Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - ofylter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofylter
150
ogilda
lig. ofyllelikt léon Bil 512. rika manna uidzskapir är
ofyllolikin Ml’ 1: 281.
ofylter, />. adj. L.
ofyrillil (u-){ t’. [Fdan. ufyruie] misshandla. VML
1 B 48: 1. Se Kock, Förklaring af fornsvenska
lagord s. 15.
ofäilt! (owäffle JA 254; oäffle MD (S) 244. oefli
L. ofvälli L. Uäfli L. uräfle A.), n. [Jfr lsl.
ofrofli] A. öfvermakt, the haffdo ofäfle wider at striila
RK 1: 1737. MD (S) 244. Di 254. ofiíflÍS las, b.
öfvermåttan stort lass. faar natwran oin sidlier swa
luykith off äfflis las ower sik aff oworwätis mat oc
dryk MB 1: 108.
ofägllill, adj. [lsl. lifoginn] bedrifvad. kumbar mot
hanom fäghin ok warþar ofäghin Bu üt.
ofälder (u-), p. adj. A.
ofärd 11, /. [Äldre Dan. ufærd] 1) olycklig färd?
jak tror at the ryssa foro ena ofärd (Klenimings
uppl.: jak tro the foro ena rytza färd 1: 1539) RK
(Had. uppl.) s. 62. 2) (färd, olycka. MB 1: 392.
UK 2: 3333. sääl är the siäl . . . som vardher var
af annars oftirdh Su 410.
ofiirdliogher (-ugher. -igh), adj. L. 1)
i färdig, vanför, kroppen var hanom ofärdhogher KL
319. korsit . . . lax vppa axlana hans som nw värö
brutna oc slitna älla ofärdogha Bo 182. han fiüll sik
allan ofärdbughan Lg 3 : 232. 2) dålig, ond! noger
vranghviiss oc ofärdigh man BSll 4: 189 (1495).
o fäster, p. adj. [/«/. lifcstr] A. icke fäst, icke
tro-lofvad. med dat. lokkar nian ioinfrv månne ofästti MB
1: 338.
ofätuglier? (ovätugher; enl. Klemming. KS
(Fragm.) ti, har Bure i sin handskrifna ordlista:
ro-vottugan (uti Exomplarct stodh overtughan slukaraj 42:
24 . 43 : 5"), adj. för mycket ätande, fråssande, glupsk.
liau halda alle vitre män firi ovätughan (handskriften
synes dock, ss anmärktes, hafva haft overtughan) slu*
kara KS 42 (109, 4(1). tho mågho sik wita owätugha
(handskriften synes hafva haft owortughaj slukara ib 43
(110, 46). (Möjl. ha ovortugban, owertugha skolat
föreställa ovärdhughan, oviirdhugha; jfr Rydqvist 3: 301.J
ofödder (v-, uföder A.), p. adj. A. (född. af . . .
batho föddom oc vföddom SD NS 1: 147 (1402). batho
foro föddoni oc oföddom ib. MB 1: 1. MD 42. BSll
5: 581 (1517).
oföglia, f. [Mnt. unvoge] del som är opassande el.
otillbörligt, otillbörlighet, ofog. talar ofögho til bonum
MB 1: 234. at thik timc ey oföglia ib 334. swa mykin
ofögho kan thu drifua Iv 585. avvi then last ok tlien
ofügha the begingo a honom RK 1: 3955. hwat oföglia
llior sked lie ST 337. Jfr ofogll.
oföglia (wfögha. ofögho), adj. [Mnt. unvoge,
ungevoge] som beter sig otillbörligt, olitfsad. swa ofögho
folk liafuur iak ey seet lo 4068. grympt folk war thz
oc oföglia Al 9415. een inatgirugh man ok wfögha
latir sik ey nöghia GO 575.
oföglielika, adv. [Mnt. unvogcliken, ungevogeliken]
pa ett opassande sätt, otillbörligt, hon talar oföglielika
til iosep om syudelika gärning MB 1: 233. Iv 3082.
oföghelikcr, adj. opassande, otillbörlig, mz
ofügho-likoin ordliom MB 1: 234. KS 24 (60, 26). tu skalt
llya ofmykin ok oföglielikaii låtr ib (59, 26).
