Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - hyrnotter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liyriiotter
545
ändar försedt tvärträ f dretther, hyrninger, ma]at ocli
sömath BSH 5: 529 (1513). Jfr eilllöruinger.
hyrnotter, adj. Jfr fyrfthyrnotter.
liyrsa,/. L.
hyrte, n.f [MnL hurte. Fr. heurt. hal. urto] eg.
stöt; med stöt förenadt anlopp i tornerspel, häftig fart.
mängt örss var ther a sidho röört swa at thz foor i
spruiig ok i hyrte RK 1: 1440.
liyrii, sannolikt för oliyrp. full hyrä (Cod. A
ful ohyre) Fr (Cod. B) 74.
hysa (/»-es. -ir. part. pret. -ter: af hyst BSH 3:
143 (1463)), v. [Isl. hysa] L. hysa. at ingen skulle hysa
eller hema the forrädara BSH 3: 285 (1470). HSH 20: 294
(1510?). the som halla ok hysa tholka j sinom husom
Bir 3 : 293. VKR 43. rent uäste hyser ey tholikt
wärdli som swa wil orenlika byggia Al 1630. Jfr
nfliysa samt hnsa.
hysikke, n. [Mnt. huseken. Fdan. hysken, hyssikke.
JV. hyske] ufträde, kloak, wordho . . . liffwandes i
hysikke nidher kastadhä LfK 54. Jfr Hildebrand,
Sveriges Medeltid 1: 441.
hytta (höttha: -ön SI) NS 1: 153 (1402); -ör
DU 3: 208 (1476). hitta: -Om ib 230 (1490)), /.
[Mht._ htltte. Mnt. hutte] hytta, smälthytta,
byggnad för malmers smältande, hafwer noghor mester
man minna i noghro hytto en attunda delen IfN
137. hwar som nya hyttho [bygger] SD 4: 749 (1340,
nyare afskr.). mansioues dietas hytto ib 5: 593 (1346).
ib NS 1: 153 (1402). DD 1: 88 (1440, afskr.) o. s. v.,
3: 190 (1395), 193 (1427) o. s. v. — I latiniserad
form. vna eum hyttis in monte ferreo SD 4: 54
(1328, gammal afskr.). hyttas nostras in monte ferri
nericie ib 5: 511 (1345). — Jfr iiiril-, kopar-hytta.
— hytto audbndh (-anbodh), n. redskap el.
inventarier i en smälthytta, mz . . . allom hytto
anbodhom. som the hytto tilhörer DD 3: 193 (1427).
— hytto bygning-, /. hyttbyggnad, hytta. DD 3:
193 (J427). — liytto del, m. del i hytta, hyttdel.
SD NS 2: 265 (1410). — hytto liogh? een
hytto-stadh . . . med hytto hogh DD 1: 29 (1357, nyare
afskr.). — hyttokämpe (hytta-), m. ss tillnamn.
halwarder hyttokompe SD 1: 440 (öfvers, af ett dipl.
fr. Dalarne af år 1268). halwardher hyttakämpe DD
1: 45 (1386). — hytto stadher (hytthe- DD 3: 199
(1440). hytta-), m. plats för hytta? DD 1: 29 (1357,
nyare qfskr.). medh hyttom oc hyttastadhom ib 45
(1386). ib 3: 190 (1395), 199 (1440). — liytto ströinber
(hytta-, höttho- DD 3 : 208 (i476). hitte- ib
230 (1490)), m. ström med hvilken hytta drifves, j
hytto och hyttaström j qwarn och j qwarna ströma
DD 1: 145 (1491). med . . . hytto och hyttoströma
ib 148 (1492, afskr.). ib 3: 189 (1392) o. s. v.
hädzla, se liäzla.
liiidha (häädha. -ir, -de, -der. part. pret.
hädher GO 315. hedher Lg 3: 79. hädhin: hädhne
LfK 54; formen är emellertid ulan tvifvel framkallad
af det föregående haldne och det efterföljande
slagne), v. [Isl. hæffa] håna. häda. then som hädhir
(blasphemaverit) ihesu christi nampn Mr 1: 35. häddo
christi iärtekne ib 94. heddir ok slaghin oc sputtadhir
ib 47. wordho . . . fför hadh oc gab haldne, hädhne,
slagne LfK 54. en hädhir ok annar sputtar Bo 181.
