- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
242

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - farlikhet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fnrlikliet

242

fasta

värd, farlig, oeth annat mykyt farlikit (för hvilket är
mycket att frukta) ST 424. augustus liaffuir j sigh
ij [2] ondha och farliiga dagha LB 7: 93. ib 94, 95,
96. är tz en farliig oc stor syko ib 262. mz . . •
grymom oc farlighom vapnom MB 2: 239. jnthe stridz
folk är farlikaren TM 15. farlikith är (det är att
frukta) ath ther före hände qwinna föde dötli barniVj40.

farlikhet (farligheet RK l: (Tillägg till LRK)
s. 244), /. fara. Lg 3: 692. Gers Frest 50. RK 1:
(Tillägg till LRK) s. 244.

farlüs (faar-), adj. [Mnt. varlös] oförutsedd,
plötslig, sändher . . . faarlös dröffuilso Su 175. — n.
adv. 1) afsigtslöst, oförutsedt. vänt thz vara fauizsco
ok farlöst tilkomit Bo 123. thiin (för thöni) som hona
skodhar granlica . . . möta farlöst mång the thing
(multi adsunt passus insperati), af hulkoin människian
faar nya varkunnan ib 180. 2) tillfälligtvis, af
en händelse, the olykka oc skadlii nakrom ffarlöst
hände Su 168. 3) plötsligt, hastigt, swa farlöst
swa som stiälandis thädhan fara Bo 20. rusadhc
hau farlöst paa hcdhniugana MB 2: 226. ib 246, 248,
261, 295, 316, 317, 320. Su 22, 211, 243. 4) hastigt,
ofördröjligeu. at reffstatiugin kunuo ey koma swa
farlöst SL NS 1: 363 (1404). lather mik farlösth faa
then hiälp Di 207.

farmail, ff». [/s/. fannadr] kringresande köpmani
ss tillnamn, oluff farman lit FIl 1: 332 (1463).

farmber, m. Jfr bats-, pråm-, skip-fariuber.
farskin (faar-. forskyn: forskynnom VKR
58. foorskyn: -skynnom ih 7o), n. fårskinn, swa
findher man lamskin faal som faarskiu GO 709. VKR
12, 58, 70. Bir 4: 10, 24, 5: 41.

farstova (farstugha: -stugho SGG 130.
ffar-Stuga: -stugu SEG 122), /. [Fnor. farstofa]
förstuga. antica, farstoua GU 7. til han tha ij
far-stoflfwunna kom Al 2332. SEG 122. SGG 130. —
far-stovu golf (ffarstwgu-), n. förstugugolf. SEG 121.

fart, f. [Mnt. vart] 1) färd. strax med samma
fart will han giffwo siig op till stocholm FM 593
(1513). — (?) the äre inge rese kompne sa tiil
slot-tith, the haffwe jw sath panth for farthen BSII 6:
14 (1504). 2) hast. han skal aff norges landh
dragha fulsnartli och ey wara seen wthan mz stora
farth Ii K 3: 30. the üffuer droglio mz eena farth ib
3111. ib 2972. mz fwlle farth ib (sista forts.) 5555, 5605.
MD (S) 236. — Jfr viilfart.

farnnöte (fahrnöte SO 294. farnöt.
fora-nötha SD NS 2: 190 (1409), närmast väl för
faro-nötha), n. [/5/. föruneyti] L. farnötv, ressällskap,
följe, bathe i flok oc i farnöt SD NS 1: 147 (1402).
som i üok oc 1’oranötha meth waro ib 2: 190 (1409).
SO 294.

far 11 nöter, m. L.

farväglier, m. [Isl. farvegr] L. 1) farväg.
viam wlgariter dictam farvægh SD 4: 88 (1329). ib
NS 1: 360 (1404). widh then farwägh som ligger til
bruncabergh SJ 180 (1449). 2) väg som man har
att färdas, jach . . . vnkom the rigisins fiender j min
farwägh ware FM 339 (1507). — farvägs ra, /. L.
fas, se fuas.

