Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni
250
flngerbreil
ni (phil: phila ST 524. flil Al 4124, 4127. phiil:
phiila MB 2: 172. fill Di 81, 142, 293. fiill ib 92, 131. fyl.
-ar), m [lsl. fill. Pers. och Arab. fil] elefant, liwi hafuir
fylin swa dighirt iliur oy mer än fyra föther Bil 349.
sainpnar . . . margha starka fila Al 4420. ib 4124,
4127, 4437, 4443, 4449 o. s. V. ST 524. MB 2: 172. TH
st, 92 o. s. v. Jfr elefant. — iilshen (fiilsben.
filsbeen. fiilsbeen), n. [lsl. filsbein] elfenben, thz
är ey alt gwl som glimar ok oy alt fiilsbeen som liwit
iir GO 609. minn grossum skaktawæll do fiilsben
factum sd 4: 710 (1340?). ij hans buse stär bordh
staka aff filsbeen Fr 383. the bugha värö aff filsbeno
FI 529. Al 4631, 8164. KL 338. Bir 1: 70, 3: 315.
ST 208, 220. Di 59. Su 18. — elfenbensstycke, aff
gul ok gimstenum silf ole fiilsbenum Bil 307. liosur
hwita som eet fiilsbeen Fr 155. — Jfr ftlboil. —
fllsllOHS lins, n. hus af elfenben. Bir 2: 36. —
fllshens stol (fiilsbens stool Su 390), m. stol
af elfenben. ST 208. Su 217, 390. — lilsbens Slite
(fiilsbens- Su 103), n. = lilsbens stol. st 210.
Su 103. — lilsbens tafla (fiilsbena taffla),/.
tafla af elfenben. Lg 3 : 324. — lilsbens trona, /.
tron af elfenben, thu är oc eyn lilsbens throna MD 52.
Ill (fiill), †■ [Mnt. vile] fi. gör j filspaan mz
en ne fiill LB 9: 95. Jfr fiil.
Illa (-adhe), v. [Mnt. vilen] fila. slog swcrdit
suiider oc filade thz sidan Di 48. filés graiitli järn
LB 9: 109. Jfr fiila.
ill ben (fiilbeen), n. elfenben. Bir 1: 390. Jfr
nisben.
lilit (philith. filyt), n.t [Jfr Mht. violàt,
äfvensom växtnamnet fiolit, filit i Åldre. Dan.] ett slags
ylletyg rf violett .färg. sorkocium mcum de philith
SD 4 : 82 (1328). par uestium filyt ib 370 (1334).
ills|ian (-spaan), m. filspån. tak gwl oc gör j
filspaan mz enne fiill LB 9: 95. läth ther j thon
filspauon ib. sila gwllit j filspan ib 96. bwarian
fil-spancn lägh j starka iittikkio ib 109.
Illte? üggie mig oc garden ther til filtis FM 227
(1505).
Alter, m. [Mnt. vilt] härduk, ylleduk, filt.
distil-lera wathnith aff mz filteiiom PM xli. ib xxx, xi.il,
xlix, l.
lilthatter, m. filthatt lian hade et gulspan for i
in filthaat RK 2: 8861.
lin (fiin. fyn), adj. [lsl. finn. Mnt. fin. Ffranska
fin. ltal. fino. Jfr Lat. finitus] fullkomlig. 1)
fullkomligt el. väl renad, luttrad, fin. finth nobel gwldli
JISIl 19: 14 (1497). — i andlig mening: ren, klar.
huru skulle thz hiärta gita nalkatz gudz ok himerikis
thiuga fino klarheet (puritatem). ther af iordhzlica
tliinga tliräk oc dräg iir smittat Bo 127. taka then
renasta finn (meracissimum) andan ib 132. 2) klar,
glänsande, fin. som een sol tho tydzska skina sa värö
thera tygli ok harnisk fyna RK 1: (sfign) s. 191.
een riik braza af gul hängde ther ij fiin Iv 206 (kan
föras till 3). 3) fin, utmärkt, kostbar, ädel, äkta.
amatiste ok robine, the klare värö ok öfrith fine Fr
166. saphira ok robina, ther skäre äru ok finä FI lu93
(båda dessa ex. kunna föras till 2). 4) om
personer : förträfflig, utmärkt, een riddar fin Fr 2760. en
iomfrv fagher ok fiin Al 2806. ib 3584 , 6610. af thässoni
klarasta ok fiinasta ok dyrasta brwdligommanom Su
385. är bon i sit hionalag fijn RK 1: (Albr) s. 211.
