Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fyrster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrster
365
r»
thessin: thet första är, tala mykit i samdrikkio manna
KS 44 (1X3, 48). thön första howdh dyghd är forhuxan
ib 18 (47, 20). oppa the första oc tiughu bladhino
VKR 56. 4) först, förnämst. juþa ok hälzt þe
försto ok þe visasto läto sik |>ät dighart angra
Bu 197. the haua walt vt af sik tolf tho första KS
71 (174, 77). liknadh vidh lyws är hon (o: snillon)
förste Su 385. — stående framom, öfverträffande. med
dat. toco ther sin forman vospasianum til römskan
keysare ... aff litlu folke föddan ok tho hwarium
första (af senare hand ändradt titi jämfroman) Bil
310. — Särskilda kasus dels ensamt dels i förening
med annat ord nyttjas ss adv. el. konj. — ack•
sing. n. fyrst, se detta ord. — svag ack. sing. n.
fyrsta (fyrste L. första) L. A) adv. först,
icke förr än. þat goz . . . som þa första hialpar:
pär ängen af androm fa lan älla gauor Bu 519. lärdo
tha första ganga pa ij föter Va 28. nu första vardh
han mik gifwiu KL 347. B) konj. det första som,
sa snart som. första sancti petri boior komo fram
Bil 115. ib 85, 350. MB 1: 72, 244, 372. GO 194,
227. SD NS 1: 235 (1403), 2 : 250 (l410). ST 242, 276,
277, 278. Iv 241, 1801. Al 8793, 9403. RK 1: 1688. — þiit
fyrsta (-första, -försto Iv 1632), konj. L. —
fyrsta 2. thz första iak ma mik redha til iak gerna
mz thik fara vil FI 2024. Iv 319, 1632, 1638, 1652,
1725. thet aldra första i kwnne BSH 5: 135 (1506).
— dat. sing. n. fyrsto (försto), L. A) adv. först.
var horra ihesus christus var försto nyio Iagha
prästar ok paue Bu 61. sidhan wärldin försto stodh
gödz aldro swa mykith manna blodh Al 3365. B) konj.
det första som, så snart som. försto daghiu sit liws
tänder Al 2183. SD NS 1: 235 (1403). — dat. pl.
fyrstoill (förstom), adv. L. först. Fil 4: 69 (1459).
SJ 154 (1447). — frän fyrsto (fra förste), konj.
från det första som, från den tid då. fra förste
konungen kom til symonis oc jude dag RK 2: 6908. —
i fyrsto (i försto), adv. [Isl. i fyrstu] först, som her
scrifwas i försto MB 1: 399. — i fyrstoiine (i
för-stonne. i förston GO 614. j förstinne KL 67.
i försthene RK 3: (sistaforts.) 5797. fyrstunni
L. förstonne L.; KL 390. i fyrstoiine har utan
tvifvel utvecklats ur i fyrsto, i hvilket uttryck fyrsto
fattats ss dat. af ett fem. subst, fyrsta, som dock
ingenstädes träffas; jfr Rydqvist 5: 136-7), adv. [Isl. i
fyrstunni, i fyrstinni, fyrstunni] L. i förstone, i
bärjan, till en början, först, thz var horra
vppinbar-adhis hänno swa i förstonno Bo 227. han (vägen)
är stenoghir oc myrkir j förstonne ... ok j
änd-anorn slättastir ok lysastar Bir 2: 197. ib 327. GO
614. KL 67, 331, 340, 390. ST 206. Ber 181. Su 409.
RK 3: (sista forts.) 5797. thetta gloria in excelsis
matte ongin böria j förstonno vtan biscopa ST 188.
— i thät fyrsta (-första, -förste), A) adv.
först och främst, mädhau thu i thz första (in primis)
wil wetha mith uampn Su 77. B) konj. så snart
som. i thet förste ban wiste at thet aff hans
för-äldrom köpt war SD NS 2: 319 (1410, afskr.). —
mädh fyrsta (-första), adv. med det första, så
snart som möjligt, strax mz första PM 3. — inädll
thät fyrsta (-första, -förste Lg 3: 378. -första),
adv. 1) i början, mz thz första war thz tysth
RK 3: 1137. Lg 3 : 378. 2) med del första, strax,
så snart som möjligt, fortaghi thz mz thz första Bir
5: 135. hor liggher stor makth oppa, ath jw sa sker
medh thet aldra förstha BSH 5: 137 (1507). —
fyrsto-miisso Öl (försto-), n. L. gästabud som hålles då
kyrkoherde första gången förrättar messan. SD 5: 479
(l345, nyare afskr.).
