- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
489

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - stal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stal

489

stallare

mz stäk ko t nt sighia Su 257. 2) kort, fortgående
i afbrutna och mycket korta tidsafdelningar. for een
stnckot andha LB 7: 225. 3) kort, knapphändig,
snäsig. stakknt swaar tho ther fingo RK 2: 1896.
4) afstubbad, svanslös. stakkut hund (canis a cauda
mutilus) ok kulloth ko ok litin man äru hiighfärgdogh
(för -färdogh) GO 1079. — n. adv. kort, på kort
afstånd. han do j floren ti no stakkit fra florentz Lg 1040,
— Jfr for-, of-stakkotter.

stal (staal. stall Va 21, 2s), n. [lsl. stal] L.
stål (ss material); äfven af stål arbetadt föremål.
taki skiold a sin arm aff staal Bir 2: 6. tha kom
then stolta clarina och bar honom en hielm aff stall
Va 21. ib 28. Iv 3031. al 9960. mädhär wdh oc ägh oc
hörda staale LB 7: 14. fötrene (på bildstoden) waro
somc aff iärn, oc some skuro som staal (fictiles;
motsv. ställe Cod. B 528 har i st. f. staal ordet skala,
säkert rätta läsarten) MB 1: 14. iak var starkasta
staal nar jak vtthandir a korseno, ok suasom
glöm-ande minne pino oc saarom badh ... for minom ouinom
Bir 2 : 229. tak stalskifwo oc bint til thit hiärta sua
at staalsins vidhlek oc slätta vari näst thino hiärta
ib 5. stalsins iig ib.

stal (staal LfK 206; Lg 437 (ack.; kan föras till
stalderj. staldh RK 2: 2887 (ack.; kan föras till
stäbler), med art. stallit Bo 1. stallet LfK 207.
dat. stalleno Bo 4; Lg 68; lf K 207), ti. stall, blef ...
världinna frw . . . quar vidh Ultuna i stalleno . . .
fyretighi dagha Bo 4. at han byggia. wille staal oc hws
sinom hyrdhom oppa . . . bärghct celion Lg 437. the
haffde for hnsit et haldh oc bycht til wärio oc staldh
It K 2: 2887. Bo 1. Lg 68. LfK 206, 207. Jfr liotstal
samt staliler. — stalz sven, m. — stalsven. hans
stalz swen (motsv. ställe VGL IV 15: 11 har hästä
swen) mörde honom (kon. Sverker) I’K 235. — Stalz
vrak, m. hö el. halm som spilles i stall, war ther jäta
äller krubba . . . oc ther war vti litit af hö boos som
annat stalz wrak Lg 46. — Båda dessa ord kunna
äfven fattas ss sammansättningar af staliler.

stalarmborst (stolarbyrst), re. armborst af
stål. hon (skutan) var laden met blij oc stolarbyrst
FM 347 (1507).

stalbiiirgk (-byärgh. staalbergh gs 31 (i38o).
staalberg BSll 5: 51l (1512, nyare afskr.)), re.
berg hvarur brytes järn som beredes till stål. ban
skal hawa ängin friji. antwiggiä i dalum. ällr a nokro
bergheno. som är iarnbyärgh. silfbyärgh. stalbyärgh
SD 5: 637 (1347). gs 31 (1380). BSII 5: 511 (1512,
nyare afskr.). Jfr Styffe, Skand. und. unionstiden, 2
uppl., s. 240.

gtalbrodkir (-brödher. -broder), m. [Mnt.
stalbroder] eg. en som bor på samma ställe el. i
samma rum (som en annan); stallbroder, medbröder,
kamrat, the komo sanian oc wrdho stalbrödhir ST
358. mag thz well kalla god stalbroder som swa
hielper annan aff nöd Di 111. hälga ängla, huilke mz
os dagh oc nath wistas oc boo i warom cellom, ey
swa som gäste ällar främmandha, wtan sannelika som
wara hemcs män oc stalbrödher LfK 72. thz war
hans kärasto stalbrodhir amiens som sit liiff
wagh-adhe for hans liiff ST 462. tha glömde amelius sins
stalbrodhirs radh ib 456. iacli och min stalbroder
Ordbok II.

