Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forfara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordhan
283
foreganga
i thöm brandenom SJ 1 (1420). — förstöras,
förderfvas, vanvårdas, hure lincküpungx kyrke och stickth
forfars och forsymes HSH 20 : 26 (1506).
forfara (för-, fore- RK 2 : 536o), v. [Mnt. [-vor-varen]-] {+vor-
varen]+} erfara, fä veta. thot jach . . . forfarat (för
forfarot) oc forstandot haffuer at . . . her götzstaff
olssön . . . haffuer god skäl oc rät til dagxborg by
HSH 4: 1 (1470). tha capittel forfara thz mecn
RK 2 : 552. tha roodzskarla förfara ongelbert för
stocholm wara ib 1517. ib 2503, 4434 , 4768, 5360, 6262,
6707. Ml) (S) 252. BSH 5: 110 (1506). - part. pret.
förfaren, erfaren. VM 2. han är . . . förfaren paa
al läglighet i then landzändä FM 328 (1507). är
han mest förfaren i allo sacher och ärondo US/I 19:
112 (1505).
forfariu, adj. rädd, förskräcktt jak är forfarin
(förgången?) oc forfäradhcr (nimis perterritus) aff
största fasa oc räddogha Su 250. Jfr fara, frukta.
forfarliker (för-, förfarliken (n. pl.) LfK 36),
adj. sum kan J’örstöras, förstörbar. opnöteliko ällar
för-larlike Sn 126. LfK 36.
forfaster (för-), adj. fast, bestämd? witnade och
ransakade thenne förfaste r.lår them emillan BtFII
1: 56 (1501, nyare afskr.). — adv. n. forfast, mycket
fast. spikin . . . sitir forfast fästir (valde cunjixus)
i korseno Bo 210.
forfeter (för fether), adj. för fet. bildl. för
fetlia hodradho the en kalff a studh ok magro thiiinto
tho siälffwm gudh Ml) (S) 283.
forfllllia (för- RK 2: 1480, 1972), v. [Jfr Mnt.
vorfindenj finna, märka, forfinnando . . . thz hon war
q winna oc ckke man ST 379. RK 2: 1480, 1972, 3772,
4836, 5555 o. s. v. — erfara, röna. äpter then kärlok
som iak aff foresagdhom klosters formannom rönthe
ok forfan SD NS 2: 213 (1409).
forflske, f.f L. intrång i annans rätt till fiske.
nokre (annan afskr.: nokor) forflske göra SD 5: 729.
forflyktogher (förfluchtoger), adj. [Fdan.
for-Hyktug. Mnt. vorvluchtich] landsflyktig, f redlös, warder
och nokor i nokot rijko frijdlöös, biltuger öller
förfluchtoger i annat rijke for sin rätta brut skul BtRK
125 (1438).
forfrukta, V. [Mnt. vorvruchten] frukta, ath then
monige man ther gansko swarlige forfrwcter . . . ath
theris rettoghether . . . forsymedh vordhe HSH 19:
69 (1504).
forfriiinia (för-), v. [Äldre Dan. forfremme]
främja, befordra, hjälpa, i huad matte jach kan
för-främie broder mattis oc andre sancte birgitte tienere
till thet besto i theris reser oc huad tho haffue med
fare Fil 6: 121 (l51o).
forfuladher (förfwlader. förfwlther?), adj.
[Jfr Mnt. vorvulen, u.] rutten, är oc en skälffwo soth
tilkoinmandis människiom aff twiirwm egholighotom,
som är aff flegmate förfwlado som iir kält oc waath,
oc alf colcra förfwlado som är heth oc tör LB 9: 118.
ath blodith j kroppenom är förfwlth ok kränkthjiff
ondo väsko ib 116.
forfylgliia (forfölghià. forfölia. forfölige.
förfölie. part. pret. -fölghdher. -fulgdher), v.
