- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
353

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fulgörilse ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulgörilse

353

fulkomin

bost fwlgiöris skulle FM 458 (1510, samt. af sir.).
ath fwlgiöre oc ondeligo besluttlio om eon aff the iij
articlä ib. nnidlien vore fwlmäctigo voro til
hand-lingho met hanss nado oc fwldgiordho then rocoss
ib. 2) fullgöra, uppfylla, betala, skal fulgöris och
voderfaris eliter hans breffwis vtwisningh och lwdilse
HSH 19: 26 (1504). — part. pret. flllgiordlier ,
fullt färdig. Di 75. — Jfr güra ful och göra fult
under fuldor 4.

fulgörilse, ff [Äldre Dan. fuldgørelso]
tillfyllestgörelse. atirlösa til äwärdhelika äro mz sinne fullo
bättring oc fulgörilse the siälana Bir 4: (Dikt) 237.

fulgörla (fulgiölä), adv. [Isl. fullgerla] mycket
noga, mycket väl. fulgörla myniies han mik RK 1:
3865. takin hans fulgörla vara h 3934. Fr 560. alexandor
thz fulgörla fan Al 572. fulgörla kende honom tho
RK 2 : 6095. ST 406. — tillräckligt väl. jek [woith]
ath jek dö skal tho weith jek ey fulgiölä (ej så noga)
nar MD 19.

flllhnlda, v. fullkomligt hålla el. iakttaga, ath thet
wordhor thöm ffulhaldet SJ 401 (1473).

fillhardholika, adv. mycket fast. ful hardbolika
sthodho the Al 5372.

fiilhardher (foolharjär. full harder), adj.

1) mycket hård el styft jord som foolharfär (för
foolhar]i) är SR 1. 2) mycket fast. stodhe full hårde
RK 3 : 2288 . 3) mycket hård, mycket svår. them
tyktho thon lekon war fwll hårdher RK 3: (sista
forts.) 6000. —• ». flllhart, adv. mycket hårdt el.
tungt, so ff ful hart RK 2 : 6038.

fulhedherlika (full- Al 9826. ful hedherlik),
adv. med all heder, mycket ståtligt, lot them iordha
ful hedherlik Al 5408. ib 9826.

fulliolbryghdlio (fulhelbrigda), adj.
fullkomligt frisk. Lg 3 : 375.

ful het ("heet ),f. fullhet. snillonna fulheot Su 179.
fulhet (-heet Su 17), /. 1) ruttenhet,
förruttnelse, det som är ruttet, bort tagor all fwlhetin oc
rotman LB 7: 232. 2) fulhet. huilka all annor
glädhi widberliknat är häldher sörgh än glädhi . . .
all fäghrindh (näml. är) fulhet Lf K 127. 3)
ringhet, uselhet. Su 17.

fulhugliadher (-hogader: -hogade BSH 5:
146 (1507)), adj. [Isl. fullhugaSr] mycket modig,
ful-hugadhe ok diärfwe swa som riddara Bir 1: 163. ib
2: 172. BSII 6: 146 (1507). nagra tröstoga ok
ful-hugxadha (troligen för fulhughadhaj mon Lf K 255.

fulhugsa (-hugxa. -huxa), v. 1) fullt tänkaJ
fullt uttänka, fullt utgrunda, forma ok ongin
ful-huxa (excogitare) the krononna fäghrind Bir 4 : 273.

2) fullkomligt ämna el. bestämma sig för. hwilkit
iudas hafdho tha fulhugxat göra MP 2: 6. — part.
pret. fnlllllgsadlier, fullt tänkande, förståndigt badh
thöm faa sik nagra tröstoga ok fulhugxadha
(troligen för fulhughadhaj mon Lf K 255.

fulhvass, adj. mycket hvass, iärn kroka tho
ful-liwasse äre MD 197. thera klöör hafdho ful hwast
grip Al 9586.

fulhälde? (fulhälle), ff hjälp, bistånd, shjddf
at edors herredömo werdoges wilye wara mich swo
til fulhälle, som oder herredöme war for:de wcrdog
fader BSH 5: 40 (1505).

