Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - rö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rö
288
röker
rö (röö. pl. röör? (se rör;, röö Al 4985, 4987), /.
och n.f [Jfr Isl. reyrr, m., N. røyr, /, pn några ställen
n.] rö, rör. hwar en rö war swa stoor som ek Al 8747.
.et fäste war byght aff röö (calamis) ib 4985. the stora
röö iak för aff sagdho ib 4987. ostadhughir som rö j
vatne, hulkin aff liuario vädhre röris Ml’ 1: 20.
böghe-likin suasom röö (arundo) bir 2: 58. war . . . smal
som röö MD 445. ginom ena röö lot han blasa the
bländona in i hans näsa Gr 277. een faar honom röna
i handena Bo 181. ib 194. mz rönne (sceptro) oc
pur-pura begabbadher Sn 349. VNB 5. mik fikx een rö
(calamus) MB 2 : 349. eth moot alf röö oc gulle
(men-suram arundineam auream) ib 367. Jfr gull’Ö,
äfvensom rör. — röskiir (rööskär), n. rörkärr, rörsjö.
arundinetis dictis røøskær SD 3 : 753 (afskr. fr. 1327),
ri) (röö), n. rör, råmärke, soin är rölagdh met
IIII röö SD 4: 39 (öfvers, i nyare afskr.). planiciem
. . . distinctam limitibus. ra. et ro ib 3: 695 (1325).
ib 696 (1325), 697 (öfvers, fr. förra hälften ef
1400-talet). Jfr rör.
rödhaktogher (-wger), adj. rödaktig, er samma
materia rödactwg som hon vare blod blandath LB
7: 257.
rödhblakkotter (-blakkoth), adj. [Jfr N. [-raud-blakk]-] {+raud-
blakk]+} rödblackig. PM 67.
röllllblftlldftdher, p. adj. blandad med rödt,
rödlett. hans litir var allir huitir oc rödh blandadhir
(rul.eo permixtus) Bir 2: 135.
rödbbleka (rööd-), f. rödkrila. tag röSd bleka
LB 7: 259. ib 186.
rödllblodbogber, adj. i blod rödfärgad. Lf K 112.
rödbbrilll, adj. [Isl. raudbriinn] rödbrun, hans
baar oc brahaar oc skäg var rödhbrunt Bir 2: 135.
eth röthbrwnt (coccineam) dyur MB 2: 359.
rodhe, m. [ Ar. raude. Jfr lsl. raulfa] gula (i ägg).
smör mz rödhä af äggeno Hästläk. i AS 137.
röþer, adj. [Isl. rauSr] L. röd. af röþu kamuk, SD
5 : 563 (1346). röt papawer ib. þu äst blomstar huit ok
röþ ... röþ for Jiy þn blöde fast Bu 75. mz röþo
corse ib 496. fyra robiin swa rödho oc skäre som solon
skiin Iv 400. rödhwädhra skin (for rödh wädhra skin;
pelles arietum rubricatas) MB I: 356. i räghnboghanom
mz hans twcm litom, som üwcrmcer är bla oc nidhro
rödber ib 195. mz rödhom elde ib. i rödhom lugha
Ansg 201. thz rödha gull Al 7759. FI 630, 983. Fr 1657.
Va 21. GO 779, 780. röt wiin LB 1: 98. ib 7: 3. för
rödh ögon och siwk ib 57. rödha hawit (Mare
rubrum) MB 1: 315, thz rödha (gulan) alf eggetli LB
2: 12. ib 3: 163, 7: 102. Jfr rodhe. — rödlett.
rödher i sino änlite (facie rubenti) Ansg 179. —
rödhårig, rödskäggig. tak radh alf rödhum flere ondh än
godh GO 858. ib 1019. — ss tillnamn, olauo rødha SD
4: 6 (1327, gammal afskr.). per dominum johanne»!
rødhæ ib 685 (1339). — Jfr blotlh-, lins-röd ber.
