Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skötra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sk ii t ni
423
sia
cio; se SD 2: 112 (l29l), 3: 68i (’isas) o. s. v. —
Jfr skütillg. — skütninga bref, n. skötebref
fa-stebref bref hvarigenom jord lagligen öfverlåtet,
stadh-festcr jak skdtninga breffuit FH 2: 116 (1438). Jfr
skötningis bref. — skütninga man
(skiöt-nigha- SD NS 2: 312 (HIO, gammal afskr.;
Finland). skotnigga-), m. en af dem hvilka ss
fastar voro närvarande vid en skolning, ne ...
aliqui-bus böe pactiiui reuocanili vel cassandi in posteruni
dutur occasio, viri discreti ad prefati patriinoiiii
skøt-iiiiigamen (trol. dock för skotningam, en latiniserad
form af skötning ; se Ami ra, Altschwed.
Obligationen-reellt s. 512) . . . sunt legalitcr ordinati SD 4: 254
(1332, nyare afskr.- Finland), wi . . . sköthom thet
laglika vnder honum ok hans arfwum medh tolflf fastom
dondanianuom ok trättando forskälanian, som iir olaff
mattisson; skütninga miin ärw thässe (tolf uppräknade
män) ib NS 1: 330 (1404, nyare afskr.; Finland).
thesso waaro skotnigga män aat sama godzet a sokna
stäinpno ib 546 (1406, gammal afskr.; Finland), ib 2:
312 (1410, gammal afskr.; Finland). — skötllillgis
bref (skötnyngis-), ». = skütninga bref. FH
2: 110 (14371. — skötnillgsaker, m. (genom
skolning) ss gdfva (urspr, åt kyrka) öfverlåter åkeri ss
ortnamn, com vno agro dicto skøtninghsakar SD 3:
713 (1326; Östergötland).
skötra (skut-), /. och m. L.
skötsel, m. [Jfr Mht. schæzel. Jfr äfven Mnt.
scbot samt Mht. scliöz] den del af rustningen som
betäcker låren. Jfr G. Köhler, Kriegswes. 3: 79. dedit
. . . vnum skøzel SI) 4: 710 (1310?). i bunden schøzel
ib 711. i galoam, i skotzsel, i grusanær ib G: 214 (1350,
gammal afskr.).
skütsiitu barn, n. L.
sia (slaa. sloo FM 452 (1510). re/1, slaa. slaas
Bir b: 51. slåss Li 123, 125, 251. slos LB 2: 62,
«3. pres. siar. slaar. pl. 1 pers. slaam ST 528.
imperat. sia. pl. 2 pers. slaan Al 409G. slaen
ib 4004. slaar Fr 2082. impf. slo. sloo 1K 228;
Di 233; MB 2: 32; Su 237; Lg 3: 189. 310. slogh.
slog. sloogh SD NS l: 270 (1403). sloock BSIl
5: 118 (1506). 2 pers. slot KL 10S. sloth ST 528.
pl. 3 pers. slogho. slogo. reft. sin g. 2 pers. slos
Bir i: 58. konj. sloghe. part. piet. slaghin.
slägh-in L; It K 1: 586; -it Gr (Cod. D) 400; -nan Ber
269. slagen It K l: 484; slagne ib 1374; nedhir
slagne Gr (Cod. D) 379. supin. ref. slagiss J’i 80.
slages ib 202. part. pres. siande Ber 123; nidhlr
siande Bo 154. slaande: nidherslaande MB 2:
302. slaandis Su 236), v. [Isl. slå] L. 1) slå,
tillfoga (ngn) slag, träffa (ngn el. ngns kroppsdel) med
slag el. stöt. hwa som slaar (percusserit) fadhcr eller
liiodber, ban skal dö MB 1: 335. budb for hanom,
som hanom hafdhe slaghit Ansg 188. altiid slog ban
mymmers snudia pilta Di 122. diäwlin sto]i iiiin skyt
i|uar: som han värö slaghin mz steno Bu 23. the
. . . slogho han mz stok oc steen Al 8928. vard en
piltor . . . slaghin i scola aff cuoni sinom kumpan
medh ene seolatallo swa hardhclica, at ban vard dödh
slaghin Ansg 183. han slog signrd wid örat mz en tang
Di 122. slogh (for toghj sin glaffwan vnder armen
oc tog (för slog) hiistin mz sporana ib 3. ib 233. slo
mz spuruui hästen Bu 156. lät sia hans mun ok
tendar ib 166. the slogo thin kin MD 32. the sia
min mun mz steiiom ok näfwapustum Bir 1: 141.