Ordbok.

fulhiiniler, adj. med fulla händer? tho gingo ther
til ful henda RK 2: 1284.

fulllärdhoglier (-Ugher), adj. 1) mycket hård,
mycket strängt forstodho han fulhärdughan Bil 300.
2) mycket, fast. hon bleff oc stadogh oc fulhärdogh
i alle ödhmywkt Lg 3: 651.

fulllögher, adj. mycket hög. et fulhöght trä Al
7565. — n. adv. mycket högt, mycket högljudt, swarar
honum fulhöght Al 2231.
fulika, se fullika.
fulilder, adj. mycket svår. RK 1: 2308.
fulilla (ful ille RK 2 : 4649. ful ylla ib 9220),
adv. [Isl. fullilla] mycket illa. RK 2 : 4649, 9220.

fulinuerlika (ful innirlik), adv. mycket noga.
bidher thz ful innirlik vakta än vatnith vnfärghar
sik FI 1120.

fuliiimerliker (-likin), adj. mycket jämmerlig,
mycket ömklig, et fuliämirlikit mordh Al 3377.

fuliiiniu, adj. — n. fuliünit (full iempth),

adv. alldeles jämt. leggia thenne råmerke full iempth
oc liiko RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 273.

fulkater, adj. [Isl. fullkàtr] mycket munter. RK
2: 6140.

fulkoiua (folooma Bu is. fulkuma ib 185. pres.
-ir: fulkomis KS 73 (i78, 80). -ar: fulkoma ib 17

(44, 18), 68 (167, 74). impf. fulkom Iv cxvin. -adhe
Bil 254. part. pret. -in, se fulkoiiiiu. -adher: -ad
VGL IV 16: 11), v. [Isl. fullkoma. Jfr Mnt. [-vul-komen]-] {+vul-
komen]+} L. 1) fullborda, fullända, klostronu. þor
vi . . . skulum byggyä oc altzþinges fulcomä SD 5:
562 (1346). 2) bringa till fullbordan el. utförande,
fullborda, uppfylla, verkställa, äru thün lagli dödli
ok fåfäng, ther ängin är then thön förda ok fulkoma,
modh dom ok liwandes Athävom KS 68 (167, 74).
fyl-ghia ok fulkuma allan hans vilia Bu 185. han vil
folcoma för sina iaat ib 18. at halda, styrkiä, oc göma
vskad oc fulkoma al fornäfnd stökke SD 5: 568 (1346).
Bil 251. KS 73 (178, 80). KL 136. fulkom sith
mar-tirium Iv cxvin. — (?) gudh sioluer han giuer ok
fulkoma dyghd mannonom KS 17 (44, 18). 3) fylla,
lemna ss fyllnad, ytterligare gifva, byndom wi oss
baþen oc hwart varra särdelis ... til at fulcomä
skulä oc tilläggiä swa mykit goþz som per til räkkor,
oc afaat är SD 5: 564 (1346).

fulkomilsa (folkommilsa), f. stadfästelse. Jfr
laglia fulkomilsa.

fulkomilse (-else L. fullkomelse.
fulkum-ilse SD 5: 568 (1346). fulkummilse KS 51 (129,
55), 52 (131, 56)), n. pl.? L. 1) fullkomnande,
utbildning. torf mannen mäst i sinno yngzko mere styrilse
ok fulkummilse til sina skiäla än til sin lekarna KS
51 (129, 55). ib 52 (131, 56). 2) fyllande,
uppnående. tijl fullkomelso maghanda ara thera SD 4:
408 (1335, nyare afskr.). 3) fullbordande,
uppfyllande, utförande, til fulkomilse alla fornäfndä stökke
SD 5 : 566 (1346). 4) stadfästelse, bekräftande, til
sanna vitnysbyrþ oc fulkumilse aldrä förnäfndä þinga
SD 6: 568 (1346).

fulkouiiu (fulkommin. fulkumin. folkomin.
folkamen), p. adj. [eg. part. pret. af fulkoma.
Isl. fullkominn. Jfr Mnt. vulkomen] L. fullkomlig,
fullt utvecklad, fulländad, folkomin baþe at viti ok

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free