- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
300

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forsitia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forsitin

300

forskiiil

1) besinna, betänka, took han sik aili forsynna ath
ther wnro raske hälada vpa K K 1: 2899. 2) återfå
sina sinnens bruk, komma till sans. Bil 870. Iv 908.
tha drozatin hafdhc forsinnatli sik ib 3379.

forsitin (firi- L. part. pret. sitiin. -sitten),
v. [Mnt. rorsitten] L. 1) supersedere, genom
stillasittande försumma, åsidosätta, huilken smidhor som
forsither workmestara budh SO 64. FM 449 (1510).
•— försumma att betala, forsither thz (a: skuth)
SO 70. hafuer ther inno fam lödhugha fiiirdhunga
äuerdhclica ränto . . . arlika up til bärande ok
for-sitiin war atta ar ok tiughu SJ 36 (1426). 2)
försitta, genom försummelse (el. försummad betalning)
förlora el. förverka, en tregardh som . . . iir
for-sitten for hwsalogha SJ 396 (1473).

forsitin (för Sittia), v. innehqfva försätet,
presidera. — part. pres. forsitlaude, presiderande,
förman, the som för sittiandhe äro SGGK 103.

forskaln (-adher), v. [Mnt. vorschalen] dufna.
om tz (o: brouth wiin) varder latot i forskalat win,
tha kombor tz aathor tiil syna förra maekth LB 7:
130. i thz öl som är forskalad ok tapat liaffuir sina
makt ib 3: 82.

forskamlika, adv. skamligt, med skam.
forskani-lika vika Fr 588.

forskntta, v. jfr oforskattadlier.
forskikkn, v. [Jfr Mnt. vorschickcn. Äldre Dan.
forskikke] sätta, ställa, för saat hwilken the
för-skikkat haffdo MB 2: 137.

forskikkilsp, n. pl. företräde, framstående
ställning el. egenskap? at vi läknom oss for ödmiukt
minsta vara, än tha at vi hafuum nokor for skikkilse
när gudi MP 1: 66.

forskina (forakinna), v. [Mnt. vorschinen]
försvinna. tha thin lykka bort forskinner MD 296.
förskingra (förskingra, förskringra MB 2:

9, 37), v. förskingra, förderfva, förstöra, (lilapidare,
förskingra GU 1. gaff thorn j thoris händir, som them
förskingradho MB 2: 73. ib 9, 37, 61, 62. Su 58.
vordho thoras hiärta bedrüffdh oc förskingradh
(disso-lutum; krossade, tillintetgjorda) MB 2: 12.
■—förskingra, förstöra, förslösa, hui förskingrci) i edher
tingh Su 91. han haff wi r . . . rikesins krono äghor
oc rikedoma owirflödhelika affhiindt oc förskingrat
Bir 4: 113. Lg 437. förskingra wärdzslika rikedoma,
giffuande them fatika Bir 5: 4. päninga som . . .
tums . . . niodher förskingrat oc forfarit hadho Fil
5: 130 (1488).

for skipa, v. [Jfr Fnor. fyrirskipa] \) förverka
med dat. hafui . . . forskipat sino TB 73. 2)
föryttra, afyttra, afhända, som . . . herra pliilippus bort
saulde ok forskipadhe fore honom mädhan han
ower-lnaghi var SD KS 1: 200 (1402). forskipa lilla aflata
nokat thz kronone tilhöre Bir 3: 398. ib 400. — Jfr
foreskipa.
forskipan, se foreskipan.

forskipta (förskiffta), v. fördela, hurw
timandra ägliodela oc arff wart förskifft MB 2: 45.

