 70.
barn (barn Lf K ui. pl. nom. och ack. barn,
men börn MR 1: (Cod. B) 545; BtRK 96 (1435, orig.).
dat. barnom, men börnom MB 1: (Cod. B) 545),
»i. [Isl. barn] L. 1) barn, afkomling, ba]io gil[l
gina sik ]iät barn hanom mato þiiína ok louaþo for
oburit barn gina guþi [)ät gärna tel [liänist Bu 3.
mz sinne cono ok barnoin ib 172. hans barn ok barna
barn KS 49 (126, 53). aflä fie . . . barn mällän sik SD
5: 479 (1345, nyare afskr.). al/it. barn bära eller fðdha
MB 1: 130. faar hon barn oc bloma SJ 379 (1471). MD
444. vtan barn oc borna arfwa SD NS 1: 156 (1402).
ib 170 (1402), 297 (1403). FM 40 (l42o). att wij ächta
börn öller barn iipter oss lathe BtRK 96 (1435, orig.).
— hon war öken mz sins herra barne MB 1: 184.
hauando mz barnc Bir 3: 276. — vara maþ barne, vara
hafvande, sax manaþom var elizabet för ma[| barno
än maria Bu 71. är hon nw mz hans barn Di 118. —
vardha mädli barne, blifva hafvande, wart hon mz barn
Va 5. Lg 3 : 323. — barn i relig. mening, wt skuthin
aff gudz barnom Lf K 103. — Jfr adhal-, a]ialkonii-,
amin-, barna-, brojior-, b ruts-, dottor-, frillu-,
fiistakonn-, gudh-, liedhninga-, liemakoiiu-,
iior-, horkouu-, huskonu-, liiirra-, liöfdliiiiga-,
liiglier-, maiiadha-, lnodhor-, nästsystkina-,
oska-, prästa-, skötsätu-, sona-, stinp-,
sy st kina-, systor-, þy-barn. 2) barn (med
hänsyn till ålder), þrigia ara gamalt barn Bu 5.
änkiur äller fa[iurlös barn SD 1: 669 (1285, gammal
afskr.). weo är ty lande, barn hauer til kunung KS
49 (125, 53). spät barn Bo 21. barn sigher gerna
santh GO 272. swa gör barn i by som thz är hooma
want ib 306. thz är ganial sidh barn gör barns
gern-inga ib 529. bränt barn seer widh eldh ok bitith for
hundh ib 1078. gräth her didrik som eth barn Di 224.
Jfr fatöka-, hitto-, kloster-, mö-, ovormagha-,
piko-, pilta-, skola-, sinn-, spina-, sr en-,
vaggo-baril. 3) menniska, fingo hwart barn ther
war aa RKfrí’- 4199. tha gilt wtaff slottit hwart
thz barn bådo quinnor oc män Di 109. ib 225, 234.
RK 3: (sista forts.) 5984, 6008. BSII 5: 71 (1505). —
barna arvar? (börna- £.), m.pl. L. bröstarfvingar.
gaffwe gudh erie pädhersoni barn oc barna arffwa
(trol. för borna arffwaj SD NS 1: 558 (1406). —
barna barn, n. pl. [Isl. barnaböm] L. barnbarn. SD
4: 408 (1335, enl. Hadorphs qftr.). BU 853. MB 1: (Cod.
B) 551. KS 49 (126, 53). — liarna brüdh, «. bröd som
ätes af barn. ST 274. — barna buudill, adj. L.
förenad genom barn (om äkta makar), som har barn. at
wi wardhom barna bundhin SD NS 2 : 445 (l41l). —
barna faþir, m. [Jfr Isl. barnfaiir] L. fader. MB
1: 93. — barna foster, n. barnkull, hon hafdhe
faghirt barna foster (nobili vallata multitudine
ß-liorum) Bil 289. — barna gojis, k. L. — barna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
