- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
544

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - hyllelöf ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liyllelöf

544

hyrninger

segha wäskor som är ouforbium, turbit, hylle blomster
äller crocus ortensis LB 9: 114. ib 7 : 218, 240, 9: 117.

liyllelöf fhille lööff LB 2: 9), n. liyllelöf,
flä-derlqf. siwdher mari byllelöff ok legger widh
spina-byldh thz doger LB 2: 38. then olyan ther man gör
aff hyllelöff ib. ib 1: 97, 2 : 9, 65, 3: 181, 7: 142.

hyllerot (hylla rod RK 3: (Till. om Chr. 11,
red. B) 6298. hiilda-), /. hyllerot. siwd te vnga
hiilda rötir j vatn LB 7: 247. thå wexer fögha fructh
p4 hylle roth RK 3: (Till. om Chr. 11) 6298.

hylliug, /. = hylnillg. manskap oc hylling
hanom alle byda RK 2: 7673.

hyllist (hyllyst SV KS 2: 110 (i409). hyllest,
hylläst Ilels L J 17. hullest SO 121. hyollest
RK 2: 274), /.? och n. (RK 2: 983) [Äldre Van.
hyldest. Jfr Isl. hollosta] L. huldhet, trohet,
phi-lippus gaff hänne hyllist siin Al 735. godh hyllest
hade iag aff sweriges almogo RK 3: (sista forts.)
4641. vi . . . biudhom hardhelika . . . wndir alla
lydho oc hyllist SD NS 1: 415 (l40S). — ynnest,
nåd, loffuar ban (Kristus) them renliffuis människiom
hiälp oc hyllist Bir 4: 40. vndir gudz hyllist ok
vin-scap SD NS 1: 656 (1407). ib 2: 110 (1409). wi . . .
biwdhom vnder wara gönst ok hyllist Bir 5: 112.
herra hyllist är ey halla langh GO 384. swenin fik
sins herra hyllist Lg 3: 254. konungen fik sua stora
wredhe til hans, at ban kundhe sidhan äldre
offtar-nioer koma i hans hyllist Ansg 237. RK 1: 2389,
(sfgn) s. 188, 2: 121, 274, 983, 1785 o. s. v. SO 121.
MB 2: 197, 224, 260. togho til fridh och liyllost alla
them sigh til them laatha ib 240. man kan ey thiäna
thwem herran (för herroin) til hyllist (till behag;
nemo facit dominis seruimina congrua binis) GO 554.
— Jfr oliyllist.

hylnillg (hyldning), f. hyllning, huldhet,
trohet. then hyldniug och ceder, som rijkesens män
honom giordo och sworo vppa morasteen, thon tijdh han
til konung walder war BtRK 95 (1435, orig.). thora
eda oeh hyldning BSH 3: 121 (1458, nyare afskr.).
moth thera . . . troloffucde hylning ib.

liylta, f. skogsdunge, i ortnamn, si qui
miodh-hyltu vel gydhingshy]tu attinuisse vel attinoro
pro-barentur SD 3: 41 (1311).

liyiiia (hymma. -adhe),v. [Jfr N. hyma, mörkna,
blifva afton, äfvensom hum, n. mörk luft, och Isl.
hum, n. skymning] mörkna, svartna? meg mislikado oc
hymmade (det svartnade för mina ögon?) ther iag
satt düdzsens spräng fik meg tha fatt RK 3: (sista
forts.) 5697.

hyillll (hympn), m. [Lat. hymnus] hymn. TK
273.

hynda, f. [Jfr Isl. hyndia] L. hynda. ST 337. —
liyndo miolk (hynda miölk), f. mjölk af hynda.
LB 7: 33.

