- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
422

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - grava ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grava

422

greve

groff marcellus epter Bil 53. 2) tram. gräfva,
genom gr/tfning åstadkomma, grouo grauena Bi! 405. Bo
186. hauar iak ... granit gojian brun Bu 188. ther
grofs en sio damber Bil 88. — under gräfvande
lägga, grouo eon grundual Bil 743. Bir 1: 143. 3)
gräfva «, genomgräfva. grouo biärghit BU 7lu. grafwa
jordhinna Bir 3: 88. graua jordzlik hiärta ib 89. 4)
undergräfvn. growo the (suffoderunt) rnwrin Mil 1:
261. S) uppgräfva’, keryrth swm gralfwen (för up
graffweu?) äre om voren LB 8: 44. 6) begrafva,
nedgräfva. at graua likit Bil 405. döþar ok ii iorþ
granin Bu 7. Bil 53, 285. Fr 3170. lät grafua tlirät-h
diwpt i iordhena Bil 88. 7) utskära, gravera, sa
thaghar buar grafuith la huru pariis leddo holena
FI 874. grafuin mz mång siälsyn par Fr 434. Al 7767.
loth gräffwa sinne hustrv modher[s] insegle SD XS 1: 358
(1404). han loth . . . gräffwa siith eghit insegle ib 359.
FH3: 93 (1446). — grava bort, gräfva bort, gräfva ut.
gro|f gullith borth v bolstrenom JP 86. — grava i
genom, genomgräfva. wiliandis gra|fua banom (muren)
j gynnom Bir 4: 108. — grava llidher, nedgräfva.
gräua . . . likit nidher Bil 684. Al 4552. RK 1: 1268.
Di i2o, 172. Jfr nidher grava. — grava iindir,
undergräfva. at ängin gralfwi ondir (suffodeat) husins
grundual Bir 3 : 240. ib 241. Jfr undirgrava. —
grava U|l, uppgräfva, gul ok stena . . . groffwo the
op Al 3396. groft hona (grafven) vp mz sinom klööm
ST 266. Jfr up grava. — Jfr be-, genom-,
ut-grava.

grava, f. 1) fossa, graf. diwpa grawor MD (S)
289. 2) sepulcrum, graf. thil graifwo fylgher SO
27. graffwor ällir gri|fter MB 2: 268. ib 350.

gravare, m. gräfvare. Bil 646. Jfr dödhgravare.
graverpan? (grawerpen), /.? gråbergsvarp,
hög af gråberg som blifvit afskild från malmen, hwad
malm som wy kunua faa aff gammol grawerpen, som
for wor bortkast DD 1: 184 (1503, eft. aftr. hos
Langebek).

gravilse, n. pl. Jfr up-, ut-gravilse.
gredh (greedh).’, f? svärd? mz spiuth groep och
greedh han orädder är RK 3: 22 (möjl. är ordet
hälen felaktig läsart, ss sannolikt är förhållandet med
grodhan på de två af Ihre under gred upptagna
ställena; se Rydqvist 1: 193 noten).

grekare, m. Grek. — grekara land, ra. Grekland.
RK 1: (LRK) s. 215.

greker (pl. -ar), m. Grek. stalo grekar thera
ben Bil 108. som hulpu grecum ib 287. MB 1: 446.
— greka konuuger, m. konung öfver Grekerna. Gr
267, 268, 269.

greker, adj. Grekisk, gaff sik grckom mannom j
hender MD (S) 288.
gremhet, se grymhet,
gren, se gran.

