- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
3

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - maþer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|lin]ier

3

ma]ier

vidheratto-, viþerileln-, vi]iergangn-,
vidlier-lags-, vidherlägs-, vilda-, villo-, vingana-,
vit.uis-, väldis-, viirk-, värna-, värulds-, viist-,
viittis-, ymu-, allis-, älskogha-, ämbitis-, ät-,
ättalevis-, ölbnds-, örlogs-, örlögliis-ma]ier el.
-man, äfvensom bygliþa-, eds-, of)a-, fasta-,
fasto-, folklands-, fästo-, hainnu-,
hanabygg-ia-, hnndaris-, innan sokna-, iänikyrnis-,
iiiin-nuiiga-, iunngats-, mätanz-, stadhfästis-,
stäinnu-, ]ling-, ]iings-män. — manna athäve, ».
mensklig handling, menskligt foretag, tliz folk som
li-wer lnedh dygil ok mandom ok medli hofsiimio i ma.it
ok dryck, ok sympni ok i waku, ok i ordom ok i
giir-liingom, ok klädhom ok i allom manna åthävom A’.S’ 14
(32, 15). i alla (itro/, för al loj manna åthiiue iir
för-hiixan godh ib 82 (202, 89). i androm manna ätliäuom
ib. — niaiiiia hindi|, n. [hl. mannabldit]
mennisko-blod. gödz äldre swa mykith manna blodli som ij the
striidh war gutith tha Al 3366. KS 81 (201, 89), 83
(205, 91). ST 339. BK 1: (Yngre red. af LRK) s. 264.

— manna bygllþ, /. [hl. mannabygif] uf
menniskor bebygd trakt, vistelseort för menniskor, ryma
Mrren fra manna hygdnm Bu 207. — manna liainpn,
m. mensklig hamn, mensklig skepnad, liit ihestis
dyiif-wllin taka manna hampn MP 2: 57. Jfr manz
hain bor. — manna lWilghan (mannahelgan),
f. personlig fred och säkerhet. MD 422. — manna
llåtta, f. mansliätta, kapuschong som hör till
mans-drägt. OS 5i (i45o). — manna kinrtil (-kiort.il), m.
röck. skrädare taki for manna kiortil oc qwinno kiortil
medh xxx knöpe i öre OS si (1450). — manna
kloster, n. munkkloster. ST 375. — |Hil|||la
klädlia-honadher, m. manlig drägt. KL 298. — manna
kyn (-kön. -kiön), n. 1) menniskoslägte, han
. . . 1 iitiir alt lnannakiön füdhas af enom man KL 161.

2) slag af menniskor, tliry manna kün liknas thrcm
skjporn Bir 2: 171. iiru thriggia handa manna kön
thiänande mik j tliesse warldinno ib 1: 39. — Jfr inan-,
iiiaiiz-kyn. — manna lifnadhor, m. mensklig
lefnad, räknas thrigia handa manna lifnadhär här i
wärildene KS 3 (5, 3). — manna likll! n.?
menni-skoskepnad. aff malm ok cer lot nan giwta ij manna
likne beläte mång Al 4455. — manna Iivorne, n.

— manna lifnadhor. annat manna liwärno KS 3 (6,

3). — manna lof, n. [ hl. mannalof] lof rf menniskor,
menniskopris. MP 1: 48. — malma liatlir, f.
menni-skonatur. MP 1: 155. — manna röst, /. menniskoröst.
hürdho [the] ona manna röst . . . ropande KL 313. Sa
424. — manna skor (månne- GS si (i450)), m.
manssko, karlsko. göra . . . snöradha manna sko SO
19. as si (i45o). — manna störtning (månne-),

f. manspillan, thenne maune slörtningh och oskyllogo
blodz vtgiwtilsse HSH 20: 71 (1506). ib 100 (1507). BSH
5: 96 (1506), 174 (1507), 261 (1508). Jfr lUailZ stöl’tillg.

— manna tal, n. L. Jfr mantal. — manna
väkt, /. L. Jfr manvät. — manz ålder, m.

[hl. niannsaldr] lef nådatid, ålder, han var förste . . .
at manz aldro Bu 58. — man/ anlito (-änlite), n.
mnmiskoansigte. cot loghandc manz änlite Bir 3 : 203.
ib 471. — manz baili, m. [Isi. mannsbani] L.
mandråpare. thän snödlie manz banin (d. v. s. djäfvulen) Bo 49.

