- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
292

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - form ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

form

292

forman

förlössningh), /. [Mnt. vorlosinge] 1)
förlossning, befrielse. BSI1 5: 428 (1510). 2) aflösning,
befrielse från sin post el. från tjenstgöring, göre
mik förlössningh BSI1 5: 441 (1511). — Jfr forlossing.

form (-ar), m.f [hl. form, «.] = forma 1. vi
[t>] formar, sma ok stora BSH 5: 50« (1512). former
till ath gytlie slänger och andre byssor vtöffuer HSH
20: 247 (1508). Jfr bysso form.

forma, f. [Lat. forma] 1) form el. modell hvari
något inneslutes för att formas; form hvari något
inpressas, at . . . thz som inuclykkis j forinonno
skuli slarklica thrykkias oc pressas til thäs thz fa
formomia liknilse Bir 2: 55. — form hvari något
ingjutes, gjutform. liar een klokka gödz vtsprang
vallande malmin alf giutonno oe lormoiiiie Bir 3: 15.
en forma aff järn j Invilko järn lodlion gywthas J’M
XLVl. —• form hvaröfver något formas, lima tlier
mz samman tre äller fira fiuUth läroffth, oe apt||era pa
nokre formo som faller segli älf||| likamsens skapnad|
PM xLVll. 2) bild. tliz äiiipne älla formo som lian
giordhe af lereno Bir 1: 229. 3) form, gestalt,
skapnad, tedhe jak miskundsambir gndli mik
niann-enoni j tho formo som homiui var liik Bir 2: 297. ib
116, 122, 3: 245 , 4: 130. Su 24, 27, 276. fulasta oo
ledasta diäfHanna stiwggelika änlito oc otäkka formor
ib 129. 4) utsträckning, storlek.* tho (fönstren)
skulu haffiia qwämmelika formaa j länkdiiiue oc ckke
wtan ena alin j breddinue Bir 5: 45.

formaglia (formaga. formogha. formugha
Bir 4: 239. pr et. ind. 1 och 3 sing. forma, förmå
Lf K 98. ffarma FM lno (1502). formagh fiV 84;
Mr 1: 13, 56, 88. formag Di 56. förmagh M/i 2:
304. förmaagh ltK 3: 3592. formar, förmaar
Lf K 36; Lg 3: 99; FM 330 (1507). 3 pl. formagho Bo
208. formoghu ST 332. formogho KL 44. 2pl.
for-moghin KL i4i. impf. formate. förmatte. part.
pret. n. förmat Sn 33), v. [F«or. fonnuga,
fyrir-moga. Mnt. vormogeu] L. 1) förmå, med inf.
utan at. vm han forma |iet frälsit vppo haldä SU 5:
477 (1345, nyare afskr.). han formato ok eigli mor
ninia än atle maria Bu 7. han formatte ekke ropa mz
munnenom Pa 19. Bu 508. MP 1: 13, 88. KL 8, 32, 44,
141. Bo 208. Bir 1: 15 o. s. v. MEO (red. A) 55, 57.
ey gitandis ällor förmagandis lidha tolken gudz
wan-hedher MB 2: 22o. — med inf. med at. vm han ey
þianist forma at györä SJ) 5: 476 (1345, nyare afskr.).
at the for inaghin at fulkomna sill vilia Bir 1: 17.
at engin sculde formugha at vpfara vm han ib 4 : 239.
MP 1: 56. SO 84. — med underförstådd inf. byndom
wi oss ... til at fulcomä skulä oc tilläggiä swa
mykit gojiz . . . þot rascastä wi äller þe .formaghum
äller gitum SL) 5: 564 (1346). wil jach kome thet
snareste jach förmaar FM 339 (1507). han ridher thz
masta han forma Fr 119. haffucr iak nw lönt tik
thz beszta iak formag Di 56. — med part. pret.
n. (jfr gitaj. hwndano förmatto uapplika ther aff
ätit Lg 3: 401. ib 404. — med ack. wäl haffdhe gudh
funnith oc förmat (haft i sin makt) . . . mangha
andra skälika matthor at atherlösa mankönet Su 33.
forma lian ey (förmår han ej betala) bäther EG 65,
66. gudh ther alt forma lv 513. ib 2926. hliat kan
ällir formar en dödher oc rwtin liwndher Su 197.