— rödhabo, f. [Jfr Sv. dial. rüdbo. N. raudbu]
viigeron acris Lin.? epilnbium angustifolium Lin.i LB
7: 5. — rödha sot (-SOtt), /. rödsot, for röda sött
LB 7: 190.
rödllfiirghadher, p. adj. rödfärgad. MB 2: 19.
röd II ga (-adher), v. rödfärga. at han l|änna
nampn j sik siälffwom far inscriffvat . . . rödgat oc
florerat mz sino eghno blode Su 367.
rödhlitadlier, p. adj. [lsl. rauSlitaSr] rödfärgad.
matin war rödhlitadhor, swa som är saffran alf enskona
gräse MB 1: 209. ib 482, 495, 496.
rödhlöker (rööd lööker), m. rödlök, stöth rööd
löök LB 7: 34. sopa sipnl eller rödlök ib 144. ib 228,
281.
rödhllia, v. vara röd. rödho litin var swasom
rödhmande (rubens) roos Bir 3 : 424. VNB 5. Jfr
rudhma.
röghia (rögha KL 238; -andhe Bir 2: 94; -om
MP i: 5. röya Su 71; -er PM 27; -de ib 29, 36, 40.
-ir, -þe, -þer), v. [lsl. roegja] anklaga, med dat. el.
uck. rögþe hanom fast bu 136. Bo 18l. Bir 1: 83, 2:
192, 3: 57. rögdho ioremiam MB 1: 11. röghia älla
orsaka samwititli Ber 204. at röghia ok hindra godha
Bir 3 : 226. at röghia äller beklagha sin alinoga MB
2 : 290. Su 71. Ber 137. rögdhu hanuin at han röuadhe
manga thora kirkiur lil 345. KL 159. syndona röghia
siälinne af mangfallom lastom Ber 205. röghþo þöm
for dyocleciano Bu 528. at röghia pylatum for tyberio
keysare for . . . mandrap Bil 301. the rögdho honom
for abbotanom KL 300. MB 2 : 240. Ber 255 awitto
han oc rögdho mangom lundom foro pylato MB 2: 373.
än þo äru röghþir SD 1: 669 (1285, gammaI afskr.).
ban rögh[ies ok kallaþcs firi biscop Bu 27. rögdhis
han af thöm Bo 192. Bir 2: 138. rögdher mz lygn BU
123. Su 29, 395. beclagadlier oc rögdher ib 349.
walther fore rögdh oc wanfräydhatb, at hon födde
bla-manna barn MB 1: 223. diiifwlin gar daglika in i
klostrith, ok röglie (accusat) then han findlicr thor
latan Ber 137. at han finné enkte i thik thz han
maghe röghia (for hvilket han kan anklaga) ib. —
beskylla, skylla på, gijva skuld, med dat. el. ack. som
. . . röghia gudh at han gaff them ey dygdh oc konst,
oc orsaka sik siälwa MB 1: 301. ey skulle han eller
nakar röghia derom än sik siälwom ib. — klandra,
lasta, ban rögher och sakar (accusat) rätwisa domarans
rätwiso Ber 121. — angifva, röja. med dat. el. ack.
rögher sinom brödhroni fore sinom fadher fore fwla
synder MB 1: 229. rögdho alla the andra som honom
ey wildo lydlia ib 2: 245. som doblaren röyde PM 29.
ib 27, 36, 40. röghia idhra synder ledha Al 6329. —
rögllia sik, anklaga sig, bekänna sin synd, gifva
sig skuld, rögdo sik gratande for allo folke Bil 767.
ib 466. scultim wi altidh sannolica rögha os KL 238.
MP 1; 5. röghandhe sik siälua Bir 2: 94. Ber 122.
rögh thik i pinomen ib 123. rögh thik i thinom
synd-0111 ib 169. nar han röghe sik for sina synde ib 91. —
Jfr beröghia.
röglliare (rögyare), m. anklagare. Ber 231. Lf K
81. rätwis man är först sins röglliare (accusator est
sui) Ber 91. brödhranna wara lögyaro är vt kastadher
MB 2: 351.
röghilse, n. pl. anklagelse, tliin kära är mill sak
ok rögilso (accusatio) Bir 1: 218. findir owinin ängin
röghilse mot os MP 2: 291.
röker (ark. rök. röök. rök FM 257 (1506). rog
ib 501 (1510). pl. nom. röke ib 39 (1417); BtFIl 1: 128
(1464). dat. rökiom BSII l: 1!>6 i 1387)), m. [lsl. reykr]
L. 1) råk. huarf som rökar i väprii Bu 8. känilu
rök alf elde Bil 316. ib 308, 317. rökilsena rökir MP 1:
45. äru swa som af rök swarte Bir 1: 175. hafwa liaiis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