oföl- (oföör SD NS 2: 227 (1409, afskr. fr. 1411).
vför: vfört Bil 216. v för ib io4; v föra ib 347. ofös
för oför KS 41 (107, 45)), adj. [lsl. üfcerr] A. 1)
icke farbar, ofarbar, thu vigdlio hafwit tliär thu fort
vfört ifwer Bil 216. 2) nr stånd att röra sig,
ofärdig. baros o foro a barom Bu 520. Bil 104. KS 41
(107, 45). at hawa krankan likania oc oföran MB 1:
113. lians armbar . . . varþ oför Bu 525. — vanför,
orklös, ur stånd till arbete el. krigstjenst, är frälses
mannen gamal äller oför, swa at ban forma ey
siäl-wcr {liänistenuc vppc halldä SD 5: 477 (1345, nyare
afskr.). han giordho tha fult for sin fadher badhe
a thiugom och stämpnom, for thy at han war gatual
oc oföör ib NS 2: 227 (1409, afskr. fr. 141l). —
som ej med frihet kan röra sig. var vordhin
stad-ugliir aff ostadughum ok föör aff oförum Bil 880.
3) ur stånd, oduglig, hänna händhcr wrdhu v lora til
ärwdhis Bil 347.
oföre (oferi A. öföri A.), n. [hl. üfæri] L.
omöjlighet att färdas, väglag som gör det omöjligt alt
färdas, hor iir och alzs in the tiil spisningh, och kan
in the inkomma för oföre skwldli BSll 5: 141 (1507).
ogaglni (ogangn. ogang Lg 3,- 483), ». [Isl.
ligagu] ogagn, skada, olägenhet, svårighet, thriggia banda
ogangn dröfuir oc mödhir mannana natur Ml’ 2: 122.
thztä slot haffuer giort mykit ogagn hade iulendzskom
oc wdlcndzskom Di 66. thor timar thik af tliry ogaglni
Ber 259. ärfwodhande i vmskiptolikom siälinua
dröf-wilsom ok androm ogaghnom Su 431. Lg 3: 4S3. lidlia
the ther mangahanda ogagn FH 2: 129 (l44l).
ogagliiiliker (oganghlicher. ogagnlikin. n.
Oganghlikit Ansg 177), adj. onyttig, skadlig,
marghä-handä sidhwäniiiur, flere hardliä ok oganghlichii iin
ganglilichä ok godliä SD 4 : 464 (1335, nyare efskr.).
ib 5: 374 (1344, nyare afskr.). skodhando hwat edhin är
. . . gagnlikin älla ogagnlikin Ml’ 2: 165. vi
stygg-ioms storlika oc mykit vidir alt thot som fanyt [är] oc
oganghlikit (quot uana et otiosa sunt) Ansg 177.
Ogaiuail, n. [lsl. ligaman] sorg. tlizta gautau vard|t
thöm ogaman Bil 877.
Ogailgiu, p. adj. [iV. ugjeiigon] som icke inträffat.
thu skalt ey swäria for ogangith maal (quod qucat
accidere turans noti iificiare) GO 822.
ogen (ogeea. komp. o genne A.), adj. [lsl.
tigogn] A. opassande, olämplig, orimlig, motbjudande.
at vars herra ordh ey synins os swa ogoon som the
syntos hinom discipulis Bo 116. modheren hans sagdhe
ath ban skal kallas iohannos, them thotte thz vara
ogcnt Lg 3 : 497. war thz för honom swa ogontli oc
lodesamt (för lcdosamt; insipidum ... et ineptum),
som wansmakande mathor Su 6.
ogendragliande (wgendraghande), p. adj.
som ej kan tagas tillbaka, oåterkallelig, til hulkens
niäre visso ok wgendraghande (irretractabile)
vituis-byrdh SD 5: 678 (öfvers, i vidim. fr. 1467).
ogenkalleliker, adj. oåterkallelig. BSH 2: 117
(1400).
ogenlika (oginlica), adv. opassande, otillbörligt?
hulkit som thikkis vara oginlica swarat Bo 61.
ogilda (ogilla, vgillä. -aþe, -aþer), v. L.
ogilla, förklara ogiltig, upphäfva, aatskilia, holchoii
lagboch skulle gillas eller ogillas BSll 5: 187 (i507).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
