Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - halfnaþer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halfnaþer
456
lials
i afrad? oot halfmarkland iorþ SD 5 : 293 (1344). Jfr
halfmarkaland.
halfuaþer, m. — halfna]ia triiþe, ». L.
lialfninger, se hiilfniuger.
halfniondo (-nyendhe), räkn. halfmonde, åtta
och en half. SD NS 1: 157 (1402). SJ 16 (1432).
half nyendha hundradha (850) löduglia mark SD NS
1: 16 (1401).
halfnittaiide (halff nyttonde), rälcn. SJ 121
(1443).
Iialfpart, m. hälft. LB 7: 348, 349.
halfpiinninger (halff peninger. halpäninger
L.)f m. L. half penning, siclus wogh op xx halff
peninga MB 1: 387.
halfriltill, adj. half rutten. Bir 1: 171.
lialfsinnde (halff siwnde), räkn. halfsjmde,
sex och en half. haffua j sinne längd halff siwndo
alin Bir 4: 83.
halfskipte, n. delning på det sätt att man får
hälften hvar, ha[fverande. til halffskipte Fil 3: 150
(1450).
halfskipter (halwskipfter), adj. [hl. halfskiptr]
delad i två hälfter med olika utseende el. färg. vnam
tunicam halwskipftan SD 4: 201 (l33l).
halfslangal f. [Äldre Dan. lialvslango] ett slags
mindre kanon, i hel slagne modh tho andra j (half-)
slangor BSJI 5: 12 (i504). ginomskoten medh j (0:
en half-) slanga ib. modh then hel slange och badho
j (half-) slangor ib 14 (1504). thot i sänder oss ij (2)
halffw slänger ib 480 (1511?). xxxij (32) järn lodli,
som tiäuto till do andra hwffwodstykko ok til
lialff-slangar ok sten byssor ib 506 (1512).
halfsyzkine (-syskon), n. pl. halfsjßkon. theras
halfsyskon DD X: 126 (1478, nyare afskr.).
halfsyster (halfsösther SD NS 1: 419 (1405)),
f. halfsyster. MB 1: 363, 369. SD NS 1: 419 (1405).
halftioildo, räkn. halftionde. SJ 138 (1445).
hlllftriiþe, n. L.
half triit, adj. n. L.
lialftunnn, f. [Isl. halftunna] halftunna. ij (2)
halff tunnor ful modh polffner BSll 5 : 506 (1512).
giffua nadhendals clostro ena halff tunno saltan lax
FH 3 : 59 (1445). SO 299. — ss tillnamn, hanis
halff-tunna FH 4 : 50 (1456).
half thridlli, räkn. halftredje, två och en half.
oy möre än halff thridhia spanna läng Fr 351. SJ
121 (1443).
halfvakin, adj. halfvaken. MD 119.
halfvaxin (halffwägxin), adj. halfvuxen. spar
än oy halffwägxnom äldre Su 235.
halfviighis (halwäghis II K l: 149s), adv.
halfvägs. fur 811 the komo half väghis nidhir Gr 280. It K
1: 1498.
lialfiillofte (halff ellifte), räkn. halfelfte, tio
och en half. är thiitta fornompda rwm broet
half-itllofto (10 >/j) allin. SJ 167 (1448). halff ellifte
öreland jordh SD NS 2: 178 (1409).
halför (halfföör), adj. [Fnor. balfoerr] halfgalen.
MB 1: 17.
halföre, m. L.
lialförtogli, /. — halförtogs land (half-
01’tugS"), n. L.
hal i, m. [hl. hali] L. svans, stjärt, thz är göth
at stiäkkia fik ey hala (stat bene galline caude non
fidere fine) GO 926. Iv 4467, (Cod. C, D) 2513. —
halataghl, n. L.
halka, f. halka, slipprighet, thera viighir är swa
som halka (lubricum) j mürkro MP 1: 85. mine fötir
. . . skridhu til världzlica tlünga balko oc ostadhughot
(lubricaverunt in mundialibus) Bir 3: 215. — hatt ställe.
Ansg 177.
halla (halda Fr 1839. eg. samma ord som
hardhla), adv. mycket, ganska, högeligen, än talar
abraham oc halla räddelika MB 1: 191. landith wi
sagbom, är halla got ib 402. GO 384. FI 835, 1163.
Iv 3765, 4147. Fr 1226, 1352, 1783, 1839, 1982, 2251, 2762,
2794, 2807, 2922, 2964, 3189, (B, C, K) 919. Al 4218,
5088, 5535, 8098, 8448, 9722, 9934, 10016. RK 1: 2095,
3663, 4418.
lialmber (-ar), m. [Isl. halmr] L. halmstrå, ban
ökte et korn i iordhinno stundom i mauga lialma oc
agx MB 1: 90. siw ax wäxa aff onom halm ib 236.
ST 400. — koll. halm. ban tugga tha som asno
en-samin halmin Bir 1: 331. ib 4: 9. MB 1: 288. VKR
10. Lg 3: 549. — Jfr langlialmbcr.
halmklädhe, n. öfver sänghalm utbredt kläde el.
täcke, ofuir halmin hafwin måtto . . . ellir oot
halm-kliidhe ellir sengaklädhe aff wadlmial VKR 11. L
3: 549.
hallllkrauz, m. halmkrans. RK 2: 3980.
halmlaþa, f. L.
Iiallliskakul, m. skakel af halm. thz är löös drät
at draglia mz halmskakla GO 1013.
lialiusknr, m. halmlada. hon gig con qwäld
hemelika j cens inanz halmskwr ST 82.
halmstra, n. [Isl. halmstrå] halmstrå. Lg 3: 179.
halna, v. se handla,
lialninger, se hiilfningcr.
lials (haals Su 15. halz LB 7: 2), m. [hl.
hals] L. 1) hals, nacke, casta cajial vm bals
iacobi Bu 165. Bil 114. Bo 223. Su 15. tz or göth thorn,
som . . . swlna äre i halson LB 7: 135. — i talesätt
som afse lifvets förlust, äru fälde vnder wara räfst, med
hand 00 bals (d. v. s. dömas att mista handen el.
halshuggas), äffter fy sum brutt äru till SD 5: 376
(1344, nyare ef skr.; jfr MELL Kg 31). rättit iuir
hwarn fär bryter vm hals oc haiif ib 639 (1347). rotta
ower hand ok hals höga ok lagha MD (S) 228. liff,
haiss och all myn welfordh woga FM 565 (1512). the
skullä warä i kübenhampu om viij daghä eptor
olss-mossou at sonästhä wcdh thoris halss til görondis
ib 326 (1507). — för öfrigt bildl. i åtskilliga
talesätt. thu hawer liardhan hals (populus duræ cervicis es)
MB 1: 319. thu lyughir rättelika j thin hals ST 439.
•— hava a (up a) halsin, hafva på halsen, hafva
ifver sig (ss fiende), hafva emot sig. auncrs haffuer
han menige landet oppa halsen BSH 4 : 317 (1502). —
falla ivir halsin, öfverfalla, anfalla, ath the mik sa
falla owor halsen BSH 5: 133 (1506). 2) karl,
menniska, folkith äre hardhä halsa MB 1: 354. thu
äst ön bardhasto lials oc olydhikt folk ib 447. vände
. . . ordhin til iudhannä ok sagdhe o hardha halsa
KL 143. fule halssa RK 1: (Cod. B, C, D, E, F) 3091.
3) landlunga, landtrygg, låg bergssträckning, i ortnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
