Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - iärnadher ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iärnadher 635 iärnkamber
ena kisto vol förwarit med tylbörlig richens jern, ther
ogerningxmen innä scholo forwares BSH 6: 612 (1512,
nyare a/skr.), fangas oc sätias i kronones jern oc
kijsta ib 513. j idhor torn och järn .lator mik bewara
RK 2: 752. läggis j järnen PM 23. ib 28, 29, 31 o. s.
v. — Jfr bor-, du ra-, fat-, Aske-, hals-, hand-,
hug’-, kappi-, plogli-, rif-, rist-, smidhis-,
st an ga-, thvär-iärn.
iärnadlior, adj. [Jfr hl. järna, v.] järnbeslagen,
järnklädd, port Inka järuadh (ferrata) KS 85 (209, 94).
j kirkionna iärnadhom (ferreo) wmgaug Bir 4: 84.
nyo hwndrat järnadha (falcatos) stridz waghnar MB
2: 79. Jfr be-, o-iärnadher.
iärilband, n. [Fnor. järnband] järnband, bundos
hans händir oc fötir mz iärnbandom KL 250. Lg 546,
3: 230.
inrnbioglier’{ m.f järnring, järnkedja? smidlia
them sidhan thnngum iärnbioghum (magno pondere
catenarum cunstricti) Lg 343.
iärubiärgh (iarnbyärgh. jernbergh GS 31
(1380)), n. järnberg, järngrufva. han skal hawa ängin
friþ. antwiggiä i dalnm. ällr a nokro borghono. som är
iarnbyärgh. silfbyärgh. stalbyärgh SD 5: 637 (1347).
GS 31 (1380). BSH 5: 511 (1512, nyare afskr.). —
iiirnbiärgs lnalmber (järnbärgs-), m. järnmalm.
PM 57. — iiirnbiürgsnian (järnbergs- BSH 5:
632 (1520). järnbergx-), m. bergsman som bearbetar
järngrufva. wii . . . heise oder alle wara kero wonner
och brödor copparbergxmeu silfborgxineu järnbergxmen
och menige almogen i allo dalane DD 1: 159 (1497).
BSH 5: 632 (1520).
iärnblasare (iarnbläsäre), >«. L.
iärilboia (-boya), f. järnboja. lagdho ban
iäru-boyor a hona KL 315. ST 251. Su 234.
iürubolt (järn bult), »». ? jämbult. lüsa järn
bultar BSH 5: 506 (1512).
iüruborj) (iarn borþ Bu 50l), n. järnbord. Bu
501. som aathe af iärnbordhe Bil 470.
iärnbro, f järnbro. huru han kom jwi ena järn
bro in j eet biärgh Bil 710.
iärnbughi (iarn boghi), m. L.
iiirnbllker, m. järnbuk. drinkara hulko iern buk
synas ath hafua MP t: 72.
iarnbyrþ (iarn- i.),/, fJfr Jsl. järnburtfr] L.
järnbörd, bärande af glödgadt järn. han bödh puppo
»äria sin gudh christum mz iärubyrdh Bil 762. —
iambyrþa mal (iarn-), n. L.
iärubäuker, m. järnbänk. ST 121.
iiirndyr (jern dör: -dörer RK 3:4105), /.
järndörr. RK 3: 4105.
iiirnfat, n. L.
iärnforma, f. järnform, gjutform af järn. 11 iern
formor till hakabysse lodh FH 4 : 84 (1499).
iiirngadder, f.t järngaller, läth them hesteuom
göra eeu stal alf starkom iärugaddrom ST 514. ban
(o: cboren) skal kriugom gärdhas mz iärugaddrum
(gerris ferreis) Bir 4: 84. en wmgauger skal wara
kringom kirkiona inuantil widher wiigghiana intäppter
mz iärugaddrom ib. innan iärngaddrana (infra
ambi-tum ferreum) ib.
iiirugisl (iarn gisl: -gislom Bu sot, 524), f.
järngissel, mz hwasse järngisl Bil 793. Bu 501, 624.
