Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - diävulliker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diiivulliker
191
doktor
— diiifla IllOgllO, m. hup q† djäflar. Bir 3 : 262.
(liäfln mönster, n. tempel i hvilket djäflar dyrkas
el. djäflar bo. Gr 307. — diiifln Sill, n. djefvulsk!
sinne. RK 3: 196. — diiifla sknri (-skäri Pa ie),
m. skara qf djäflar. Pa 16. KL 411. Bir 3: 13. Lg 3: 3U0.
— diiifla SOll, m. djäflvulsältling, troll, jätte, lv 4439.
4449. Jfr diiivuls son. — diiifla stim (-stym),
n. buller af djäflar. Lg 3 : 300. — diiifla villa,
fl. djäfvulsk förvillelse, trolldom. ST 106. — diiivuls
f|il|ler, adj. full af djäfvulskt väsende et. trolldom.
fan . . . twå koklara swa diäfwlz fulla at the thoko af
liianniim helso BU 225. — diiivuls fund,,/’, djäfvulskt
påfund, djäfvulsk konst, han wiiste tlier sina diäwls
fund At 63. — diüvulshet (-heet), fl. [Mnt. [-duvels-lieit]-] {+duvels-
lieit]+} djäfvulsk art, trolldom, i witin at lians (Jupiters)
diätfwlsheet marglia qwinnor synda leet Al 6605. —
diiivuls konst, fl. djäfvulsk konst, trolldom. Al 92.
Lg 447. ST 311. til troldom ok liiff ok galdra ok
andra diäfwls konstir MP 1: 146. — diiivuls
krap-tei •, m. [Isl. djüfulskraptr] djäfvulsk kraft. Bil 876.
— diiivuls kyn (-kön), n. = diiifla kyn. RK 1:
(yngre red, (f LRK) s. 271. — diiivuls kärli||g,
fl gammal qvinna i djäfvulens tjenst. Bil 805. —
diiivillslika (dyäwls-), adv. pä ett djäfvulskt sätt.
KL 14. — diävulsliker (-likin. -ligh: -lighe MB
2: 132. diawlslikin. dyäuilsliker), adj. djäfvulsk.
mz tlioliko diäfwlsliko glädhi KL 6. mz diäfvlslike konst
ib 144. ib 163. diawlslikin hüghfärdh ib 285. vtelikto
diäfwlslikin (diabolicum) eld af hans hiärta Bir 1:
368. diäfwlslikin ande ib. mot dyäuilslieom frestilsom ib
2: 26. ib 1: 242, 380, 2 : 26, 76, 3: 196 , 250, 387. Ber
179, 180. Su 6, 7, 14, 353. MB 2: 132. lian war en
diitwlsslikin man Lg 3: 143. — diiivuls mail, m.
[lst. djöfulsmaír] man i djäfvulens tjenst,
djäflvuls-tjenare. þo sagþo þik vara galin ok diäw[l]s man
Bu 77. ib 414. Bil 445. Lg 126. Bir 1: 16. — diiivuls
son, m. = diiifla son. lv 423o. — diiivuls tunga,
fl djäfvulsk tunga, tunga som talar djäfvulskt. o thu
otirblandat diefwlstunga ST 98. — diiivuls UUgi,
vt. djäfvulsbarn, djäfvulsk menniska. Bu 529.
diiivulliker (-likin), adj. [lst. djüfulligr] =
diävulsliker. en dyäffwllikin man Lg 3: 132.
diiivulskap (diäfuilskap Bil 235. i rimslut:
diäfwls skapa lv 951), n. och djävulskaper, m.
(Bil 303; KL 143; Al 90; ST 312, 354) [Fdan. [-diæ-velskab]-] {+diæ-
velskab]+} L. 1) koll. djäflar, hop af djäflar. bortälte
thädhan alt diäwlskapit Gr 307. ib 275. KL 315. ST
250. Lg 3: 232, 255. — djäfvult frälst af fäm
diäfwl-skap KL 343. thu hauir diäfwlscap (dæmonium) MP
l: 103. ib 107. Bir 1: 12. — Jfr middags
iliiivul-skap. 2) djäfvulskt väsende, trolldom, wäldher ther
digliir diäfwlsltapir (diabolicce machinationes) Bil 303.
foor mz diäwlskap oc truldoni KL 3. Bil 597. bant
sua philetum mz diiifwlskap (arte sua magica) at
han gat hwarkin rört händer älla föther ib 163.
til them som dieffwlskap üffwa ST 30. Bil 235. KL
373. FI 253, 1775. lv 934, 951. Fr 2620. Al 51, 90, 251.
ST 312. — trollmedel, koklaren stäk sin diäfwlskap
in j hestin ST 354.
lliävulsker, adj. djäfvulsk. MB 2: 218.
dobber, m. L.
dobel (dobbell. dwbbel), adj. [Franska double]
1) dubbel, faa dwbbelt, saald BSH 5: 600 (1519). jach
haffwer ther budit dobel pantli ffore FM 364 (1508).
