Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - slambran ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaiubraii
428
slemogher
det öfversattes af Bure med "slagga, samla, samka";
Landtmanson, Undersökning öfver språket i skriften:
Um stgrilsi kununga ok höfdinga s. U7, ändrar slama
till samla.
slambran, f. [Jfr N. slamra, t1.] slammer, rassel.
liarniskens gny oc slambran MB 2: 292.
slail (slaaen), f. [D. slaaon] slån, frukt af
pru-nus spinosa Lin. om moderen gaar nidor tlia skal hon
stöta gröna slaaen oc smüria henne med hennes oss
LB 7: 28.
slailga, /. [Mnt. slango. Jfr Fnor. slangi] 1)
ett slags orm. ther war vpa (på hjälmen) lakt en
orm aff gull som slanga (slangi) heter l i 59. ib
129. 2) ett slags kanon. Jfr Röding i V AB 1:
170/.; G. Köhler, Kriegsives. 3: 313, 323/. then stora
slängan gik lös BSII 5: 12 (1504). pwlwer til slungor
PM u. Jfr half-, hel-slanga.
slailtlioru, m. [V. slaaentoru] slånbuske, prunus
spinosa Lin. taka then barkiu som wcxir a slån
thorn-enom LB 3: 170.
slapokamar (slapa kammar), m. [Mnt. [-släp-kamcr]-] {+släp-
kamcr]+} sofkammare, sängkammare, sofrum, härin mik
j min slapo kamar ST 495. ib 527. i sancti seruacii
sönipn liws iillar slapa kammar Lg 3: 185.
slappa, / [Mnt. slappe] vid en hjälm hängande
läderstgcke som betäcker bakhufvudet nedre del. vnam
pckkelhwä cuni slappor SD 4: 7io (1340?).
slappe, adj. [St>. dial. slappe, adv. Jfr Sv. dial.
slapp, arf/.] tomhändl, utan att hafva el. hafva fått
något, toko the kostin bort aff them oc wisto thorn
slappe ather liecm RK 1: 4157. ban foor ey slappe
honom tiduiiden fördo ib 419. foro lieem slappo (d. v. s.
utan att hafva fått något jagtbyte) KL 370. ST 102.
giordhe the andra dottren samuledh ey farande slappe
|Tör thy fadhrin afladho oc een son mz henne ib 392.
slapro, adv. utan omständigheter, genast, hä|fde
paffwen honom lian bronde honom slapro PM i.xvi.
siat, f. Jfr asiat samt slätter, ro. — slata
(laglier (slaata- KrLL B ind. 30), m. L. Jfr
släta dagher.
slata, /. Jfr aslatn samt släta. — slaf o
dagher (slatto- KrLL B ind. 3o »’ var.’, B 3o),
in. MKLL B 31 »’ var. KrLL B ind. 3u i var.; B 30.
Jfr släto daghor.
slatrlllger, m. [Jfr Isl. shitra, r.] slägt,
intäktis-niauncn staiido ... for allom slatring VKR 36.
slef (pl. -ar, se iärnslef), f. [Mnt. slèf]. Jfr
elds -, iärn-slef.
slekia ("te), v. [Isl. slelkja] 1) sticka, med
tungan bestryka. hunda koino oc slekto hans saar
MP 1: 186. slekiande oc girnande iordhciia ib 236. —
med prep. inn. lät in tel hänna . . . tua öþlor ok
tua siar ok tua orma. fe slekto vm hänna fötar (ejus
pedes lingunt) ok slungo sik vm hänna spina Bu
506. 2) slicka, afslicka, med tungan aflägsna, släpto
til henna siox orma . . . twe slungo sik om honna
hals, oc slekto then swotli aff henne gig ST 259. —
Jfr slikka.
slenia (part. pret. n. slemt ST 27l), v. [Jfr
Mlit. slemen] kränka, skända, han hafwir slemt wara
dottir, oc aflat barn inz henno ST 271.
slema (PK 267 (Registrum Upsal. 1344). slemä
VGL I C, IV. 15: 3; SML Add. 1: 3. slemme RK 1:
(Yngre red. af LRK) s. 273. slämä PK 248.
