- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
425

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - grop ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gvop

425

gr U Ull

gmfsmed. SO 72. por jönsson groff srnidb SJ 210
(1451).

grop (groop Pa 9; Bo 206; RK 1: 1551. gropp
Lg 3 : 297. pl. -ar: gröpa KS 85 (208, 93); Bir 1:
24i; Iv 3824; gropane Bil 316; gropana ra is;
gropanor MB 2: 49. -ir Iv 3819),/. och m.f (Bil
316; RK 1: 155l) [Jfr Mnt. gropo, puss, pöl, särsk.
afloppsgraf i stall, från hörjan utan tvifvel ined
vidsträcktare betydelse] grop, graf. J)är oen grop
(fovea) rensades Bu 129. otalika grawa alla gröpa
Bir 1: 241. vm nakor atir täpto nakra tho gropona
ib. Ra 9, 10, 18. Bo 206. MB 2: 319. Lg 3: 297.
— fästningsgraf, vallgraf. firi adhalportanom skal
wara stor grop, ok tär jui windabro KS 85 (209,
94). är ok jord munin suå skapadhr at han må
graua (tro/, för göra grauaj älla gröpa bredha ok
diupa, ok tär innan påla älla mura medh ston älla
tighl, ok är täth möghclikt: tå skal watn ledha i
ta gröpa ib (208, 93). helsinga lagho alle jnnan en
lioop widh sudro ändan at then groop RK 1: 1551.
om thz hws gingo gropir thre Iv 3819. ib 3824. gropane
mundo när fyllas Bil 316. en kalgaardh vpa sudhro
malm liggiaudo i gropinne hart noordhan widh hustru
cristino brwns kalgaardh SJ 12 (1423). — graf, grift.
kombir in til graffwanar äller gropanor (tumulos) MB
2: 49. Jfr graf 3.

gröpa (-adher), v. [Mnt. gropon] förse med
gropar, all laudhin gropath fra cnom ända oc til
annan Lg 1003.

gropej m. fästningsgrrtf. orkade ey längor än til
gropan, nest slotteth BSll 5: 147 (1507).

gros (pl. grossar), m. [Mht. gros. Mlat. grossus]
ett slags (silfver-)mynt, groschen. at otta gotniska . . .
gongen for en swensk ortogh; jtem fira grossa for en
or tog GS 52 (1453, orig.).

grot, adj. [Mnt. gröt] stor, tjock; vid
penningräkning. atta skilling grot SIJ NS 1: 61 (l40l). ib 514
(1405).

grotförste (grotffurste. grotforst), m.
storfurste. grotffurston aff rytzeland FM 133 (1502, samt.
afskr.). med grotförstons sendcbudh aff rydzlandh IISII
19 : 89 (1505). thon grotforst aff lettogen FII 1: 68
(1490-talet).

grover (». groft, grofft. groofft. komp. -are.
superi, -aster), adj. [Mnt. grof] 1) grof, tjock.
af grofuo hästa taghlo KL 334. haarith war grofft
som hästa maan Al 5579. klöör . . . swa longa ok
grofwa som stürstä gläfwia skapt Lf K 237. hans
stierter var . . . x alua longor ok mykit grofuor ib.
litit af h8 boos som annat stalz wrak huast oc groft
Lg 46. eth skippundh stangeiärn i srnidhe grofft SO
73. — grof, fördelad i stora partiklar el. delar, groffth
byssopwlffwer PM 5. ib fi, 8. ii skippund granth salth
i tunno grofft, salth IISII 19: 165 (1506). ib 166. 2)
grof, bastant, fast, kraftig, hwilkiu ey thol widh
stad-ugan oc groffuan inaat (solidum cibum) Su 363. 3)
grof, konstlös, simpel, groff thing Bir 3: 330. groft OC
kluddoght oc ofannokt äru üdhmiuktenna födha Bo
17. aat i sins fatika discipuli buse nakan growan
kost ib 70. KL 81. Bir 3: 113. Ber 289. haart oc
grofft brödh Su 118. af grouasta klädho KL 334. at
haua the klädho som äru groff ok smälik Bir 3:
Ordbok.

