Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fulkomlika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulkomlika
354
fulkomiia
valde Bu 61. fulkumin ii trone ib 183. — fullkomlig,
egande alla (el. många) goda egenskaper, fri från
brist el. fel. waar herra ensamen, han är swa
ful-komen, at han är a]t oc hawer alla dygdher oc krapta
i cnne dygdh, oc enom krapt MB 1: 78. hwar thou sora
fulkomin är han hafwir fulkomlikhetz dygdh af thik
Bir 1: 173. thes ödhmiukare at the fulcompnare äru
Bo 89. þera fulkomna lifwärne KL 183. — fullkomlig,
fullständig, fullt motsvarande sitt begrepp, som finnes
i högsta möjliga (el. i hög) grad. fulcomna bötir Bil
329. fulcommit hop Bo 219. hafwa fulkommin vilia til
wärldinna Bir 1: 153. the ware her vm . . . well
åtskild till en folkamen ende SJ 300 (1462). mz
ful-kompno skalka snille Al 10100. fnlkompnare plaghnr
MB 1: 300. — n. fulkomit, adv. mycket, fulcommit
stora gärninga Bo 31. ST 436, 505. fulcommit gärna
Bo 23. ib 54, 161, 221. skynda nw fulkomith epter
israels sonom at fanga them MB 1: 315. — Jfr iiilll-,
o-fulkomiu samt fiilkomiiiu.
fulkomlika (fulkomplika Bir 1: 42, 117.
fult-komplika SV NS 2: 190 (i409). fulkomliga RK
2: 5621. fulkompllga MB 2: 139. fulkumlika
KS 18 (46, 20). fulcomleka Bu 49. fulkumleka
ib 6, 99, 102. folcomlica Bo 254. folkomplioa
Bir 3: 342. fwlkomlikan PM l. ffultkompligan
SO 163. fulkomlighen BSH 4: 249 (1500); FM 125
(1501). fulkomalika Bil 329. fulkompmelige BSII
3: 79 (1454). komp. fulkomplikare VKR iv. superi.
fulkomplikasta Bir 4: 4. fulkomplika och
andra former med -mpl- torde hafva utgått från
fulkompnlika o. s. v. och alltså med afs. på
uppkomsten snarare vara att hänföra till fulkoiliuclika),
adv. [Isl. fullkomliga. Jfr Mnt. vulkomelikou] 1)
fullständigt, fullkomligt, sua som fulkumleka scriuas
ii biblia Bu 6. ib 49, 99, 102. KS 18 (46, 20). Bo 254.
ängin teer tliein fulkomplika hwat the skulu göra
Bir 1: 117. at fulkomplika neka ok af sighias sinom
oghnom vilia ib 42. tho siäl som folcomlica älska varn
herra ihcsum Bo 254. Bir 1: 267. RK 2: 5621. MB 2:
139. PM L. SO 163. FM 125 (1501). til hon war
fulkomalika gudhlic Bil 329. wardha aldra fulkomplikasta
(perfectissime) qwik oc stark Bir 4: 4. —
fullkomligt, väl. filt hon swa fulkompnit maal ath hon taladhe
fulkomplikaro än swa alroghom barnom är naturlikit
at tala VKR iv. — fullständigt, helt och hållet, till
slut. lätin mik vara mädh nadum at höra fulkomlika
(ad perfectum) gudz thiänist Bil 887. 2) nog. gato
ey fulkomlica vndrat thz tho hafdho ey förra sot
Bil 846. 3) med eftertryck, med allvar, är ey atcnast
äruodhande fulkomlika (efficaciter) vtantil Bir 1: 293.
foruare them fulkomplica aff sinom siäla wadha ib
3: 342.
fulkomliker (fulkompliker. fulkomlikin.
fulkomplikin. fulkomalikin (f.) Lg 329.
ful-komeligen (ack. sing. m.) SO 191. fulkomligh.
