Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - ohyre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofoyro
153
oidhin
ohyre, /.? [Jfr D. uhyro] = ohyra 12 ther
bliffwo (lüdhc rosa wille . . . thz war ey skadlie um
the ohyre Al 7402. — i nllmh. det som dr ovanligt el.
trolskt, os är här uu äwintyre koniin a hand ok ful
ohyre Fr 74.
ohyris (vhyris), adv. ofantligt, ohyris mykith
MB 1: 312. ib 395, (Cod. B) 547. vhyris länge ib (Cod.
B) 534.
ohyr]iker, adj. [Jfr lsl. lihýrligr. Mnt. unhürlich]
ofantlig, vax to swa stora ok ohyrliea thässa lauz
synder Bil 211. Jfr ohörlikor.
ohyroghis (vhyrughis), adv. = ohyris.
vhyrughis girughe MB 1: (Cod. B) 563.
O]liigl|llOlll, adv. ohäjdadt. jak vt]agdhe rumlica
värlz godz ok fortäradhe ohägdhom Bir 3: 142.
oliiiiudcr (». ohämpt RK 1: 2850; Ball 4: 317
(1502)), p. adj. [/si. dhefndr] ohämnad, thessa stora
ogerningena ville gudz rätvisa ey lata ohämda vara
Ansg 203. ath gud läte wara thz ey ohämpt RK 1:
2850. BSII 4 : 317 (1502).
ohüniter (-hämpter), p. adj. l.
ohümlor, p. adj. som icke händt, ogjord, om
thou nä skadhin ware ohäuder Al 3715.
ollördlior, p. adj. [lsl. ühcyrlfr] ohörd, oerhörd.
t||imad||e oet miraculum ohört för Bil 877. gör ohürdh
thing ok owan Bir 1: 114. do mz ohördhom dödh ib
3: 15.
ollürlikn (-liga), adv. [Isl. dheyriliga] 1)
j>d ett sätt hvartill man icke hört maken, ohyggligt,
gräsligt, förskräckligt, talar ohörlika (blasphemaverit)
om gudz liampn MB 1: 372. qwaldes omilleliga ok
ohürliga Lg 3: 557. — oerhördt, förskräckligt,
ofantligt. ohörlika (Cod. B vhyris 534,) länge MB 1: 78.
ohörlika wredher ib 339. baswna bläster wäxte ä meor
oc meer ohörlikare (paulatim crescebat in majus et
prolixius tendebatur) ib 330. 2) orimligt, at han
swa ohörlica (absurde) spordhe KL 201.
ohörlikor (-likin Ber 283. /. ohorliken Su 47.
ohörlekin ib 234. n. ohörlikit Ber 173; Su 121;
Lg 3: 404. ohörölikit ST 97. ack. f. ohörlica Gr
315. ohörelika ST 444. pl. ack. f. ohörliga Lf K
237. H. ohörlik Su 55. ohörelik ST 185. best. form
sing. ack. f. ohörliga MB 2: 133), adj. [lsl. [-liheyri-ligr]-] {+liheyri-
ligr]+} 1) oerhörd, exempellös, oftast i dålig hem.:
förskräcklig, skändlig. o fadherlika inälffuanna ohörliken
(inaudita) mildhot Su 47. liwii öker thu tha thin
klaghamal, som tik nakot nyth oc ohörlikit hänt
haffdho ib 121. Lg 3 : 404. o ohörlikin fattigdomber
Ber 283. thz iir ohörölikit at cristit folk skal sin
gudh försaka ST 97. tholde . . . ohörelik thing ib
185. for idhra omaiinclica oc ohörlica grymelikhet Gr
315. Su 234. mz ... ohörlichom pinom Bir 4: 199.
LfK 237. vtan synden ware giordh mz them månne
eller kono, som ohörlikast är at synda mz MB 1:
301. för the ohörliga gärningh tho giort haffdo mz
qwinnoqno ib 2: 133. ST 444. o liwru fwlt oc ohörlikit
(absurdum) thz är at nwnnnnar göra thz i klostromin
hwilkit hörror oc wärdzlika qwinnor pläglia göra i
wärdlimic Ber 173. 2) orimligf them bywdande iämwäl
ohörlik oc omögelik tingh Su 55. — Jfr ohyrliker.
ollöroghor (-iger), adj. olydig, ath woro egne
vndersaate göris oss ohörigo I1SH 19: 112 (1505).