— manz bot (rnanns boott BtFH 1: 106 (i4si)), /.

L. mansbot, dråpsbot. vm the manz botena epter lians
dödha brodher SJ 180 (1449). BtFH 1: 106 (1481). —
pl. fulla manz böther Fil 2: 117 (1438). — Jfr
mail-bot. — manz byrj), /. L. — manz byr]ie, /. L.

— manz del (-deel), m. manslott, del som
tillkommer hvar särskild deltagare el. delegare, at fornempde
brun hörer almännelica menhetinne til oc grannome
tliär vm kring til oc eigh schipper clauusse al ena
vtan swa mykit som enom androm en manz deel SJ 84
(l44i). fastade och uplodt ... ön mans deell i
wt-gryckenn och en mansdeell i rog (d. v. s. en lott idet
Jiske som eger rum i hvar och en af dessa sjöar) VD

1: 115 (1464, nyare af skr.). — manz (linper
(manz-dywper), adj. mansdjup, af samma djup som en mans
längd, groffuo tho . . . ena lnanzdywpa graff Lg 3: 473.

— manz gärning (inans-), f. mannadåd, bedrift, i
fromom ok dyghdelikom mans gärniugom KS 78 (193, 85).

— manz haillber, m. [hl. mannshamr] menniskohand!,
mensklig skepnad, sagdhe gtidh wara komin en then
dyraste jnnan manz hami Bil 228. Jfr manna ham|||l.

— manz hand, f [hl. manushönd] 1)
menniskohand. jak hängde mina skiäru j soolgisla oc hon skar
mora korn hängiando än the andra skaro j manz
handom ST 128. 2) manlig el. kraftig hand? the
slogo ther mz manz hand xxxM licdningo j häll Va
46. — manz hember, m. Manhem, menniskoverld,
af menniskor bebygd verld, februus pluto tok mä[)
wald con vänastan qvyne af manz hem tel liäluitiz
Bu 9. Jfr nianliember. — manz höglier, adj.
[N. mannshog] manshög. BK 3: (sista forts., anm. i
brädden) s. 197. — lliailZ kyn (-kön), n. menniskoart,
menniskonatur. ä[r] hans licame ok alt manzkön iorþ (at
ädhle) (caro nostra quædam terrea substantia est) Bu
145. Jfr man-, manna-kyn. — manz liniber,
m. manslem. LB 3: 152. —• lliailZ låter (-loter
Z,.), m. [Fnor. mannshlutr] L. manslott, den lott som
vid själ- och sillfångst tillfaller hvar och en af de i
fångsten deltagande: vid fångstens delning skulle i
Helsingland en hel, i vissa fall blott en half
manslott utgå ss afgift tillhörande Olofsgärden. de captura
foce, pro docern personis dimidium manslut, do viginti
vol sedccim personis vnum iutegrum manslut, et de
captura alccum do qualibet sagcna que habuerit pro
manslut duas mosas vnam mesam SI) 3: 165 (1314).
Jfr manskiit. — manz ordh (mandzord), «.
utsaga, yttrande, epthor thonno XII manna mandzorilom
som nv j nämpdenne satho Fil 4: 53 (1457). —
lliailZ skogher? m. sköt . . . vndor nilis en manzs
skog ocli fisko vatno BtFH 1: 218 (1507). — manz
slagll (mantzslagh), n. 1) slagtning, strid.
the rytza toghot tha jnnan ön dagh ella haffde ther
warit eth manzslagh It K 1: 1629. ib 2665. thorn winna
vtan mantzslagh (sine congressione pugnœ) MB 2: 156.
2) dödande, blodbad, nederlag, giordhe mykin skadha
oc manz slngh owir alt rikot MB 2 : 268. 3) dråp,
dråpsak. effthor thet . . . jak komyn är j manzslagh
Fil 5: 30 (1465). — manz stor, adj. af samma
storlek som en man el. menniska, manshög, giordho korsit
manz stort Bil 866. — lliailZ störting, f.
manspillan. thetta krijgli örloch mantzstürtingh 1)1) 1: 208
(1508). Jfr manna störtning. — manz säte?
m.f ett slags på (Iland brukligt nät (af den storlek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free