Ordbok.
blyghiandis for thöm som han hääddo ib 196. ib 195.
KL 156. Bir 1: 16, 134 , 271, 2 : 299, 325, 3 : 59, 224.
ST 58. MB 2 : 245, 248. Lg 586, 3: 79. Al 1577, 2115,
2717, 4413. war han aff poro hädder ib 5335. thenna
fäghrind är här hääd (försmädad, föraktad) swa ära
wara qwinnor ey kläd ib 6361. hwar är swa hädher
som han är klädher GO 315.
(lillan (hädhon Di 264. hedhan Iv 220. hadhen
Di 254. heden RK 2: 353o), adv. [Isl. héSan] L.
1) hädan, härifrån, bort (jfr af 1). gak häpan Bu
135. af naturo. som alla hit födde ok alla häpan
före iäm fatöka ib 153. ib 19. Bil 113. Di 254. hon skulle
rasklica hädhan callas af gudhi til äuärdholica
helbrygdho KL 355. ther til ath syndogh människia skal
vitha huru wadlikit är hädhan kallas vthan scriptainal
Ml’ 1: 6. tolkin . . . hulkin han hädhan gaar j sinom
ytarsta dagh ib. äldre moude mik hedhan langa Iv 220.
— hädhan ok thädhan, från ena och andra hållet,
från alla håll. alla andra som the kundo til sik
dragha hädhan oc thädhan (hitic inde) a alla sijdhor
Ansg 191. 2) härifrån, borta (jfr af 2). veet
man ey af för än ban är hädhan Bo 91. iak bygger
hädhan ekke fiärre Al 8052. ban är ey hiidhau ena
mila Fr 1587. RK 2: 3530. — hädhan af,
hädanefter, från denna stund el. tid (jfr af 3). thetta
skal wara idher sidhwänia nw oc hädhan aff MB 1:
307. Bir 3: 267. Fr 2570. — ]iiidlian fran (hädhan
fraan Bir 2: 218; Al 1426. hädhan fra Gr 26i;
MB 1 : 19, 172, 227; Fr 2552), hädanefter,
här-efter, från denna stund el. tid (jfr fran 8).
hädhan fran thänkir iak äkke swa göra Bo 54.
the vilia äkke längir swa skämmelica thiäna idhir
hädhan fra. som the liawa giort här til Gr 261.
jak vil bätra mik hädhan fraan Bir 2: 218. Bo 142,
200. MB 1: 19, 172, 227. Al 1426. Fr 2552. RK 1:
3829. Bir 3 : 30, 440, 4: 77, 129. —• med
utgångspunkten i en förfluten tid, till hvilken den talande i
tanken förflyttar sig: från denna tid. mädhan han
hädhan fran (exinde) ville halla vppa at predica Bo
39. hädhan fran oc til han var tolf ara läs man ey
af honom nakat ib 23. — liädlian i fran (-i fra
Gr 315. -j fra Bir 3: 439. -j fraa ib 312),
hädanefter, från denna stund el. tid. hädhan i fran skal
han af os taka alla brödhrina KL 351. varin hädhan i
fra siälfwiliandis lydhoghe . . . sancti gregorij
bud-ordhom Gr 315. Bir 3 : 312, 439.
Ilädhare, m. bespottare, hädare. MB 2: 311, 325.
llädhelika (-liga), adv. [Isl. hæSiliga] h(hiligt,
snöpligt, far ey hädhon saa hädeliga Di 264. saa
häde-liga fran honum fara ib.
hiidheliker, adj. [Isl. hæJiligr] hånande, hånlig.
thz war hädelikth MD 35.
hädllilse, n. pl. och f. hån, smädelse, hädelse.
vardom wi til atlöghe oc hädilse allo folke MB 2: 152.
för theris bannor oc gudz hädilse ib 311. LfK 12.
hädilsonna nampn MB 2: 352. mz . . . löghe ällir
hädhilsom Bir 5: 77. — liiidbilsa tekn (hädilse-),
n. tecken som innebär hån el. hädelse, screff pylatus
cristi hädilse tekn oc satte wppa korsit Su 310.
lläf[), f. [Isl. hofS] L. 1) innehafvande, besittning,
bruk. SR 5. änkte se thet faghert ok lustelikt godz i
ängiom ella öghiom ella androm stadhom ther ey skal
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