fasa (-adhe), v. fasa, förskräckas, fasadho för
hans stranghoct MB 2: 174. — opersonl. thorn fasadho

i thera hyärtha wiidh saa grimth eth wirke Lg 3:
144. — ref. fasas Vid her,/naa, förskräckas, opersonl.
fasadhis tliöm vidhir (stupefacti sunt) KL 402.

fasall, f. förskräckelse, rädsla, räddughc oc fasan
MB 2: 148, 149. ib 171, 227, 327. Su 2S. LfK 221.

faselika, se fnsulika.

faseliker, se fasuliker.

fasi (fasy Su 93, 117), m. förskräckelse, rädsla.
stor fasi grep os KL 400. mz fasa oc räddogha Bil
595. ST 304. MB 2: 6, 12, 269. Su 66, 93, 94, 117, 125.
alt hcnna thiänista folk hafdho fasa af hiiuno oc
syndherlikin kärlek til henne Lg 3: 501.

faskelika.’ adv. L.

fast ("ir), f. fasta, laga stadfästelse af
föryttring af jord. niodhcr lysn och faast (cum firmarijs
wlgariter dictis fastum) SD 5: 494 (öfvers, fr. midten
af UOQ-talet). hwilkin tyma han ther fast a bedhis
ib NS 1: 156 (1402). BY II 1: 188 (1381, nyare nfskr.).
här ärw thesso män til witnis som a fast ok skapte
hioldo ib 205 (1397). —pl. per omnes legales tradiciones
dietas fastir SD 5: 117 (1342). — Jfr fasta, fiist
samt fastir.

fasta, f. 1) fasta, laga stadfästelse af
föryttring af jord. proloqutor lilius fasto fuit
kanu-tus sutor SD 2: 381 (1303, gammal afskr.). thor
war äy fasta wppa kumyn SD NS 2: 153 (i4o9). hafdho
houna (jorden) meth fasto oc allom skälom fangit
ib 163 (1409). ib 291 (1410). gaff lyst ok fasto a sätto
thiugo . . . niclissc pädhersson ... a conuc prouonto
wägna, som herra hannes westmodzson ok gabriel,
hans brodher . . . fuuderadho i vestoraros
dom-kirkio ib 1: 78 (1401). gaff hon ther lyst ok fasto
oppa tho for:da fyra örtuglaudh jordh hodherlicom
maune herra pädharo ib 9.i’ (1402). ib 108 (1402), 139
(1402) u. a. v. käunis iak . . . mik hafua skylt
for fastone ib 179 (1402). ib ISO (1402). thz jak laglika
fasto föreskilt haffwer . . . vppa ena ortogh oc
vi öris landh jordh FU 3: 76 (1446). fastomän ther
a fastonne hipldo SD NS 2: 35 (1408). nempdis
thesse tolf godha män ther til fasto oppa ib l: 15
(1401, nyare afskr.; måjl. att föra till 2). mäth
samw fasto ib 52 (1401). — pl. for:da godz . . .
fastfara oc fastor vppa giffwa FU 3: 37 (1444).
ib 93 (1446). 2) pl. = fastar, thenne fastor
waro . . . thakne SD NS 1: 595 (1406). thässe waro
fastor ath thässo köpe ib 626 (1407). ib 594 (1406), 620
(1407), 2: 300 (1410), 446 (1411). äro thenna tolff fasto
oc skütninge män aath thetta köp FI I 5: 74 (1477).

— fastobref, n, fastebref, dokument som meddelar
laga stadfästelse af föryttring af jord. SD NS 1: 127
(1402), 277 (1403), 2: 406 (un). Jfr fasta bref.

— fastoiniiu, wi. pl. = fastar. SD NS 1: 88 (1401,
nyare afskr.), 179 (1402), 180 (1402) o. s. v. the
för-skrifne waaro fastomen aat sama köpe SJ 221 (1453).
jfr fastamfin.

fasta, f. [Isl. fasta] L. fasta, återhåll från föda
el. från vissa födoämnen (särsk. kött) under viss tid;
fasta som företages i religiöst syfte, i sht efter
föreskrift af kyrkans lag el. kyrklig myndighet, johannes
fik hanom atar mäj> honom ok fasto försto najio Bu
156. idhuadhe sik oy at onast i mykloni bönom oc
store wakan, wtan iiinwäl haffde hon mykla fasto, swa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free