- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
374

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - fästa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fästa

374

fSstepänninger

spik Bo 200. en litin stighi . . . som räkte op thiit
fötreno skullo fästas ib 199. festo (stack) spintit j hans
sidho Bir 1: 33. swa som uakor fughl ällir hökir
ther hafwir fest nakra bradh mällan sina klör ok
iiäff ib 24. fik os . . . fyra godha bästa fore vaghnin
skulde fästa (spänna) Fr 1466. min snara är insat
ok fäst hans tungo ok mun (ack. för ilat.; möjl. är
dock en prep., ss a el. vidh, bortfallen rfter fäst) Bir
3: 430. — bildl. hulkin som sin kärlek fäste swa til
mauuin Bir 3: 84. Lg 3: 291. — fästa öghom (ögha),
fästa ögonen (ögat), fästa blicken (pä något), se (på
något), (noplica) fik nakar fäst öghom a hanum Bil
112. bäthor gatlie han fäst öghum a solinno än a hänne
ib 273. som sitt ögha fästir wppa man Bir 5: 7. wm
idher öghon kastas a nakon man fästis wppa engom
ib. at öghat skal ey syndelika fästas a nakrom ib
9. som sith ögha fäste til olofflika syn ib 7. — fästa
syn (asyn), fästa blicken (på något), betrakta (något).
nar jak stadhelica fästo mina syn (intwitum meum
ßgerem) at iak skulle skodha änlitit Bir 8: 471. til
hulka hon syna syyn aathvakteliga fästo LfK 218.
som . . . älskar (näml. at) hans asyn fästis a sik
siälffua Bir 5: 7. 12) fästa i minnet, fäste graulica
al ordhin hans Bo 179. skipadlie vij diäkna at fästa
oc scriua liiseopa predikan Lg 999. 13) fästa,
fastna, eukte iärn kunne a them fästa Al 6093. —
fiista sik, 1) befästa sig, innesluta sig. thro
hauer sik fäst oc inneläst j swa tiokkan mwr Ml)
394. 2) göra sig fast el. styf, göra envist
motstånd. j festin idhir ok illiärdliin mot kärlekenoin
Bir 1: 220. 3) fästa sig (vid), trygga sig (vid).
vm vi vistom j hulkoin (näml. underverk) wi skulum
fästa (fundare) os Bir 1: 383. — refl. fästas,
trolofvas (med), gifvas till äkta (åt), alla iuffru (som)
upfödes ii guz mönstar ok tel aldar värö komna
skuldo hem fara ok mannom fästas (jungerentur) Bu
5. fästis hon bonum Lg 31. — Jfr be-, genom-,
in-, kors-, rot-, samau-, staþ-, til-, up-, ut-,
vald-fästa, äfvensom far-, lagli-, leghii-, o-,
sain-fiister.

fiista (fäästa), f. [Isl. festa] L. 1) tåg hvarmed
något fästes; särsk. fånglina hvarmed fartyg fastgöres.
casta pina fästo i (d. v. s. sök din trygghet i) guz
cors Bu 489. Jfr batfiista. 2) fäste, stöd. dughir
thorn litit min fästa (firmamentum) Bir 2: 211. finna
äuärdelikx lifs fästo (firmamentum) j sins dödz falle
MP 1: 98. 3)fäste, firmament, annan daghin skapadho
war herra firmamentum, thz är at sigliia, ena fästo,
mällan watnnanna oc kalladho thz hiinil MB 1: 57. ib
156, (Cod. A 3) 541. 4) fäste, slottt i ortnamn, jac
sätir foruompda domkirkio til pant tidhisrumafosto
SD NS 2: 287 (llio). 5) fastighet, f äst gods. ägha
the nakot i fäästo Su 118. 6) stadfästelse,
bekräftelse. loffuodo . . . broff och inciglo til enne fästo och
fulbord oppa thet sama köpit SJ 238 (1454). 7) =
fäst 2. secundum justas et legittimas sollcmpnitatos,
dietas fæstu SD 6: 9 (1348). haffwir . . . lathit halla
festo . . . aa then half thridi atliongh ib NS 1: 44
(1401). kungör iak . , . mik hawa hörth, seet oc a
festo haldet vm the iordena, som joan grönunger sålde
jussa laurinsson ib 70 (1401). ärlike män . . . som a
festonne hioldo a akirbo tbingo ib 307 (l403, afskr.).