— med gen. tha hau täs förmå Lf K 98. ■— med
prep. skal thin thriil som är (hin licamme ey
formogha (rara herre) owir thina siäl Bir 3: 211. enkte
skalt thu for moglia gen (af senare hand rättadt
till lno |J gudz folke Bil 448. — abs. förmå, hafva
makt el. kraft, tappar thou som mynna forma KK 1;
697. han saa at hau bätcr formatte ib 273. thän bäst
forma Fr 735. 2) utverka, genomdrifva (jfr Äldre
Dan. formuge, se detta ord hos Kalkar 1: 672)?
förmöte (för fömiate?J wij, ath tlion förrörde dagh,
mötlie ok räthgangh skal ythermora förlängia sik
BtRK 282 (1473, orig.). — form.lglia sik, hafva
kraft, orka. at manuen ligger i stora wanmakt oe
forma sig inthe LB 7: 171.

foriiiaglia (för- MB 2: 242; Sn 35, 67, 112.
formogha. formoge. florma. fformaa FM 391 (isoa).
formoo ib 407 (1509)), f. förmåga, för thy at. tolkens
fulkomnelikhetz höghet lankt oworgaar mina konst or
förniagho Su 112. cffter waro formagho 11K 2: 5361.
cpther myn fforma FM 222 (1505). äptlier sinne bätzste
formago Lg 824. äpter myn ytyrsto formogha BSII 3:
174 (1466). epter allés vare ytersto formago ib 5: 29

(1504). epter min ytersto makt oc formoge ib 60

(1505). epter myn fatigbo formago ib 594 (1517). FM
391 (loos), 407 (1509). MB 2 : 242. Su 35, 67, 261, 275.

formagliail (-magheil), f. förmåga, pilten lare
siden embetet epter sina formaghiin St I 146. epther
var ijtherste niacht och formagheu FM 438 (1509).
effter war fatigho formaghen ib 562 (1512).

foriliaglier? «. förmåga, wij vilie beuiso oss her
vdiunen epter warth yterste tormagher FM 414 (1509).

formål (-maal), n. [Äldre Dan. formaal. Jfr
hl. formål] 1) förelagd tid. nil är ey mera ater
äu swo aff thera formaal lv 4746. 2) pl. det
som någon uttalar före sin död el. på sitt yttersta,
(en persuns) uttalande af sin sista vilja., testamente.
thän k sköt a tliiin foruiaal Al 10169. Jfr forillälc.

forman (för-), m. [Isi. formatfr, fyrirmair] L.
förman, höfding. SR 24 , 28, 34. warin lydhno allom
förmannom af gudz wäghna KS 64 (159, 70). nokon
forman fore sik taka SD 5 : 639 (1347). gudh giordhe
lnannin forman fore all creatwr MB 1: 99. formän
ower wars horra folk ib 263. rikesins forman UK
1: 233. fra þöm dagh wi til kronunnä i swerike forman
waldoms SD 5: 562 (1346). — anförare (i krig), sculde
forman vara for cristna manna här Bu 496. þera
forman ok härtoghe var rnauricius ib 508. han skulle
wara thera forman HK 1: 97. — landsherre,
konungens högste ämbetsman inom ett landskap? insigle . . .
äsbiorn eristiärnassons, formans i östergötlande SJ> NS
1: 585 (1406). — föreståndare, förvaltare, fornempnde
doinkirkio formannom antuardha swa mykla jordh
SD NS 1: 211 (1403). prebendenne förmen clerker eller
lekmen SJ 242 (1454). Jfr förmyndare,
förståndare. — prmlatus, kyrklig förman, styresman,
styrande. thin lydhna som thu thiänadhe mz thinoin
formannum Bil 116. tha burdhis kirkiODna hedher ok
hänna formanna ib 118. kirkian ther ban är forman
fore Bir 1: 70. ib 304, 2: 183. wi (näml. biskopen)
som a gudz wägna häuues (kyrkans) forman ärum
BSH 1: 36 (1396). thu äst thinna brödhra förman
oc prelato Su 70. iudha forman (princeps sacerdotum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free