folkomliker: -lica Bir 2: 18. fulkompliker,
fulkomplikin, som torde hafva uppkommit af
ful-kompnliker, fulkompnlikin, snarare att
hänföra till fulkomueliker), adj. 1) fullkomlig,
egande alla (el. många) goda egenskaper, fri från
brist el. fel. til hon war fulkomalikin oc gudhlic
(rättadt från fulkomalika gudhlic) Lg 329. fulkom-
likit lifworne KL 183. — fullkomlig, fullständig, fullt
motsvarande sitt begrepp, som finnes i högsta
möjliga (et. i hög) grad. til fulkomligha skäla SD NS
1: 44 (1401). fulkomplikin idhrughe Bir 1: 338. haua
folkomlica åstundan ib 2: 18. fulkomplicare atirhald
ib 177. Lg 44, 90. 2) fullkomlig, verklig, i
besittning af fulla rättigheter och skyldigheter, samtyckias
for eon fulkomeligon companijs broder SO 191. — Jfr
ofulkomliker.
fulkomlikhet (fulkomplikhet Bir 3: 319; -hetin
ib 231. fuleomplikhet ib 2: 301. fulkomplighet
ib 4: 67. gen. fulkomlikhetz ib 1: 173. med art.
fulcomlikhetzsins Bo 31. Formerna med
-mpl-torde hafva uppkommit af fulkompnlikhet o. s. v.
och alltså snarare böra föras till flllkomiielikhet),
f. (dock på anf. st. i gen. sing. med artikelns form i
m. el. n.) fullkomlighet. vara komin til höxsta oc
vansamasto fulcomlikhetzsins trappo Bo 31. ledhis til
enna nya fulcomlikhot ib 180. ib 56, 73. KL 257, 343.
Bir 1: 173, 293, 371, 2 : 80, 301, 3: 231, 319, 4: 67.
VKR 46. Jfr ofulkomlikhet.
fulkomua (fulkompna. fulcumna.
fol-kompna. folcompna: folcompnas KL 322. -ar,
-a]ie, -aþer. impf. pl. fulcomnoþo Bu 129), v. L.
1) fullkomna, fullborda, siþan Jiär var kirkian ok
cristnan fulcumnap Bu 183. Lg 94. — göra fullkomlig.
folkompnande vilian j godho Bir 2: 216. 2)
fullända, bringa till slut, fullborda, tillryggalägga, nar
siw aar värö fulcompnadh Bo 19. sidhan utta dagha
värö fulkompnadho fran ihesu födzlo dagh MP 1: 31.
3) fullborda, uppfylla, fullgöra, verkställa, iak
fulkompnadho vm mina pino al the thingh som spadh
waro af mik Bir 1: 254. som all thera withno sannadhe
ok spådom fulkompnadho Bil 83. fulkompnadho sina
akt ok jättan ib 833. äptir iudhanna laghum hulkin
han ville fulkompna MP 1: 31. fulcomna alla rätuisona
Bo 38. hau fulkoinnaje sina fasto Bu 135. tha tho
hafdho thz oquemelica mordh fulkompnat Bil 850.
fulkomna sin oquämelika lusta KL 51. gat oy
fulkompnat sin onda vilia ib. än tho at ban sin wilia
ey fulkompnadhe MEG (red. A) 56. ib (red. B) 61.
EG 65. smälikasto ärnbite . . . hwilkin ban
fulkompnadhe at mykle aatvakt KL 252. hafdhe . . .
fulkompnat alla tho gärninga MP 2: 101. huar som takr
til at göra tuå syslor i sändr, han fulkomna huargha
tora wäl KS 55 (139, 59). fulcomnoþo mz Jröm
cristen-dom (eos baptizaverunt) Bu 129. iohannes fulcomnaþe
þat mz guz iartignom ib 152. fulkompnande mz
gern-inginne thz iak predicadhe Bir 1: 121. ib 252. Bo 233.
thetta skal iak . . . vppa thän fornempda dagh
fulkompna ok göra BSH 1: 166 (1376). tiänaron
fulkompnadhe thz honom budhit war Lg 3: 65. RK
3: (sista forts.) 5261, 5517. 4) stadfästa, bekräfta.
thessa fornempda gafuo fulkompnar iac j dagh BY II
1: 182 (1378). ib 183. —• stadfästa, befästa (någon i
hans ställning), är then sami min vin som valdir
vardhir tha vardhir han fulkompuadhir oc stadhfästir
Bir 2: 261. ib 4: (Avt) 185. — gifva stadfästelse el.
fastställelse åt, gifva bestämmelse om antagandet af.
hanom var guz namn giuit . . . þörn eigh at spurþom
som fulcomnaþo (Bil: pläghadho stadfästa 964) hejma
gupa Bu 150. 6) bevisa, fulkomnando (afjtrmans) at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