forskiiil (forskil, se forskiiilamau. forskial
SD KS 1: 378 (1404). forskäl. forschääl. dat.
pl. forskiälum. forskiällum SD 4: 752 (1340,
gammal afskr.), forskällom ib KS 1: 97 (1402)),

n. pl. L. 1) vilkor, förbehåll, bestämmelse, gaff
sik diäflom mz thöm forskiälum at diäfwlin jätte
lianom göra han forman öfwer alla män Bil 766.
ib 387. SD 4: 389 (1334?), 5: 377 (1344, nyare afskr.),
562 (1346), 6: 180 (l350). ib XS 1: 63 (1401), 89 (1401),
97 (1402), 98 o. s. v. mädh swa forskiäl at hwat hans
tompt är styntro än hälghandz huss tompt thät
for-bätra huson thär upa standa SJ 74 (1437). vardhor
thz mz ecn forskiäl lv 2440. ib 1896. lagdo henna
gip-tamaln forskäl. at wälia (gjorde för hennes giftermål
den bestämmelsen att hon skulle välja) sik husbonda
aff allom frankarikis härrom ok jonkarum ogiptuni
Bil 731. 2) testamente? swa bradhlica aff thesso
wärld taghiu ... at han sin stykke meth
lagh-likin oc räth forskäl ey ända kunde SD KS 2:
216 (1409). Jfr formål. 3) skriftermål,
syndabekännelse. scripta tik rättolica oc gör tin forskiiil
Cod. Lincop. 4:o Lix s. 189 (enl. uppgift af Itielz
i Script. Suec. b), at wi ey swa tröstom os oppa
the ytarsta forskälin oc scriptanialin JP 71. 4)
ord el. formulär, hvarmed den, som för ordet bland
fastarne, bekräftar köp el. annat kontrakt om jord.
assignando sibi et heredibus suis eum
condicioni-bus legalibus dictis fastum oc forskiællum omne ius
propriotatis SD 4 : 752 (1340, gammal afskr.). cuui
fastum ok forskiælum ib 5: 365 (1344, nyare afskr).
ib 6: 180 (1350). fornempda garth . . . hafuer iak
laglika fangit i rätto skipto, meth dondemnnna
wit-110m ok swa forskälom, som ther til liöre ib KS 2:
73 (hos), thässo holdho a fasthinue . . . oc herra
agmundh giordhe forschääl vm thetta goodz ib 404 (1411).
— forskiiilamau (forskiälamander. forskäla-.
forskela-. förskäla-. forskälo-, forskiäley-,
forskiala-. forskyälu- SD 5:75 (i3ti). forskila-,
forskiliä-. forskilu-. foreskälämän (för -man)
SD KS 2: 404 (1411, gammal afskr.)), m. L. den som
för ordet bland fastarne. Jfr Schlyter, Ordbok s.
180; Amira, Altschwedisches Obligationenrecht s. 274 /’.
ipsam (a: renuuciacionem) in communi placito octo
flrmariis dictis fastum . . . cum jacobo tunc
ex-actore in alandia forskiælaman secundum
cousuetu-dinein et logos terre per scotacionem fecimus
con-firinari SI) 3: 541 (1322, gammal afskr.). adhibitis
. . . supor hoe testibus qui dicuntur fastier . . .
videlicot domino johanne ... et folkuido jn fellestum
qui huiusmodi vendicionis pronunciator seu promulgator
exstitit., qui wlgaliter dicitur forskiælamandor ib 667
(1325). presentibus flrmariis wlgariter dictis fasta . . .
scilicct domino sigurdo ... et swenone skwkh dicto
forskiaiamanni ib 4: 77 (1328, gammal afskr.). per
proloqutores et firmarios forskilamon et fasta» dictos
ib 420 (1335). cum flrmariis. fastæ dictis. et proloqutoro
forskyælæman ib 142 (1329). qui huius scotacionis
ex-titit proloqutor in wlgari forskeleman nuncupatus ib
170 (1330. gammal afskr.). forskælaman iohannes krokar
ib 109 (1329, gammal afskr.). forskyælaman dominus
vestcllus ib. ib uo (1329, gammal afskr.), 495 (1336,
gammal afskr.), 5: 75 (l34l). rocognosco mo ...
pro-loqutorem. dicturn forskiælaman. super honis seu
pre-diis. que nicholaus ingeualdzson a se . . . alieuans . . .
bothuido rangwaldzson . . . tradidit . . . permansisse
ib 645 (1347). noneriut vniversi me bona raea jænissari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free