(geseüe) Va 42. tha wordo hans stalbrödrä fast
for-färede Di 65. tw skalt ekke spotta min stalbroder
som mik hiit hauer fölgt ib 68. taghom oc görom
han til van wen oc stalbrodher MB 2: 250. ST 450,
454, 457, 467, (Cod. AsC.) 559. Va 28, 44. Di 66, 73, 86,
117 o. s. v. MD (S) 248. Lg 293. LfK 30. är dröffuilsen
. . . hopsens stalbrodher (socia) Su 174. största
dröff-wilses kom pall (socius) wardher oc största
hugswal-ilsens stalbrodher (socius; d. v. s. delaktig i) ib 194.
— ss benämning nyttjad till el. om äkta maka. käro
stalbroder BSH 4: 335 (1503; bref från Sten Sture till
hans hustru), käre hiilrtcns stalbroder ib 336. sin
elskclige käre stalbroder ingeborgh akisdotter med al
kerligbet sondos tliette breff ib 337 (utanskrift). —
kompanjon, bolagsman, hvilken broder sick stalbroder
vil th aga SO S6. — Jfr liiiidhstalbrodltir. —
stalbriidliraskap, «. [Jfr lsl. stallbræiralag] =
stalbrodliorskap. (Anders Knutsson och Sten
La-rensson) haffde stalbrödraskap saman i thot örlogh i
dronuiug margitto tiidh och galth the 111 badlia eth
skadha och froma Fr k. fr. 1492 (enl. uppgift af
Bibliotekarien C. G. Styffe).

stalbrodliorskap (-broderskap), n.i
stallbroderskap, stallbrödralag, förbund, biudom wi badhe
stalbroderskap (Cod. A sälskap 45T) saman ST (Cod.
Asc.) 558. Jfr stalbrödhraskap.

stalbllghi (stolboge), m. stålbåge, pilbåge af
stål. myn stolboge Fil G: 123 (1512).

stalder (ställer VGL 11 þ 30), m. [lsl. stallr]
L. I) stall, iak (Jungfru Maria) födde mz tholke
måtto som thw saat standande a bönom mz böghdhom
knäm ensamin j stallenom (in stabulo) Bir 3 : 282.
konung philippos läth them hestenom göra een stal
aff starkom iärngaddrom ST 514. ban gik in j stallin
ib. 2) spiltat sin son lagde maria mö j iätunä
nidcr i asnä hö åsnen ther widh stallen stodh han
kendos widh thz signäde blodh MD 11. — Jfr stal.

Staldriillger, m. [.V. stalldreng] stalldräng, i [1]
bloduite som han slog liiclis henricsons stal drengh
BtFH 1: 206 (1506).

stalgardlier, m. stallgård, stall, lians stalgardh
var yfrith rik mz dyra öls swa kostelik Fr 2599.

stalliaildske (staal-), m. [freor. stàlhanzki]
stålhandske. rostad swärd oc staalhandsko widh hans laar
It K 1: (Albr) s. 212.

stalbiiirta (staal hiärta), ». hjärta hårdt som
stål. haffuer han staal hiärta som thenna skadhan ey
fullelika aktar oc ey aff allo hiiirta grather Su 63.
stalla, v. Jfr bestalla.
ställa, v. Jfr installa.

stallare, m. [lsl. stallari. Ags. stallore. Mnt.
ställer. Mlat. stabularius] L. eg. stallmästare;
hofmästare, den som förestår en konungs el. stormans hof.
han (domaren) sände tel hänna sin stallara
(præposi-tum domus suce) Bu 511. eutropius archadii kesare
stallare ok radhsven (af senare hand ändradt till
marskalk ok radhgiuara; præpositus imperatoris) Bil
657. en dagh hafdhe ban (påfven Gregorius) budhit
intaka tolf fatöka män ok saa xiij si th i a vidh bordit,
stallar|i; (cancellarius) soor sik oy flere hafua intakit
en xii ili 715. ganga nw alle saman (näml. Josefs
bröder) foro stallaren (dispensatorem domus; kort

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free