[Mnt. vorvolgen] 1) fullfölja? jac kunde thz oy
forfölia mz lagha RK 2 : 6678. 2) inför rätta
utkräfva el. bevisa sin rätt till. skal iak . . . thät
mädh lnghum forfölghiä BSll 1: 133 (1371). huilka
tompt haquon köpswen . . . mik til pant satte
. . . oc iak hauir allaledhis forfulgt eftir thy
som mik hauir een stadz riit vtuisat SD NS 1:
69 (1401). min twäggia systra deell jortha, som jecli
mechtik är at sälia, pantsätia oc forfölghià rneth
allom laghom ib 2: 256 (1410, gammal afskr.). ib 431
(l4ll). hulkit hänna forfülgbdha panter war cfftor
caspar scrifuara SJ 92 (1439). soui forfulgdher iir mädh
allan stadz rät ib 155 (1447). 3) följa, rätta sig
efter, forföligo skrana SO 106. förfölio theris begär
BSH 5: 385 (1510). hade idhor herre forfulgt the
dochtingan ib 4: 14 (1471). 4) sätta i verket,
uppfylla. at oder nåde vill thot forfölie BSII 5: 386
(1510). HSH 19: 116 (1506).
forfylghiarc (förföliare), m. förföljare, bleff
ön stor förföliare vppa tho kätthare Lg Manfr. 287.
forfylla, v. [Fdan. forfylde] fylla, uppfylla,
for-ffylle hampucn mcdhor swa dana orenlighheet 50 198.
forfiiþer, se forfa|iir.
förfära (förfara, förfara: -as MB 2: 325.
-adhe, -adher), v. [Mnt. vorveren, vorvaren] 1)
förfära, förskräcka, skrämma, horran gudh . . .
för-färadhe allan hans hiir MB 2: 79. war ekke förfäradher
ib 4. ib 22, 39, 77. Va 13, 14, 26. Lg 586, 663. Di 65. MB
2: 211. — med dat. oeldh röök och tyära mötte them
allom thaa förfära RK 3 : 3834. 2) skrämma,
genom skrämsel tvinga, han will förfära mik at giffua
hanum myna dotter Di 25. — förfära sik, förfäras,
förskräckas, tha förfiiradho ban sik swa mykyt Lg
3: 174. — refl. förfäras, d. s. at the saa forfäredis
thäre RK 2 : 6035. alt mit hiärta forfäradis MB 2:
202. förfaras äller rädhas lor hedhninganna tilqwämd
ib 325. ib 29. Su 154. Lg 670, 3: 182, 186, 194. — Jfr
oforfiiradher.
förfäran, /. förfäran. Su 297.
forfiirilse (förfarilze), n. pl. förfäran, ban
swarado inodh stoor förfärilze Lg Manfr. 286.
forfärlika, adv. Jfr oforfiirlika.
forföghia (för-), v. [Mnt. vorvogeu] —
for-füghia sik, foga sig, lämpa sig, passa? meden
thenne winther swa förfögher siig BSll 5: 516 (1512).
förföra (för-), v. [Mnt. vorvoren] 1) bortföra,
föra undan, mongo hestä saa förföris aff landith till
danmarch BSH 5: 77 (1506). ib 157 (1507). 2)
undantränga. ath forfförä oc neder[slaa] iders naades
fiende BSH 4 : 268 (1501). 3) föra bakom ljuset,
bedraga, han liaffde them illa forfört RK 2 : 4029. —
förföra sik. kong karlss swäna . . . förförde siig
för en hopp RK 3: (sista forts.) s. 149 (prosa).
forföte, n. [.V. forfötte. Jfr Sv. dial. förföt m.
fl. former, se Rietz s. 162] foten el. nedre delen af en
liosa. i th par hoser mz forföte SO 104.
forgainal, adj. 1) för gammal, föråldrad,
utsliten, jdhur klädhe nöttos ey eller wordho
for-gamull MB 1: 431. 2) mycket gammal, twe
for-gamble män MB 2: 407.
forgaillblas (för-), v. refl. åldras, i minom
wäuasta wngdome förgambias Su 42.
forganga (för-, forga. forgaa. förgaa.
fore-gaa. föregå: -gik RK 2: 635. refl. sup. förgangis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
