Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skambränna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skanibränna
353
skanz
tid et. varaktighet, äpte skainan tima Bu 156. MB 1:
1, 10, 12. myklo skämbre tillie ib 183. äro thässa hems
daglia skammir oc i lie thy at ckke är thz swa långt,
at. thz är ey skämt at andanom ib (Cod. B) 551.
1 i ff il c ther cpter skaman ålder 11K 1: 46. ib 47. een
mö var her for skamnian riidh FI 595. i skampmnu
riidh Iv 3901. MB 188. i skamman fräst Al 9074. Iv
5361. i skamme stund ib 3598. hafl’do tho ther skamma
lägho RK 1: 2652. scani gläjii var mik giuin Bu
520. — n. adv. kort. a) om rum el. utsträckning.
iak hafuer ena syster her skampt ij fra FI 180. ib
1056. Iv 341, 360, 2272, 2637, 3601, 3801. b) om tid
el. varaktighet, wardh constans myrdhor skämt
(rättadt till lititj äpter alf siälfsins inannom Bil 732.
MB 1: (Cod. Ii) 562 (pä tre st.), ther hafdho alt
skämber standitb een (Cod, B, C the, D tlien.) striid
(der hade under ännu kortare stund pågått en strid,
striden hade der räckt ännu kortare) Iv 2418. — Jfr
ofskaniber.
skam bränna, v. bränna till skada, svårt el. illa
bränna, kätilin böriadhe ofwir syudha oc skanibräude
alla the ther vin kring stodho ST 21.
skamfiira, v. [Mnt. sehanifÉren] Jfr
oskanifär-adlier.
skamfiira, v. [Isl. skamnifæra. Jfr Mnt. [-scliain-fëren]-] {+scliain-
fëren]+} misshandla, förderfva, illa tilltygat the samn
skamfördbo (en annan lidskr. har: the skainhalnadhaj
men Lg 985.
skanihallla, v. bringa på skam? misshandla?
mindre skam ware mik trodas wndi carmans fotum
thz ökir min anger at iak är skamhaldin aff möbarne
BU 542.
skamlianilla (-halna), v. misshandla, förderfva,
illa tilltyga. the skamhalnadha (en annan hdskr. har:
the sainu skamfördho) miinnena Lg 235.
skainkliiilller, p. adj. skamligt el. på skamligt sätt
klädd? klädd i korta kläder? dyäfwlin vil haua skam
klädda thiänara MP 2: 217. Jfr skainstäkter.
skainlika (-ligha Di 266. -lighe FM 486 (mo),
skamelika RK l: 1125. skamelekan Lg 3: eos),
adv. [Fnor. skaminliga] skamligt, på ett sätt som
medför skam. skamlika fangin blifua Iv 1429. thu äst
skamlika bär forsmath ok ligger här mz spot ok hadli
ib 1674. 11K 1: 1125. Al 3076, 3078. IJi 266. Lg 3: 605.
FM 486 (1510). — skändligt, lumpet? temere, frivole,
scamlika GU 7. — Jfr forsknmlika, äfvensom
skämmelika.
skantliker (-leker. -lig. -ligin (f.) LfK 218. ».
skambleghit G ers Frest 20), adj. [.V. skamleg]
1) blygsel väckande, som man blyges för. at lidha oc
thola hans skainlika oc blyglika inskiwtiise Su 342.
2) ohöfvisk. scamligln skeinptän LfK 218. 3)
skamlig, vanhederlig, then skamlikasta (nämt. död) iak
kan radlia FI 1590. ban ryiner fore sina skainlika
gärdh Al 1629. MB 2: 315. vedhersagdes sitli scamliga
gainbla lifuerne LfK 216. hwath skambleghit thz är
swa dano meuiiiskio . . . haffwa giorth swa stora ok
groffwa syndh Gers Frest 2o. 4) sådan att man
har anledning att blygas, o hwat dirffwe är för then
aldra renasta oc ärlekasta lierran orenan skainlekaii
ocÄ smittoghan sik frambywdha LfK 74. — Jfr
skämmeliker.