Ordbok II.
ohövelika, adv. [lsl lihæfiliga] på ett opassande
sätt, oanständigt. KL 51. Bo 192. ST 14. 225. Su 418, 424.
ohövcliker (ohöuelikin. ohöfliker.
ohöfflek-in. n. ohöuelikit Bo 59,174. ohöfwelikit Ber aei.
ohöffuelikit Su 116. ohöffweligit MB 2 : 297. ack.
111. ohöuelikin Bir 3: 469. pl. nom., ack. n.
ohöfwe-lik. ohöuelikin), adj. [Fnor. lihæfiligr] 1)
opassande, otillbörlig, aff ohöwclikuin lek KL 51. ib 101. alf.
thätta thikkis vara ohöuelikit oc ey väl standa Bo 59.
ib 174, 193. Bir 3: 469. Ber 261. Su 116. taladhe opta
... om tlioligh ohöfwelik thing til |länna ST 444.
fore . . . ohöweliko maning oc tiltal.m BSII 1: 187
(1386). 2) olämplig, otjenlig. foro ollüflica fasto Bir
3 : 304 . 3) oloflig, illicitus, ohöfllekin GIJ 3. MB 2:
297. 4) otjenlig, oskicklig, gina tho (benen) aff sik
fanyt ok gnizslandc lindh uar the samanslas oc äru
ohöuelikin (inhabilia) til at göra rätuisonna friict Bir
3: 220. är ban ohöuolikin oc ey qwäinelikin til
ande-lica gerning ib 339.
ohöviska, f. [Fnor. dhæverska] ohöfviskt el.
otillbörligt beteende, otillbörlighet. KS 54 (137 , 58). stor
ohöuisca (inlionestas) är at androm herra gina tro ok
androm thiiinist Bir 3 : 390.
ohövisker (ohöffwitzsker: -itzske MB 2: 369.
ohöffwidzsker: -idzska ib 119 (på två st.), n.
o-höuist Bir 1: 271, 2: 30. OOhöffuisth RK 3 : 2098),
adj. [fnor. ühæverskrj 1) oliöfvisk, opassande,
otillbörlig. vm nakot wanhedhirlikit älla ohöuist fins j hänna
athäfwm Bir 1: 271. ib 2 : 30, 3: 179. KS (Fragm) 12.
theres tall oohöffuisth war RK 3 : 2098. 2)
föraktlig, ringa, christus räknas nw ohöuiskir (inhonestiis) ok
fwl ok smälikin Bir 1: 139. huat synis vara
ohöuisk-are (vilius) gerning än rökta skorfwot hofwid ib 3:
229. 3) som förer ett otillbörligt el. oanständigt
lefnadssätt, liderlig. MB 2: 369. för ena ohölfwidzska
qwinno skuld ib 119. KL 279. ST 392.
ollöviskhct (ohöffwidzkhet), /. otillbörlighet.
LfK 42.
ohövisklika (ohöfwidzklika ST 394.
ohöw-izslika MKG (red. A) 55. ohöuitzlika EG G4.
ohöfuiskleka MEG (red. B) 60. ohöffuitzlighen
TS 22 (pä två st.)), adv. på ett opassande sätt. tliw
saat han . . . bannas ohöuisklica oc nidhir kastas a
jordhena Bir 2: 119. ST 394. MEG (red. A) 55, (red.
B) 60. EG 64. TS 22.
ohöviskliker (ohöuisliker: -lika Bir 1: 79.
ohöfuisliker: -likom MP 2: 218. n. ohöuislikit
Bir 1: 121. ohöfwislikit Ber 129. ohöffwidzligit
LfK 3l), adj. ohöfvisk, opassande, otillbörlig, for
ofmykla skörlikhet ok ohöuislika gliidhi som the taka j
siuoin orena lusta Bir 1: 79. ohöuisklik prydhilse ib
3: 475. ib 1: 121. MP 2: 218. Ber 129. LfK 31.
oliövisklikhet (ohöuialikhet Bir l: 141), f.
otillbörlighet, otillbörligt el. oanständigt beteende, wildo
ey afflata alf sinne ohöwiskliklict KL 52. bort draghas
the aff syndom oc ohöfwisklikhet (inlionestatibus) Bir
3: 308. ib 1: 140, 141.
Oidllill (ack. f. oidhna MP 2 : 245. pl. nom. f.
oidhna KL 337. ack. m. oidhna Ber 13«), adj.
o-verksam, trög. hon aat ey sit brödh oidhin älla Intil MP
1: 181. swa som latir hundir idhis oy vpsta oc güö
nar thiufuin kombir. swa üdliin (för oidhin) männ-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