släm-rna ib 233), / [Xyisl. sleinia. Sr. dial. slema| L.
odnga. ss tillnamn. JJr Rydqvist 2: 266; Schlyter,
Ordb. s. 5811, 808; Kock, Skand. Arch. 1: 6; Tegnér,
3 SAll G: 330. omundus slema PK 267 (Registrum
Upsal. 1344). ämundher slämmä PK 233. ib 248. RK 1:
(Yngre red. af LRK) s. 273. Jfr sleillbn.
slemas (slemmas. pres. -as?), v. refl. [Jfr JV.
slitnast] blifva slemmig, blandas med slem. — slemas til
hopa, hopblandas till en slemmig massa? at man iitir
formykin maat som icke kan döffwas oc smältha i
mngan, men hau slemmes tiil hopa i tarmana LB
7: 253.
slemha, /. [.v. slemha. Jfr Isl. slembir] slamsa?
ss tillnamn, anund slemha RK 1: (LRK) s. 223. Jfr
slema, /.
slember (sleembir Ber 379. slemmer LB 7:
52. ack. slem ST 175; LB 7: 77, 81. sleem ST 172;
LB 7: 172. med art. slemmen ib 179. dat. sleeme
Su 330), ni. slem. orcen sleembir Ber 279. i
magha-nom wexir slember LB 3: 20. the fyylto lilit iiulito
mz slem oc spotli ST 175. ib 172. Su 330. LB 7: 77,
81, 172, 179. — (?) ieth, tz är ön soth som iir i mellan
bultcth och skyuneth och röres som en. loiimws och or
som en slemmer LB 7: 52. — Jfr slim.
slember (slemer Su 285. slemär PK 272 (hds.
fr. 1400-talets förra hälft), sleem Lg Manfr 286.
slammer Lg 3: 78. /. slem LfK 79. n. slemt .s’«
279. pl. nom. f. slema ib 117. ack. f. slemma ib
105. komp. slemare LfK 70. slemmero RK 3:
(Yngre till. om Chr. 1!) 6251 (s. 235J. superi,
slem-aster), adj. [.V. sleim. Jfr Yyisl. slæmr] eg. sned,
vriden. 1) vidrig, obehaglig, driffwandhes henno
aff ädhelasta oc wiinasta yrthagardhen . . . wti
slem-as ta träkfulla pwtzson Lg 3: 275. — obehaglig, svär.
en slem oppbörian LfK 79. 2) dålig, usel, oduglig,
värdelös, ringa, skuldo ban halda swa soln slnmasta
triik allan wiirdzlikan lusta Su 84. wthwriikas . . .
swa som slema aff skrädhor ib 117 (båda dessa
ställen kunna föras till 1). nakot slemt (vilem) creatur
ib 279. en sleniasta inatk a iordeiine kryper ib 185.
VXB 17. IfK 14. eukto är tiiiianoin dyrare oc nw
. . . halz eiikte slemare ib 70. — ringa, simpel, til
slemma oc försmäloka giiruigga (ad. opus vile) Su 105.
3) ond, slem. swa slomer oc ogudhelikin Su 285. eeu
skalk oc slämmcr förradaru Lg 3: 78. jak är een
sleem syndare Lg Manfr 286. — ss tillnamn, cmundir
slomær l’K 272 (hds. fr. 1400- talets förra hälft). —
n. adv. illa, svårt, hårdt, jag|i latli them bindo
sleiiim-cre än 011 hund RK 3: (Yngre till. om Chr. 11) 6251
(s. 235J. — Jfr slimber.
slemhet, /. ondska, styggelse, aldrigll wart
swa-dana olofflcgben syndh oc stor slemhet gi’.rlh j
israel MB 2: 133. bliffwa j syndheno slemheth Gers
Prest 7.
slemlika (-liga), adv. slemt, skamligt, syndigt.
skemmis mik at jak liggher swa slemliga i thessa
säng j thino närwarilzso Lg Manfr 286.
sleniliker, adj. vidrig, obehaglig, aff slcmlikmil oc
illa loktando yrthom LfK 85.
slemogher (slamogher), adj. slemmig, är ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
