Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - farare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far are
241
förliker
6. far thik väl, = far val. Al 2853. farin idher väl
Iv 3943. — refl. faras, = fara 1. hiirtogh Valdemar
foors pelagrims ferd RK 1: 2704. — fara af, fara
bort. fari ey af vtan feerrä orlof SD 5: 477 (1345,
nyare afskr.). Jfr aflara. — fara at, opersonl.
gå, vederfaras, med dat, hwilken tima thik far wäl
at il IB 1: 235. ib 236. GO 803. Iv 2862, 4210. RK 1:
3001, 3003. for os allo illa ath Di 222. suä, far ok
tung-onne åt KS 55 (139, 59). RK 2: 3199. Jfr at fara. —
faras at, bete sig, förhålla sig. opersonl. altith fars
tek manneligha ath (enn for hann drengiliga sem
fyrr) Di 214. — fara ater, fara till baka. for tha
atir heem akande a sinom vangu KL 146. foor atir
oc fram (fram och til! baka) Bo 30. fara ater ij geen
Fr 2672. ib 2716. Jfr atprfara. — fara bort,
fara bort. en dagh foor han bort KL 307. SD 1: 669
(1285, gammal afskr.). Bil 313. Jfr bortfara. —
fara fram, 1) fara fram. the thordo ey fara fram
til hans Bil 461. Fa 16. Jfr fara ater. —fara fram
el. förbi, passera, skall hor fara fram ho ther
lystor, oc skall engen toll lenger wäre 1H 66. — fara
fram. gå fram, handla, (far fram aat bars
foth-sporum Bil 214. for fram at folsko raþe Bu 156. 2)
förgå, wärdlin far fram (transit) och hännä giri Ber
81. — Jfr fram fara. — fara i gen, fara till baka.
Pa 19. Mu 2: 89. Fr 2672, 2716. — fara ill, gå in.
MB 1: 205. Jfr iufara. — fara ivir, 1)
(feer-fara, öfverskrida, eet sund . . . som månge fara iui
mz lifs vaþa Bu 498. Bo 77. 2) gå förbi, underlåta
att tata om. ban foor ower hwat waadha han liafdhe
aff siw orina vngom Lg 3: 211. 3) gå öfver,
upphöra. rägnscuren gik- bort och for öfwer Ber 36. ib
37. 4) ifverträda? the iwer hawä faritt SD 4:
466 (1335, nyare afskr.). ib 5 : 378 (1344, nyare afskr.).
— Jfr ivir fara. — fara niþer, fara ned. far
. . . nipir ii diupt hitluite Bu 19. Bil 799. Bir 3: 211.
Jfr nidher fara. — fara til, gripa sig an.
iäm-sköt far han til, oc letar fra them älzsta oc til then
yngxsta MB 1: 247. Jfr til fara. — fara up,
fara upp, stiga upp. gudz ängla fara gladha nidher
oc vp at stighanom Bil 799. han for vp j eet
vind-ögha ib 124. Bo 247. Bir 3: 211. jwdas är som leons
vngo, oc far op epter bradhinno MB 1: 262. han foor
oppa (= op a) korsith ib. J/V^up fara. — fam
lit, fara ut. ther wt värö farne aff normandi Fr
1584. war stolanus farin wth Lg 3 : 594. Jfr lit fara.
— fara lit g’enom, genomgå, thässa pinonar foor han
alla vt ginom (hcec omnia percurrens) Pa 18. — Jfr
fast-, dat-, for-, genom-, hein-, i-, ivir-,
kriiiguni-, Iagli-, inis-, um-, omkring-,
un-dan-, vidher-, v il-, iiptir-fara, samt väghfarande,
utfariidagher.
farare, m. Jfr lands farare.
farilagher, m. [Isl. fardagr] L. fardag, dag då
tjenstfolk enligt lag lemnar och antager tjenst, pl.
holla sin stadde drcngh mz thöm som hon stadth
haffwer fran fardagha til fardagha SO 203. —
far-dagha tidll, f. fardagstid. om pascha ok
myckels-messa fardagha thijder SO 203.