gren (green, -ar), m. (Bu 152; Bir i: 133, 270)
och f. (Bir 3: 379; Al 4607; MB 2: 102) [/«/. grein.
Jfr Isl. greiSa, v. Se Bugge, Ark. f. Nord. Fil. 2:
212 /.] L. 1) det som skiljer sig ut (från
stammen); gren. swa som manga grena framga aff träno
Bir 3: 379. at thu grypir oy törrau gren ib 1; 270.
a hwario green ok hwariom qwist sat en foghil Al
4607. Bu 6, 152. Bir 1: 132, 133. MB 2:-102. godh

ware tiwgha ok haffdhe hon twå grena (si dente
biruspide facta) GO 43. — bildl. skal hon sik
ransaka i almennelikom syndom oc thoras grenoni LfK
164. — ss tillnamn, benedictus magnusa son gren SD
2: 151 (1293). olauus dictus green ib 4 : 744 (1340, nyare
afskr.). 2) stråle, hon (solen) spredhor aff sik
liwsa grena Al 6481. 3) skiljande, urskiljande;
mening, betydelse, beskaffenhet? pl. thiiu ordb halua swa
vnderlika grena Iv 1152. — Jfr triigron, qfvensum
fiimgrena. — grenafulder, adj. grenig, faghert
grenafult trää Su 432.

grena (greena. -ter), v. [lsl. greina] — part.
pret. förgrenad, aff ädhla qwistom waro thün (a: trään)
grecnt (d. v. s. förgrenade sig i ädla qvistar) Al
4606. — grena sik, dela sig, söndra sig. hans folk
togh sik fast at grena Al 2451. — refl. grenas,
söndras, at riikit skulle ey greenas Ml) 389. — Jfr
utgrena.

grenadher, adj. Jfr thregrenadher.
grenad her? (ra. grenet),;/. adj. f Jfr Mnt. gren,
skarlakansfärg; samt grenen, färga med [-skarlakansfärg]-] {+skarlakans-
färg]+} skarlakansfärgad? — n. skarlakan,
skarla-kansfärgadt tyg? vnum par vestimentorum grenot irst
SD 4: 2 (före si. af 1327).

grenderi = grenadher J i [1] par grend laghen
FM 76 (1483, daniserande).

grenogiier, adj. Jfr thregrenogher.
grep (greep), f. [Jfr Isl. greip, /.] 1) grepe,
gaffel, se iiirngrep. — gaffelformigt redskap el.
klöf ve hvari en börda bäres? grepkorg? gemla, grep
GU 7. 2) ett slags vapen? mz spiuth greep och
greodh ban orädder är RK 3: 22. förste lata sända til
greep then andra skulle the offra til reep ib 1: (Albr.)
s. 213.

grepa, se gröpa.

greska (grezka: grezko Al 7604, 8820. grezaka.
gredzka: gredzko ST 37), /. [Jfr lsl. grikkskaj
Grekiska, Grekiska språket, tholkadhe bibliam aff
ebrezscu ok til grescu Bil 385. (aa) grescu ib 378, Al
7604, 8820. ST 37. MB 2 : 386. Lg 291.

gresker (gretzsker MB l: 50; -e Bir 3: 347,
34s; MB 2 : 369. greezsker. n. grezth ST 4.
greetz Su 310), adj. [Jfr Isl. grikkskr. Dan. græsk]
Grekisk, han war wäl talandho badho innan latino ok
groscu malo Bil 377. gresker biskopper Lg 292. j
grezth maal ST 4. MB 1: 50, 2: 369. Bir 3 : 347. Su 310.
— substantivt, grotzsko skulu ämuäl vita at thera rike
ok herradöme skulo äldre staa sighirlica älla rolica
ib 348. greezsko korradhe mot thorn som crisne värö
af obräscom KL 142. — greskar röter, glycyrrhiza
glabra Lin.? tag ... olio giord aff greskar rötir LB 7: 284.
greslöker, se grislöker.

greve, m. [Isl. greiff. Mnt. greve] eg. innehafvare
af en högre domarebefattning; grefve (en värdighet
hvilken ss Svensk icke förekommer under medeltiden).
hon war grewans dotter aff getskogh RK 1: 1142. ib
792. hortugha ok grefua flore Fr 636. ib 665. ST 451,
452, 453 o. s. v. Va 4. GO 615. — herre, ower alla
gudha ärin ij greffwe Al 4392. — nyttjas för att
återgifva Latinska uttryck, betecknande öfverhetsperson,
högre ämbetsman, lisias greue (proconsul) Bu 514.
olibrius grewe (prafectus) Bil 540. fik appollinarem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free