hyndsini, se hnndsim.
hyndsiina, se hundsiina.
hynir (hymer Di 256. hymär ib 252, 253
(formerna med m bero troligen på missförstånd), hiner
ib 247, 251, 252), m. pl. [Isl. hýnir] = hunar. tha
flöl moughe aff hynom ok nyffiingom ok togh halfua
flere aff hyner än aff nyffiingom Di 251. ib 247, 252,
256. — hyna här (hyma här Di 264. hyma

her ib 211. hima her ib 253), m. här af
krigare från llunaland. Di 211, 253, 264. Jfr llUlia
här. — hyna land (hymalandh Di 225.
hyme-land ib 235. hymelandh ib 222. hymmelandh
ib 220. himaland ib 271. himalandh ib 247), »;.
= huna land. Di 220, 222, 225, 235, 247, 271.

hyune? skal thw merkya ena stora dygd aff tessa
vatnena, latlior man olyo i tz hynne, tha sywnker hon
tiil grwnda LB 7: 129.

hyr? (hyy MB 2 : 287, den enda anträffade
nominativformen. ack. hy. hyy), m. [Jfr Got. hivi. Agi.
hiv, heov, hed] utseende, färg. alt thet ther var, thet
var alt olikamlikit, än thogh thet tyktis hafva
likam-lekau hyy (speciem corporum habentia) Ansg 181. thz
watu hafwer vnderlik hy Al 2177. swa som bimilen
skipter sin liy ib 7147. — särsk. om menniskor,
utseende, ansigtsfärg, hy. han hauar liusan hy Bu
204. ban hauar sama hugh ok hy ib. Bil 879. gör
thiit . . . lägran liith ellir hy LB 3: 58. vnderlik
räddogha hau tha fik han omskipte badhe lit oc hy
Al 8255. MB 2: 287. Lf K 141. — utseende, skapnad.
genast alexander a hona sa honum thykte tha hans
lnodher na swa waro the lika i thera hy Al 8145. at
qwinnor skulo sik faghra skapa aff faghrom bonadh
the a sik taka mz margha handa klädbom ny at
göra sik en annan hy än som naturan giordho henne
ib 6352. i thy samu som hanom tykto at siälin var
skild vidhir hans dödelica likarna, fik siälin genstan
annan aldra vänastan hy oc fägharsta skipilse (aliam
ptilchenimam speciem corpoiis) Ansg 179.
hyrdränger, se hirdlidriinger.
hyrdha, se hirdha.
hyrdhe, se hirþe.

hyrna (hörna), /. [JtJ. hyma] L. hörn. brendhe
fyra husins hörnor MP 1: 130. Jfr en-,
stok-hyrna samt hyrne. — liyrno sten, m. [Jfr hl.
hyrnusteinn] hörnsten, är . . . wrdhen hyrno steniu
(caput anguli) KL 137. — hyrnu stokker, 711. L.
hyrnadher, adj. Jfr fyra-, tvä-hyruadher.
hyrnbodh (hyrn bod),/. = liymebodli. hyrn
boden vppa östra sydbona SJ 191 (1450).

hyrne (hörne), n. [Fnor. hyrni] hörn. the skuldo
senasta stenin läggia ofwarst j muren j eet hyrne
ST 418. stikkandes starkan eel oppa hwset i fira
hörne Lg 3: 455. ib 474. oplyptis husit a fyra
hörnomen KL 401. MB 2 : 395. iak hördo 011a röst wt
aff ■ iij gul altarens hörnom (cornibus) ib 347. saa
petrus . . . swa som eet mykit linnit skinaude kaar
nidhir sändas af himnomin mz fyrom hyrnom (initiis)
KL 151. sighiande honom wara kläddan i purpura oc
collobio, oc i allom hörnom sänkt mz pärlom Lg 222.
— gathörn, j hyrnit vidh brödhra trägårdh Bir 5:
122. i hyrnet lipa norre sidhonne SJ 72 (1437). widh
hörnit ib 83 (l44l). De anförda ställetia, utom ST
418, Lg 3 : 455, 474, kunna äfven föras till ett hyrn;
till hyrna kunna föras KL 151, 401, MB 2: 347,
395, Lg 222.

liymebodli, /. hürnbod, vid ett gathörn belägen
bod, näst hyrnebodhinne SJ 71 (1437). Jfr
hyrnbodh, ortbodh.

liyrninger? m.? [Al hyrning] med horn el. med
uppskjutande spetsar försedt föremål; med upjistående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free