the slogho mik a halsen mz pustom ok slaghoni Sn
401. tha slogho somlike ban vppa halzsin ok soinlike
slogho han j anlitit Bir 1: 30. swik ok fals slaar
sin härra na hals GO 360. hwa mik slaar a halsen
ban slaar mik ey långt fran howdh ib 804. slaen thz
swiin ij hofwtli ok böös Al 4094. — slå, piska, the
som hona slaar Bir 5: 39. saa iak hans likame
slngh-nan ok Hiingdan ib 1: 29. slaar mik ey min mäster
kär Fr 2082. kulingen . . . liit bartholomeum sia mz
stangom Bu 209. hafdhe slagbit them mz linia Bil
879. slog||o |ic ban mz mangom slaghum KL 187.
flängdo them ok slogho mz maiigum plaghom ib 159.
Ber 269. — slå. tukta, näpsa, minna är iac slaghin
iin iak forskuUadhe Ber 122. mz siwkdom slando thic
ib 123. herren . . . slog ban bradelica mz osynligo
oc olitkeligo saare MB 2: 3o6. — slå, hemsöka, skal
iak sia thetta folk mz bradlie soot MB 1: 402. thu
slos (percutiebaris) mz allom dröuilsom Bir 1: 58. —
slå, utdela slag. stundom slogh ban till baka (lystr
afir) mz jarnstongena Di 33. — slå, hugga, sticka,
träffa med rapen. slogho herra iwan swa angislik Iv
3371. Al 8929. riddare liulkin som vardhir slaghin
(percussus) j stridhinno mz mangom saaroni Bir 2:
194. — slå, rikta slag (mot ngn), under tillfogande af
slag göra angrepp (mot ngn), rädhelika mondo tho a
ban sia Al 8932. the vilde slagit pa henrick ther in
i kirkien FM 555 (1512). slo at honum mz sinne staug
Fr 1009. Di 138. bygyntii mäktiligä at sia til honom
Fa 37. slogh hon mothe them mz sinom niantil Lg
3: 413. Jfr 7. — slå, rikta slag el. stöt (mot ngt).
moyses slo tyswar til hallinna MB 1: 408. — slå,
slå till, rikta slag. abs. lagde et stort iarn i elden,
oc fik sigord ena sleggia . . . tha lagde ban thz vpa
städit oc bad sigord sia (til leosta) IH 122. — slå,
verkställa (ett slag), med ack. uttryckande handlingens
innehåll, slog him Inval t hwg effter annan (för annat,),
till thess at ormen war död Di 123. sigord slog thz
första hug. sa at städia stokken riffnade ib 122. —
slå, genom slående tillfoga, med trå ack. af hvilka
den ene betecknar handlingens föremål ocli den andre
handlingens innehåll el. verkan, slo cristoforiim pust Bu
499. ST 170. sinar man piiust eller kiips liiiggh annan
MF.G (red. A) 54. ib (red. B) 58. vm man slaar
annan hugg ib 53. j [l] blonad som ban slog eliu
BtFH 1: 134 (1506). ib 130 (1506). — med dat. och
ack. htiilkin som androm siar pusth SO 142. ib 111,
149. — med prepositionsuttryck och ack. slo til
falan-tin mz sinii järn stäng mängt etli slagli 1"» 51. —
genom slående göra. el. få (ngn el. ngt) att blifva (ngt),
med två ack. af hvilka den ene är ett adj. som nakon
sin brodher . . . siar blaan äller blodhughan SO 25.
FM 555 (1512). the . . . slogho then mwreit allan swa
sina HK 1: 4294. — slå, genom slag kasta (till
marken). slo falantin gawin til jorden gensten mz forstii
hug I a 37. naar wij bliffwe slagne wnder rosse fötther
BSIl b: 178 (1507). — slå (af), genom slag skilja, slo
then armen aff iiitten, ther gull ringin sat pa Va
51; jfr 10. — träffa, råka. kastandis mz slywngo
sténa|la swa räth oc wist. at. the eth liaar inatthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