214. 4) grof, plump, thz hiärta . . . ther . . .
är vordhit iordzlikit oc groft (grossum) af sik Bo
127. S) obildad, the värö vm man ma swa sighia
grofwe oc ofannogho (homines indis conditionis) Bo
58. the ware fasth groffue mz tbcre snille MD 29. —

6) stor, ymnig, betydlig, fälla growa taara MB 1:
251. ther sampnadho pylatus saman groofft goodz
oc mykla rikedoma ST 359. fulkompnadho hcnna
(kyrkan) med groffwa ok kösteligha bygning Lg 3 : 344.
fortakir groft (starkt) liudh oc ängxlikit börslena
Mr 1: 263. gör ey hotan alt for groff MD (S) 293.

7) stor, betydande, vigtig. nogor groff rikesins erendo
RK 2: 2799. BtRK 149 (1412, orig.). grofft örlogho
Lg 3: 303. aff thorn dröffuilsom, som nakrom j
groff-uom saakoni farlöst händer Su 211. hände oc nakor
groff ärande, aff hwilkom the räddos sik nakon
likarn-likan skadha ib 229. 8) stor, svår, sträng, äpthor
syndanna groffheet siitz oc groffuarä oc thwngaro
plikt oc bätring för giordha syndhcr Su 187. —
grof, stor, svår. itngin är swa thung älla groff synd
at hon bätras ey ok ronsas mz idhruga ok
scripta-malom Bir 1: 81. för groffwasta syndom Lf K i. ib 96. ST
151. Su 174. thu ost stad j storum oc grofwum syndum
ST 165. större oc grofwaro syndo ib 384. en groffwcv
syndaro Lg 669. Su 184. — n. adv. groft, plumpt.
forlathor mik, at jak tåler saa grofft BSH 6: 185
(1507).

gl’11]), f. [Fdan. grud. Jfr lsl. grii] L. fred
och säkerhet (som lof vas den som af någon kan
befara fientlighet), lejd. konungin willo haffua grudh
RK 1: 3405. nor wij kommando worde i ith rike aff
thot andre, tha skulu nakro aff thoss rikes vadh
wij tilkommando worde, ämbetismon och hofwesynner
möthe oss i landemcrkitb, och oss fülgaktogo wara
i rikit mz grudh och gyslo BtRK 328 (1483, orig.).
Jfr gl’iþ.

gru|ispiäl, n. pl. L.
grii]ispillan, f. L.
gr agha, se grava,
grnmber, se grymber.
grun, m.f L.

grim (ff. vok. i änd. gr unn-), «. och grunder
(frf. vok. i änd. grunn-. pl. -ar: grunnanir MB

1: (Cod. B) 544), m. [/*/. grunn, n. grund, grundt ställe,
samt grunnr, m. grundval, botten] L. 1) = grund 1.
frälste þom fra grunne Bu 514. flöt biilakt lik vp fran
grunnom ib 532. diiiwlin välto up sion af grunnom ib
137. fiol ... nidher aff brone til grunna Bil 256. foro
nidher som steen til grunna MB 1: 318. ib (Cod. B)
544. i diupa brunna, fe þar äugin grun liafa Bir
4: (Avt) 178. et diupit war swa diup (för diupt) at
thz hafdho änkte grun vndir sik Bir 1: 243. — ganga
a grun, taga slut. första goz gaar a grwn tha wiixir
fatighdom GO 194. — botten (i allmh.) en päninga
säkkir . . . swa diupir at hwat som hälst j ban
lägx thz takir aldrig grun Bir 1: 194. — bildl. thin
giri hafwir änkto grun Bir 1: 222. — Jfr hafgruil.
2) = grund 4. i grunncn, i grund, alldeles,
för-derffuo the thenne skär j grunnen FM 226 (1505).

grund, n. (Bir 1: 127; MB 1: 170, (Cod. A 3) 557;
RK 3: 1588; Su 45, 124; LB 5: 293) och grunder
(dat. grunt SJ 235 (1454). pl. -ar), m. (ST 299;

54 ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free