fyrstfödder (först födher MB 2: 333), adj.
förstfödd. MB 2: 333.
fyrstnämder (förstnämpder), p. adj.förstnämd,
i början nämd. wi förstnämpde SD NS 1: 543 (1406).
fä (fää. gen. fäiar L. fäiär L. fäa MB 1: 132
(kan här vara gen. pl.), fear L.; SD 4: 383 (1334)
i IIIlite. feär ib 348 (1334) i ssättn. fea L.; SD 1:
581 (1281) i ssättn. feiär L. feia L. fiär L. fär
L. fääs MB 1: 303 i ssättn.), re. [/a/, fé] L. 1)
boskap, alzsköns fä war vnder träno oc badhe fä oc
folk föddis widh thäs frwkt MB 1: 16. ib 167, 185.
görin ey tompta gudhom min tionda aff idhro fää
ok swinom Bir 3: 198. faarahirdha . . . som waktadho
sit fä Lg 33. thera fä är mäst i faarom MB 1: 254.
mäst manna rikedombcr war i them äwum i liwandis
fä ib 281. 2) boskapsdjur, til fäa (kan fattas
ss gen. sing. och således föras till 1) födho oc
diwra MB 1: 132. thz war ijm oc ij° fää Lg 3: 604.
han ma wel likuas widh i th fää MD 389. 3)
egendom, gods, penningar, saalt haffua . ■ . fore
fä ok fulla öra SD NS 1: 58 (1401, gammal tf skr.).
hafwa salt fore fää ok fullä päninga ib 106 (1402).
— liggianda fä (liggiande-. orden ofta
sammanskrifna), thesaurus, gods, skatt, fläst alt cronanna
1ig-ianda fä Bu 399. til fatikan stadh kom rikt
ligg-iando fää Bil 215. aff dyru liggiande fä hans hälgha
bena ib 248. swa dyrt liggiandafää Bo 42. memoriale
oc liggiandefäth ib 176. ther som thit liggianda fää
är älla dyra hafwor thor är thit hiärta Bir 1: 183.
thz kallas liggiande fää mz idhir hulkit som siällan
nytias ok siällan röris ib 340. Bil 410, 411. MB 1: 407,
427. KL 25, 181, 280, 337, 360. Gr 307. MP 1: 19.
Bir 1: 269, 315, 340, 2: 101, 231, 3: 151, 238, 239, 444,
456, 4: 22. VKR 68. ST 5. Ber 34, 82, 127, 148, 194,
236. Su 77, 175, 408, 443, 445, 447. — Jfr aftÖkÍS-,
ho-, bol-, bolags-, breva-, en-, faghnadha-,
fluta-, fo|ier-, fästana-, fästnapa-, fästninga-,
förninga-, ganganz-, liandsalu-, hof-, horn-,
inlags-, kirkin-, kisto-, lan-, lans-, legho-,
läkäris-, nam-, nytia-, otama-, ovana-, ovita-,
qvik-, sottar-, tiuþer-, tiikin-, va]ia-, vigsla-,
ville-, väj>-, vürkna|ia-, yrkna{)a-fä. — fiiar
bot (fea-),/. L. Jfr fiibot. — fäar foter (fear-),
m. L. jfr fiifoter. — fäarföling (fear-. fäiar-),
/. L. — fiiarganger (fear-. feär-. fea-), m.
[Jfr Isl. fjàrganga] L. boskaps gång el. betande på
gemensam betesmark, vsufructum habeant in eisdem
(o: siluis) videlicet . . . fang oc feagangh SD 1: 581
(1281). vtilia sua wlgariter dicta hugg et hamn et
feærgang ib 4: 348 (1334). quod . . . feargang in
siluam sund libere habeat ib 383 (1334). Jfr
fä-gånger. — fäar garþer (fea-), m. L. Jfr
fä-garner. — fäar giiild (fea giald), n. L. Jfr
fägiäld. — fiiarlästir (fäiar-) I /. pl. L. —
fäar mark (fär-. fear-), f. L. Jfr färnark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