Pa 17, 22. MB 2 : 363.
iiirilguista, f. gnista frän glödgadt järn. flögh
salught folk som järngnisto v brunnenoui Pa 22.
iiirngrep (iarn-), /. [Jfr hl. järngreip]
järn-grepe, järngaffel, varþ . . . ban ouan a ma]) iarn
gropom (cum furcis ferreis) {irängdar Bu 416.
iiirngriud (-grynd: -grynda KL 409. pl. -ir.
-ar), f. [hl. järngrind] järngrind, järnbom, kastin
offwer iärngrinda (vectes ferreos supponite) MB 2:
402. iärngrinder (vectes ferreos) sunderbröt han ib
403. heluitis porta laasa oc iärngrindher (insoluta
vincula) gingo smider ib. KL 409, 410. — järngaller.
wtan Win iärrigrindena (extra . . . ambitum ferreum)
skulu altara byggias Bir 4: 85. widh iärn grindenar
ib 5: 39. ib 27. konung philippus läth them hesteuom
göra een sadel aff starkom jern grindom
(texthandskriften: stal aff starkom iärugaddrom SU) ST (Cod.
Asc.) 560.
iiirngruva, f. järngrufva. mz theein delom jak
haffuer liaffd j järn grwffwom ther om kring DD 3:
237 (1496).
iiiriihal (iarn hal. iarn hall (frf. vok. i and.).
iärnhäll (frf. vok. i and.)), f. järnplåt, järnskifva.
dömde liänne skärsla at tro]ia fam fota brännande
iarn hal Bu 419. troþ ... vt ini alla iarn halla (Cod.
C. iärnhälla Lg 101 oj ib. sänkia brennande järnhälla j
thera sidho Pa 22. Lg 977, 1008, 1014.
iiirnhalster (järn haaster: -haastre Lf K
237), n. järnhalster. Lsi 3: 156. Lf K 237.
iiiriihaniar (iärn hammar), m. järnhammare.
MB 2: 80.
iiirnhandske (järnhanzske), m. järnhandske.
drogh en briuando järuhanzska a sina hand Bil 762.
* iiiruliatter (hiern-, iarn-), m. [Fnor. [-jårn-hattr]-] {+jårn-
hattr]+} L. järnhatt, ett slags hjälm, mestärämannom
louas |)ät at haua . . . iaruhat SD 5: 638 (1347).
iärnhat ok hiälm ok päkilhuwa Al 3327. RK 2: 8862.
FH 4: 84 (1499), 6: 48 (1457). iiij armbörst oc vj
hiern-hatte FM 76 (1457, daniserande).
iiirnhilll (iarn-), n. järnhjul. Bu 510.
iiiruhiiilinber, m. järnhjälm. Lf K 170.
iärilhiiirta, ra. hjärta af järn. bildl. hawaude iärn
hiärta KL 214.
iarilhovuþ (jernhuuud), n. [Isl. järnhöfui]
järn-hufvud. ss tillnamn, de jacobo dicto jernhuuud SD 1:
739 (omkr. 1270-talet).
iiirnhuggiii (iarn huggin. iarnhoggin), p.
adj. L.
iiinihnmble (järnhumbla), m. humle som i
skatt erlägges i stället för järn. BtFH 1: 316 (1413,
J. Bures utdrag).
iäruhytta (jarn-. iärnhyta DD 3: 189 (1392)),
f. hytta el. masugn hvarest järn smältes, jarnhyttonar
a silbergheno FfN 136. DD 3: 189 (1392).
iärnhälla (iarn hälla), f. — iäruhal. lät koma
brinnande iarn hällo (Cod. C. iärnhällor 977; laminas
ferreas) Bu 188.
iiirnhärdska (-härdzska), f. järnhårdhet, o
mins hiärta obügholika iärn härdzska (duritia ferrea)
Su 408.
iiirukaiuber (iarn- Bu 422, 530), m. [hl. järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