2) dubbel, falsk, om the (orden) äre dobbell eller eig
BSII 4: 280 (1501).
dobl (sr 2. dobel. dobil. dobell EG 64.
dobbell. dubbel SO 297. dubbil KL 101), n. [Isl.
dubl. Mnt. dobbel i sammansättn. Jfr Lat. duplum]
L. 1) tärningspel. sainu rätter wari vm taffwel leek
som sakt är vm dobbell MEG (red. A) 55. ib (red. B)
58, 60. EG 64. mz dobil ellir mz wartawil ST 485. —
hasardspel i allmh. gulRngrana dobil Bil 803. dobel
och dryk han pröffde RK 2 : 569. SR 2. KL 101. SO
297 . 2) lottning, lotteri† om edhert dobbel bedher jak
edhort horredöme at i villo biwda mik til meth . . .
lians skanwngh, hwat edher villio är tlier om, hwat
jak skal haalla dobbledh pa edra vcgna eller huru
edher tykkos ther om 1)D 1: 211 (1509 V ef t. afltr. hus
Lanyebek). hwat odlicr vilie or bade om grwfwone
och om dnbbledb ib.
dobla (dobbla. dubla MEG (red. B) 59. dubbla:
-adho Bir 3: 250. -ar, -adhe, -adher), r. [Isl.
dubla. Mnt, dobelen, dobbolon] L. 1) spela tärning.
dobla ellir uokra banda tawel leka EG 64. ingin ma
höglire dobla (spela om en högre summa) än ban hafuir
redlio mz sik til bordhit ib. MEG (red. A) 55, (red. B)
59. ST 74, 75. — dubbla, spela hasardspel i allmh.
mz companoni drika ok dobbla Bu 156. swäria oc
dobla RK 2: 7365. dobla mz tärning, taffwel otc PM
29. dobla äller leka mz täruingh, wartaffwel,
kartb-enspel, äller annan leek wm päninga ib. SO 142, 149,
297. then som mz nakrom dobblar offtier twå ööra
(spelar ont mer än trå öre) ib 100. ib 113. 2) kasta
lott. the diibbladlio ath mit klädhc Bir 3 : 250. ib 275.
MP 2: 19. — (?) tha som the dobbladhe HD 1: 196
(1506, eflt. afltr. hos Langebek). Iiailhe the dobbladh
thor in iv par, sedan dobbleth war, sa ther var nw
vin par och xx ib 197. — Jfr bort-, for-dobla.
dobla, v. Jfr tviidobladlier.
doblare (dobblare ST v,, dublare. dubblare),
m. [Isl. dublari. Mnt. dobeler, dobbelor] L.
tärningspelare, spelare i allmh. j dublara (taxilläto rum) husoni
hulko som thry öghon kasta a onne tärning Bir 3:
26. j doblara husom plägha vara almännigx qvinnor
ok drinkara ib. ST 74, 75. en dubblare tappadhe sina
pänninga j dubbil KL 101. drinkarlim wardhor radli
fore ok dubblarum siällan GO 988. wari sauii rätter
Jher vm (o: frimarknat) som vm annan dublara rät
MEG (red. B) 60. PM 29.
do bileker (dobbel leeker), m. tärningspel. vm
dobbel leok MEG 53.
do gg, se dag.
dogli (doch), se þo.
doglia, se dugha.
dogse, se iliigse.
»lokor, se duker.
dokka (dukka), fl. [Isl. dokka. Mnt. docke] 1)
docka, är thetta hionalaghit likt dokkom (pupis) oc
barnaleek Bir 3: 316. j dukko liknilsom Lg 3: 522.
2) flicka, ss smeknamn, kära dokka latt tik ey lokka
Stads L. xii. — (lokko leker (dukka-), m. lek
med dockor, lustadhes j dukka lekom Lg 3 : 522.
doktor (doctor, docter RK 3: 3513. docther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