iiua (dat. pl. fiunom Bir 2: 6 för finom el.
finnom), fi. [Jfr I). finne. Mnt. vinne] fena. alt thz
som badhe hafver finn oc fiäld MB 1: 359. fiskin
liuars finu ok tiäl huassare äru Un vdda Bir 2: 4.
ib 6.
liuapiirla (-perla, fineperla), fi. äkta perla.
margarita, som är swa mykit som en finapärla äller
gärsiime Lg 3 : 498. jnsiinkt mz gul oc dyrorn stenoui
oc fineperlom MB 2: 359. ib 361, 367. Su 137. Bo
(Cod. B) 345. iirlicasta finaperlan swa som iir himerikis
åstundan KL 331.
Hilger (m. med art. fingirin Bir 3: 379. dat.
fingre. ack. finger; med art. fingren, finggren.
n. med art. ffingereth LB 2: 62. pl. m. nom.
fingir Bir 1: 127, 2: 134; med art. fingirna Bir
3: 273. ack. finger Di i. fingir MP 2: 213. fingra
ib 1: 282. n. med ai-t. fingren, fingeren IISH
19: 112), i». (Bu 55, 56; Bir 1: 127, 200, 2: 134,
3 : 273, 379; MP 1: 282; ST 329; Di 1) och n. (SR
53; Bil 759; Bo 53, 81, 237; Bir 3: 378; LB 2: 62)
[lsl. fingr] L. 1) finger, beet ängen eldar a þem
hans fingre Bu 55. fingo finggren v brändan ib. hioggo
af hans thry fingher Bil 759. fingär fiugur SR 53.
MP 1: 282. Bo 53, 81, 237. Bir 1: 127, 200, 2: 134,
3: 378, 379. ST 329. Di 1. swäriande i hälghon
mädh vpräktom fingrom SJ 147 (1446). pa niinstha
ffingereth (liHfingret) LB 2: 62. — sea genom fingren
[jfr Mnt. dor de vinger sen], vara likgiltig et.
fiörsumlig. at jach nogen tiid schall see genom fingren
ther i FM 594 (1513). — sea inällom fingren miidh,
se genom finger med, låtsa sig icke märka, låta
passera, ther med skole vij see mellom fingeren ath
voro suene sälia theris heste när thöm täckis JISIl 19:
112. 2) finger, fingersbredd, tum. klokka wm tliio
besmanna marker skal haffwa ... en fingher meer
pa liingdena än hon Ur pa breddheua, oc tyokhethen
skal wara en fingers tyokheth AS 157 (1518). klokka
wm fämtyo hwndrath besmana marker wil wara nädhaii
wm kringh halff adherthando span affwan wm kringh
ottlia finger meer än the helffthena, oc sex finger
bredharen Un hon är longli, tyokhcten warj fira
finger ib. 3) fingerring. Jfr gulllllger. — Jfr
tiumilliluger. — flugors breper, adj. fingersbred.
skiär . . . ena sino filigärs brepit llästläkedom i
AS 136. — |ingers langer, adj. fingerslång. gör
. . . ena kaka fingers langa LB 7: 48. — |ingers
lyte, n. stympning af finger, dömdes lauri
lien-ricsson i salmis vj m. för ij fingers lyte aff jöns
nilisson BtFll 1: 164 (1508). — flugors 111011, »».
fingersbredd, tum. längden i westra ändanoin xviij
(18) alna oc ij (2) fingers mon oc ij (l ’/j) quartcr
SJ 82 (1438). lot ban hanom vp . . . tomptena . . .
xviij (18) alna langa en fingersmon stäckro ib 84
(1438). — illlgra knoe, m. fingerknoge. owir fingra
knoana Bir 5: 52.
flngerbred (-bredh. fingarbredh),/. ? (SJ 189
synes räkneordets neutrala genus vara bestämdt af första
sammansättningsdelen) [Jfr Äldre Dan. fingersbred]
fingersbredd, tum. huilkin tompt ... är lang . . .
xvi} (16 Vj) alin ok ij (2) fingerbredh SJ 193 (1450).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