Ordbok II.
skamliker, adj. kor/, af kort varaktighet, skamlik
(ändradt till stuiitj glädhi Bil 1023.
skailllivadlier, ;>. adj. kortlifvad, MB 1: 334.
skamlirer, adj. [/si. skammlifr] kortlifvad. MB 1:
(Cod. B) 559. Jfr ofskaiuliver.
skamlös, adj. [/s/. skainmlauss] 1) utan skam,
utan att behöfva skämmas, gudli gaff henna hare swa
mykin hedlier at thz hulde alt |länna liilf ok stodh
bätir klädh en för, skamlös for hwars inanz öghoni
Bil 571. 2) icke skamlig, icke att skämmas för,
hedervärd, ärofull. 111011 ey skam löst, vara . . . fölghia
them Bil 648. 3) oskadd, okränkt, wardhe . . . min
likame ren ok menlös ok senmlös for hwariom maune
(fat . . . corpus meum immaculatum) Bil 390. — n.
adv. vtan att ådraga sig skada el. förderf? bödh sik
vndor gudz dom at taka vars borra likarna sik til
skam oc fördömilse en ban thes sakir ware oc thok
sik skamlöst ok skadlia löst Bil 779.
skamma (skama. -ar, -adhe), v. [Isl. skamma]
— skamma sik, skämmas, blygas, ban skammadhe
sik ey fore sit swik Al 1626. — ref■ skaminas,
skämmas, opersonl. mik skanias draglia swärdli äller
kniiff a moto tbino wanstarka liiff Al 625.
skamma, f. Jfr korn-, mat-skainma,
äfvensom skämma.
skamska]ia, r. vanställa, gifva ett utseende som
länder till skam. som sik afhaina ok skam skapa mz
ohüfuislikoni klädhom MP 2: 218.
skainstäktor, p. adj. på ett skamligt säll släckt/
som Itar på ett skamligt sätt afkortade el. afskurna
kläder. MP 2: 218. Jfr skaillkliidder.
ska nil, f.? [Mnt. schande] skam. tess hawom wy
lenge skada oc skand HK 1: 2987.
sknnesild (skonesiildh. skonsildh FII 4: 83
(1499)),/. Skånsk sill. s (’/,) tunno skonesiildh HSB
19: 166 (1506). Fil 4: 83 (1499).
skauroggp, se skonrogge.
skausker (skaansker: -e FM m (1504).
skan-isker. skanesker. skonisker: -e HSB 19: 157
(1506). «. skongst ib 166 (1506)), adj. [Fdan. skånsk]
Skånsk, hundra|ia mark scanisca SD 6: 566 (1356). then
skaneske resan BSII 5: 133 (1506). skånske herreno ib
134. skånske almoghen ib. FM 185 (1504). HSB 19:
157 (1506). xx sydcr skongst flesk ib 166 (1506). skånsk
syldh BSII 5: 429 (1511).
skanunger (pl. nom. skaninghia RK 2: i460.
ack. skanunga ib 1: 4337. gen. skanunga Bir 2:
260. skanuga ib 4: (Avt) 184), m. [/Vinn. skanung
Skåning, j hafuin varit jdhra thiänisto manna ok vndir
dana forradbare skanunga ther jdhir ok jdhrom syni
thiänto Bir 2 : 260. ib 4: (Avt) 184. jak tror at
skanunga niynncs thz än It K 1: 4337. ib 2: 1469. — ss
tillnamn, herra peder skanung RK 1: 1101. —
skall-ungs sild (skouings sild), /. Skånsk sill. 1
fjerding rögt skouings sild IISI1 19: 166 (1506).
skanungs boar (-bor. -bo), m. pl. L.
skall/., f.f [Mnt. scliaiitze. Franska chance] fall.
tillfälle, händelse, förhållande, liua minna förmå i allom
skanzom, hinom är bätra wäghi ok fridhsämi leta, än
stridha KS 82 (204, 90).
skanz (skanss. pl. -ar?), m, [Mnt. schantze]
skans, nogher ny skanss opslaa HSB 5: 303 (1s08j.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