fa re, m. [Mnt. fårö] 1) svek, listf tho forwissade
marsken vten lara vten arkt skuldo thz wara RK 2:
6290. 2) fruktan, farhåga, fara. thäs hafwin ij
Ordbok.
fara Al 2022. thz the for idher hafua ängin fara Fr
268. RK 2 : 2188 , 3725, 5869. haffde han ey mykon fara
ib 6299. bära fara ib 3: 1622. mono the fara for idher
bära Fr 274. RK 2: 1343, 3556, 4285, 9567, 3: (sista
forts.) 5408. om mig bar hon stoor sorg och fara ib
4775. vtan fara Al 2241. RK 2: 7429, 3: 1478. är fare
worth, ath thee karane giffwe siig in tiil fiiyenderner
BSll 5: U3 (1506). atherbliffwer tik en räddoghe oc
fare LfK 145. — hava el. halda til fara, taga sig i
akt för. ban hiolt honom til fara RK 2: 5411. hafuer
thu ey thin owen til fara. tha säter thu tigh j
waadha Ber 290. — taka til fara, vara orolig för
el. i anledning af. droztin tok thz mykit til fara
at marsken scullc hans höffwidzman wara RK 2:
5305 . 3) fara, våda, the wisto ey aff thenna fara
Al 8956. iak hafwer . . . opta si ti th ij fara ok
nödh ib 2065. RK 2 : 3329. Lg 3: 655. or
menn-iskiona liiff i stoor fara LB 7: 238. jach wil mill
fara sta (stå mitt kast) RK 2: 4462. staa theris egin
äwentyr oc fara BSll 5: 259 (1508). han bad them
för läta j fara staa (låta del stå sitt kast) ä huru gud
tektis thz kunne gal RK 2: 8156. –fara för sträf.
skal han göre eth mynth soin kallas örtugh om attha
ponninghä swa god at en mark wägin skal halde
attha lodh sol|f eth halfft qvintin owan ellor nädhan
vtan fara (d. v. s. utan att utsätta sig för straff, om
vigten med ett halft qvintin öfver- eller understiger
den lagbestämda; jfr Schiller-Lübben 5: 200) IISII 19:
12 (1480). ib 14 (1497), 15. (fara för vara FI 900; se
vara, /.) — Jfr lifs fare samt fara, /.
far fas 101’ ? adj.? L. som färdas om bord « ett
fartyg? de qualibet persona in ipsa naue res aliquas
mercacionis causa dcferente dicta in nostra lingua
farfasta SD 3: 161 (1314).
farfiister, p. adj. L.
far för, adj. L.
fargalter, m. L.
farhammar, m. i far hammer och i sidh hammer
och II hand hammer IISII 19: 168 (1506).
fari, m. Jfr blekungs-, gräs-, löþosa-fari.
farilse, n. pl. Jfr nidher-, up-farilse.
farkoster, (faar-), m. [lst. farkostr] L. det med
hvars tillhjälp man färdas. 1) dragare, ök (om häst
el. åsna), pläghadho stundom ther in sätia sin farkost
oc ty war ther jäta äller krubba bygdh huar asnane
atö w Lg 46. ib 3: 218. ii mädhan sanctus germanus
lifdlie war han (o: asnin) tüker til hans farkost ib
233. — (?) om the olagä skiwtzferder medh eders bäster
och faarkostcr BSII 5 : 77 (1506). 2) farkost,
fartyg. skulde tiith beuälo sik inskäris met sodana skep
ok farkosth FM 244 (1505).
farlama, adj. [Jfr lst. farlami] oförmögen att
färdas el. röra sig. MB 2: 218.
farlater, adj. L.
farliþ, n. L.
farlika (farliga), adv. 1) försåtligt, listigt?
swasom fiskana ffarlika takas mz krokenom, oc foglana
owarlika fangas mz snaroin Su 237. 2) med fara.
jac haffuer . . . farliga stondit i margt et kiff RK
2: 6773.
farliker (farligh. farliig. farlikin: -likit
ST 424; -likith PM 40), adj. [Mnt. vårlik] fruktans-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