thässe waro fastomän oc a festonne hiuldo ib 687 (1407).
ib 2: 50 (1408), 226 (1409). FH 5: 95 (1485). kännis
jac mic hafwa skilt foro the fàstonne SD NS 2: 297
(1410). 8) trolofning, aff ware frw fästo MB 1:28.
— Jfr ars-, iordha-, land-, spika-,
stadli-fiista. — fästo bref, n. fastebref. hwath hans
fästo breff wth lyddhe SD NS 2 : 51 (1408). —
fästo-llliill, m. pl. — fastar, presentibus discretis viris ...
fæstumannum dictis SD 4: 531 (1336). per testes huius
facti et fæstomæn ærlendum in boghastono et ingonom
in åby viros discrotos ib 6: 26 (1348, gammal afskr.).
ärw thosso festomän ib NS 1: 45 (1401). värö
fästomen at thosso jordhaköpo ib 2: 297 (1410). Jfr
fiista-uiaii, fiisteman.

fästana fii (fästänä-), n. L.

fäste, n. och f. (Fr 1607) [Jfr Isl. festr] L. 1)
= fiista 1. them (skeppen) hiolt ey ankar öller
feste MD 345. 2) fäste, fotfäste, ey aktir ban
(björnen) älla skotir . . . vtan at ena sighran stadh
oc fäste at han magho halda atolin Bir 2: 210. 3)
fäste, fästning, vinna land oc borghir. hws oc fäste
Bo 31. Gr 262. KS 53 (136, 58), 74 (182, 8l), ib (183,
82). MB 1: 400. Bir 2: 125. ST 460. EG 66, 67. FI
539, 964. Fr 257, 1607. Al 4985. RK 1: 149. Lg 45. —
Jfr fota-, land-fäste.

fästeband (fästi-), n. L.

fästegipt (-gift), f. handpenning, blomsther är
fructsins fästegift (fios est presaga sperandi germinis
arra) GO 362.

fästekona (MF.LL. fäste kuna ib. fästikoua.
festir kona. festikuna SML), f. L. Jfr fiista
kona.

fästeman (festemann SD 2 : 462 (1305).
fäste-ib 4 : 207 (i33i). fastimaþer L.), m. L. [Jfr Isl.
festarmaðr] 1) den som vid köp, skifte, gåfva el.
förpantning af jord förrättar fäst. fuit festeman SD
5: 472 (1345). prosentibus laureucio thorisson
festo-manno, nicholao olafson, karolo stwcli et aliis pluribus
ad hoc vocatis et rogatis ib 6 : 24 (1348, gammal
afskr.). ib 2: 21 (12S7, t afskr. af 1337), 462 (1305),
4: 207 (1331). — pl. fastar, thässe ärw fäste män SD
NS 2: 255 (1410). thässe äru fästemän oc hioldo a
skapte ib 399 (1411). ib 1: 70 (1401), 2: 400 (1411).
2) fästman, sancto cecilio fästeman Bil 390. té 537.
MB 1: 206. Bir 2: 43, 143. Ber 183. Lg 32. — Jfr
fiista man, fästomän.

fiistemö (fästi- MELL G. 4 i var.), f. [Jfr Isl.
festarinær] fästmö, wm nokor man dirfdhis til at locca
til sin konungs fäste mö fran hanum Bil 229. talar
nw ysaac widh sina fästemö MB 1: 206. MP 2: 36. Lg
33. kom j gudz glädhi guz fäste mö Bil 539.

fästepiinninger (fästepenningher. fäste
pän-inger. fästi päninger L. fästepänigher), m.
L. [Jfr Isl. festarpenningr] 1) handpenning,
kännoms wi os hawa vpburit ’/a fat iärn aff herra
ragwallo fornenidum til wengaffuo oc fästepänning DD
1: si (1432). schall han giffue åldermannen fem öre
till änibetzens fästepenningh (afgift vid inträdet i ett
skrå) SO 223. tik gaff iak honom til kärleksens
fäste-pilnigb (arram) Su 103. 2) - fästllillga fii.
bedli-andis aff henne sinne troloffnadz fästninga fää ällir
fästo päniug (arram desponsationis) Su 366.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free